Nöystugården

Julafton och GOTT NYTT ÅR!!!

2009-12-30T22:59:00.001+01:00

Tack alla sötisar för alla julhälsningar som Ni lämnat här. De värmer hjärtat. Särskilt angenämt denna jul, eftersom det har varit riktigt, riktigt kallt här hos oss. Brrr...

Någonting annat som värmer, är den award som jag fick av rara Maria med bloggen Vår gård Kri´stofer (http://kristofer-alvik.blogspot.com/) igår. Tack snälla!
Maria är en av mina första bloggvänner och jag ser alltid fram emot hennes inlägg. De handlar förstås om inredning i lantlig stil- is there anything else- samtidigt som hon skriver om tänkvärda saker. Kika gärna in hos henne.

Jag är så glad och tacksam över alla raringar som jag fått kontakt med här i blogglandia och jag tror minsann att det snart börjar bli tid för 1-årsjubileum.

Men så är den då slut. Första julen som firats i Nöystugården på fyrtio år. Det har varit bra, samtidigt som det känts väldigt konstigt att vara hemma.

Trots att vi bor i skogen, så tycker jag nog att julstämningen är snäppet högre i den andra skogen. Den som vi firat i under stor del av min barndom, samt de nu senaste sex åren. Nästa år vill jag definitivt tillbaka dit!
Och med mig vill jag ha alla mina nära och kära som brukar vara där!

Tycker Ni inte att det känns lite snörpligt? Den ljuvligaste helgen på hela året, som de flesta av oss väntat och längtat till. Alla förberedelser. Och så är det så snabbt över...

Julafton, denna bästa dagen på HELA året...

De små var så förväntansfulla. Lillemans lycka när han vaknade på morgonen och upptäckte att Tomten varit på besök under natten och lämnat en julklapp till honom i julstrumpan.

Linnea Husmus, hon blev också glad; hon började direkt att leka med sin julstrumpa och ägnade inte julklappen som låg däri, någon särskild uppmärksamhet...

Lagom till frukosten, bestående av tomtegröt och skinksmörgås förstås, slog vi på P4 norrbotten för just denna julafton var det bland annat vår gode vän Robert Asplund som underhöll där. Och när han sjöng "Fairytale of New York", ja, det var magiskt det också.

Lukas lilleman hade fått berättat för sig att Tomten kommer till Nöystugården först efter maten.
ALDRIG någonsin har jag hört honom prata så mycket om att han vill äta middag.
Han sa till och med att han var jättehungrig... hahahahha....
han är inte dum, utan vet minsann redan vad han ska säga för att få mamma att skynda på.

Nå, när den utsökta maten var uppäten så började spejandet på riktigt för honom. Han sprang runt i huset, kontrollerade de julklappar som låg under granen samt kollade ut genom olika fönster ...

... och till slut så stod han där på bron, med en stallykta i handen.
Hela vägen från Luppio hade han gått och, hur det nu än kan vara möjligt, så hade han ÄNNU fler julklappar med sig.

Lyckan var stor... både bland de små och några av de stora *blink* blink* ...

Det enda tråkiga var förstås att sambon gått iväg till grannen med en julklapp PRECIS innan tomten kom till oss, så han "missade" alltihop.

Lilleman var knappt rädd alls för tomten i år.

Linnea Husmus, ja, hon är ju inte rädd för någonting alls, tror jag.
När hon kramade tomten så gjorde hon det väldigt kärvänligt. Nästan så att det kändes som att det var "någonting bekant" över honom...

Även mamman hade nog varit snäll under året, för det kom en hel del klappar till henne också. Bland annat dessa fina lykthus.

Jag vann nog nästan tävlingen om flest paket, till största del genom att bästistejejen Magda bjöd på en riktig överraskning med ett stort paket som innehöll två mindre, som innehöll tre mindre etc etc. Det var en riktig fröjd, så vakert inslagna var de alla, i olika, matchande papper.

För ett par veckor sedan knep jag förstapriset i Christa och Pias tävling. Paket anlände ett par dagar före jul och jag höll mig ändå till julafon med att öppna det. En jättevacker griffeltavla som jag är riktigt, riktigt glad över.
Titta in till dem (http://angelandroses.blogspot.com/) och bli hänförd över allting vacker som de producerar.

Ett par dagar dessförinnan vann jag ett presentkort i den fina webbutiken Creation by Lis
(kolla länk i den högra kolumnen). Där suger jag fortfarande på karamellen, har inte bestämt vad jag ska beställa. Vet dock vad jag allra helst skulle vilja ha...

...denna underbara golvkandelaber från Jeanne dÁrc Living...
TUR att drömmar ju är tillåtna, i gross och parti!

Jag är ju en riktig bokmal och med hjälp av "Hypnotisören" har jag periodvis drömt mig bort under julhelgen. Många nervkittlande, superspännande timmar har det blivit. Tur att älsklingen låtit mig sova på morgnarna, annars skulle det knappt blivit en blund i ögonen under hela helgen.
Detta är mitt allra hetaste boktips till Er alla just nu. Känns riktigt tomt nu när den är slut. Ni känner väl känslan när en rikigt bra bok är färdigläst? Som ett slags tomrum som är svårt att fylla. Värsta tomrummet kom dock efter Stieg Larssons triologi.

Trots att julhelgen nu är över så har jag inte minsta tanke på att börja stöka bort. Jag vill ha kvar pyntningen, färgerna och dofterna åtminstone ett par veckor till. Så att jag hinner bli riktigt less för då är det roligt att stöka bort.

Är det någon som tror mig om jag säger att jag inte gillar randigt?! Hahhaha... Till och med stolsvolangerna är randiga, fast det kanske inte riktigt syns på bilden.

Gardinlängderna tjatade jag till mig av min kära mamma. Jag har försökt i ett par år och NU äntligen gav det utdelning. Så sensmoralen i det blir; SKAM den som ger sig.... hahhahaha

Och nu återstår ju inte mycket av 2009 och det är med stor bävan som jag hälsar 2010. Året då min relativt bekymmerslösa och mysiga tillvaro tillsammans med Bamsebarnen byts ut mot löneslaveriet igen. Men inte tänker jag grubbla på det nu, nej, tråkigheterna som jag utsätts för på jobbet har jag tänkt nog på under hösten som varit. Än är det ett par veckor kvar så än finns det tid att skrapa fram miljonerna på triss.

Nu vill jag önska Er alla ett riktigt

GOTT NYTT ÅR!!!!

Stor kram från Petra som hoppas att vi syns nästa år igen

Med önskan om en riktigt GOD JUL ...

2009-12-23T23:00:00.002+01:00

God kväll i stugorna.
Jag hoppas att Ni har det riktigt bra nu, så här med bara timmen kvar...
Efter en mycket stressig dag, börjar jag nu äntligen komma ner i varv.

Jag hoppas på ett par lugna, fridfulla och stämningsfulla dagar.
En vit jul blir det definitivt. I år som alla andra åren.

I år frångår vi den jultradition som vi haft de senaste fem åren. Vi firar jul hemma hos oss för första gången. Räknade ut att det nog är ca 40 år sedan det firades jul i Nöystugården. Visst är det väl på tiden?!

Skinkan är färdig och ska strax avsmakas.

Julklapparna är inslagna och ligger nu bara och väntar.

Någon annan som väntar är förstås de små. Ikväll tog det väldigt länge för Lilleman att somna. Flera gånger var han tvungen att kontrollera så att julstrumpan verkligen hängde där den skulle. Nu återstår bara för mig att önska Er alla, goa läsare och bloggvänner, en riktigt fröjdefull och GOD JUL.

Varm julkram från Petra

Julstämning, tidig julklapp och vardagsrum...

2009-12-17T23:12:00.000+01:00

Hej alla ni sötisar. Tusen tack för alla kommentarer som Ni lämnar efter Er. Jag blir så himla glad. Hjärtat tar ett litet skutt varje gång som jag ser att det inkommit något nytt!

Julstämningen blir större & större för var dag nu. Otaliga är de glöggflaskor som blivit urdruckna. Denna underbara decembertid. Ljuvligt att jag är så pass priviligerad att jag får vara hemma med Bamse-barnen varje dag. Sedan i måndags är även älskade sambon ledig tills efter jul.
Vi mår riktigt gott; pyntar, pysslar, joxar, bakar, busar etc.
Farmor har hälsat på oss i ett par dagar och det har varit så mysigt att ha henne här. Imorse sa Lukas att han tycker det blir "jättetråkigt" när hon åker tillbaka till Luleå igen.

Inte klokt dock så fort tiden går. Tänk att vi redan har passerar lucia samt tredje advent.
På luciadagen var jag tillsammans med barnen, mormor och bästitstjejen Ullis med barn i Överkalix kyrka och njöt av när barnen hade luciatåg. Det var så fint och stämningsfullt och alla barn som deltog var jätteduktiga.

Efter det var det julfest i Församlingshemmet. Lukas lilleman fick träffa en snäll tomte som delade ut godispåsar till alla barnen. Det var ringlekar, trevlig samvaro och gott fika också.

Linnea Husmus, hon försökte febrilt att ta sig ner till Öppislokalerna. Det är ju där som hon är van att vara när hon besöker Församlingshemmet...

En morgon i veckan ringde Ullis och frågade om vi ville komma på middag samt pyssla. Hon hade inhandlat en massa roliga pysselsaker. Jag tackade först nej för att jag var tvungen att städa. Sen kom jag på mig själv, ringde tillbaka och sa - "självklart kommer vi". Vad är det egentligen för prioriteringar jag gör, började jag fundera kring. Det som städas bör, ja, det försvinner ju ingenstans. Viktigast är väl ändå att få vara samman med sina vänner. Eller?!

Tur att jag ändrade mig, för de stora barnen tyckte det var riktigt roligt..

...så även de små .
Tack gumman för att du ordnade en sådan mysig kväll för oss!

En julklapp har kommit till mig i förskott.

Bästisttjejen Magda har, efter fyra år i Småland, äntligen kommit hem igen. Och det handlar inte om jullov, nej, denna gång har hon kommit för att stanna i ett helt år. Det känns så ofattbart roligt att få ha henne hemma, kunna planera och göra saker tillsammans - när som helst.

Vi har i tisdags unnat oss en heldags shopping & mysdag i Kalix. Massor av fint hittade jag där, men det måste jag be att få visa Er en annan gång.

Julstress är ingenting som jag känner av alls i år. Dock finns ett visst bryderi kring julklappar, jag älskar att köpa sådana, samt få dem, men i år tycker jag att det morras litegrann runt omkring mig om att vi inte ska köpa några. Bara till de små. Detta är bland det dummaste jag varit med om. Alltså det är ju sådan lycka att söka och fundera kring vad en viss person skulle tycka om och sedan få se minen på julafton om man prickat rätt (det är ju dessvärre inte alltid så...). Och vuxna behöver väl julklappar lika väl som de små, även om vissa av oss inte längre tror på tomten. Eller?
Jag har ju nyss blivit ett år äldre.. host.... host.... och jag anser mig nog vara en relativt ansvarsfull vuxen person, men på julafton, ja, då kommer den där lilla flickan fram igen... och det är en härlig känsla. En känsla som jag tycker att man ska vårda.

Och från julklappsbryderier till dörren som från köket, leder in till vårt vardagsrum, vår första utbyggnad. Dörren har funnits i mamma & pappas hus på 70-talet, då furufärgad, snabbt efter flytten hem till oss, så blev den vit.

Glaset är som ni ser blästrat. Själva mönstret är gjort av min faster Sigrids make, konstnären Filip Nilsson som jag har nämnt tidigare.

Dörren är öppen, varsågoda att stiga på.

Vardagsrummet är femkantigt med fönster på vardera vägg. Ljuset riktigt flödar in, som ni nog förstår, och det är härligt, dock inte alltid helt enkelt att möblera.
Här inne har jag, som synes, inte vita väggarna. Och konstigt nog är jag nöjd med färgen. Men visst susar tanken ibland förbi, tanken på vita väggar förstås..
Golvet är avlutat och skurat med vit såpa.

På vänster sida, när man står vid dörröppningen, har vi ett matbord. Dörren ut till verandan syns också här.
Dagar som denna går man dock inte dit ut. Det har legat runt -20 C hela dagen. Brrr....

Mitt lilla "pysselarrangemang" med strutar har jag ju förärat Er med i et tidigare inlägg...hahah.. De höga ljusstakarna har jag fått av älsklingen min i present när rummet var färdigbyggd. Samovaren, en rysk te- eller vattenkokare, har svärfar köpt på en resa i Ryssland i början av 70-talet och till min stora glädje så gav han den till mig i våras. Jag tycker att den är jättefin.

Lite mer i skymning, och adventstjärnan har tänts.

Rakt fram i rummet har jag ställt ett symasinbord som jag köpt på blocket i somras. Hmmm... jag säger att det var jag som köpte det, men eg var det sambon som betalade det. När vi bar ut det, så sa han att detta minsann var det konstigaste som han någonsin köpt. Hahhhahah...

Jag valde att måla mitt vitt. Tycker att all vacker snirklighet kommer bättre till sin rätt då.

Under bordet ligger en vacker julklapp. Konstigt nog låter bamse-barnen den oftast vara ifred...

På bordet ligger ett av farmor Jenny Elisabeths broderade örngott samt kronljus inslagna i gammalt bibelpapper.

Ljusbrickan. Ser ni den vackra madonnan?

Jag har beställt henne av rara bloggerskan Anna-Lena som har bloggen "Drömmar av silver". Hon gör dem själv och jag är djupt imponerad, madonnan är så vacker. Eftersom jag fortfarande inte lärt mig hur man gör för att "klicka Här" och läsaren sedan svisch hamnar på den sidan, så hänvisar jag Er att kolla min länklista där hon finns. Anna-Lena gör en del andra fina saker också.

Hyllan ovanför symasinbordet hittade jag på mysiga butiken "Mitt ljuva Hem" i Kalix för ett par år sedan. Den var svagt gulaktig, men förra veckan gick jag över den med lite vit färg.

Lite småttis & gottis finns där.

Nästa gång ska jag visa mer bilder från vardagsrummet. Nu känner jag att jag vill och behöver använda tiden till att krypa ner i soffan hos min älskade sambo och berätta för honom VARFÖR jag förtjänar en massa klappar :-)

Var nu rädda om Er,

stor KRAM från Petra

Äntligen adventstake, pepparkaksbak samt födelsedag...

2009-12-08T14:04:00.001+01:00

I veckan kom den där paketavin som jag har gått och väntat på. Röda och helt underbart väldoftande. Mina adventsljus från Partylite.

Så jag skickade ut Lillemannen och storemannen till verkstaden med beställning på en låda. Beställningen kom tillbaka snabbt som bara den, jag målade den, skrev God Jul (under den spännande Idol-semifinalen), dekorerade ljusen med gammalt bibelpapper som jag skrev siffror på samt placerade lite granris däribland.

Ändrade om lite i tallrikshyllan.

Så här ser buffen i köket ut nu.

Mer paket förärades jag också med under förra veckan.

Jag hade den stora turen att vinna första pris i rara Saras (livet på berget) tävling. Massor med jättefina saker i julens tema, som hon knåpat ihop.

Veckan dessförinnan fick jag även en tävlingsvinst från bloggerskan Livet här och nu. En jättesöt tavla med texten Home sweet Home fick komma hem till mig.

Jag bara älskar alla dessa bloggtävlingar. Dels förstås att man kan vinna jättefina saker, men främst för att man får en chans att upptäcka nya bloggar och bloggerskor med all den inspiration och glädje som det ger.

Hemma på Nöystugården gick det stora pepparkaksbaket av stapeln i lördags. Jag och bästistjejen Ullis har för tre år sedan infört en urmysig tradition att vi varje år i december träffas hemma hos mig för att baka pepparkakor tillsammans med barnen.

Så här såg våra små gossetroll ut det allra första året, -07. Oj, oj, oj så de har vuxit sedan dess...

Jag gör degen, mummmms... tror att åtminstone 50 ännu inte bakade pepparkakor hamnade i min och lillemans magar, innan våra bakgästerna kom. För det är ju det som är det farliga med papparkaksdeg, alltså att man måste göra den åtminstone dagen innan...
och riktiga pepparkaksmonster är vi ju hemma hos mig...

De är så duktiga och goa våra små troll. Och det bästa av allt är ju att de har roligt. Och det har jag och Ullis också. I år hade hon med sig två stycken nya sorters glöggflaskor som vi stora fick nöjet att avsmaka.

Denna andra adventshelg var sambon ledig och hemmavid.

På söndagmorgonen bakade jag limpor emedan älsklingen ...

... kokade tomtegröt.
Så var vi ute och lekte med barnen innan vi avnjöt en mycket god adventslunch.
En riktig toppendag...

... Som avlöstes av en ny toppendag, min födelsedag.

På morgonen bakade jag en adventskaka, kände mig inte alls sugen på tårta, men denna vars recept jag hittat hos en rara bloggerskan "Snövita drömmar" lät ut att vara precis i min smak. Pajdeg och med massor av mandelmassa. Mumms... det blev verkligen jättegod.

Så var det detta med presenter. Jag gillar ju sådana samt så gillar jag trygghet och eftersom jag inte visste om det skulle bli några presenter i år, jag menar, helt säker kan man ju aldrig vara :-) ,
så passade jag på att ge mig själv en present när jag besökte Maud med butiken Hjortgården för ett par veckor sedan.

En madonna med ett barn fick flytta hem till oss. Hon är ca 50 cm hög och riktigt magnifik.

Det kom faktiskt även andra presenter; lyckliga, lyckliga jag.

Underbara inrednings- och inspirationsböcker som kommer att göra mig ännu lyckligare...

En vintageinspirerad ljuslykta från Partylite. Den är hur vacker som helst. Fick också med ett ljus med riktigt god champagnedoft. En vit kaminspegel från House Doctor. En sådan som jag önskat mig huuuuuur länge som helst.

Dagen till ära lyckades HM pricka in en försändelse som varit restnoterad, och som jag till och med lyckats glömma bort att jag beställt. Ett jättefint kuddfodral som dock med tiden ska få en bättre passande innerkudde. Jag räknar den som en present oxå :-)

Slutligen så lyckades även Försäkringskassan betala ut min föräldrapenning så här på dagen. Blott ett par veckor försenad... Så nu känns det som att jag är riktigt back on track igen.
Inte illa pinkat va?

Och sedan alla gratulationshälsningar som jag fått. Wow, jag blir totalt förvånad och oerhört tacksam över att det är så många som kommer ihåg. Tack från hela mitt hjärta!

Ha det nu riktigt myspysigt med långpromenader i det alldeles för milda- men mycket sköna- vädret, mycket gottisfika samt tända ljus som gör att livet i mörkret blir en aning lättare att uthärda.

Stor KRAMIS från Petra

Lussebak, kökssoffan och önskan om en fin första advent...

2009-11-29T00:31:00.000+01:00

Min mamma,
hon bakar de allra godaste lussekatterna i hela världen.
Jo faktiskt, jag har ALDRIG smakat några godare.

De är fluffigt lätta, innehåller inga russin (iallafall de gånger som jag får bestämma) och hon penslar dem med grädde, doppar dem i socker så att det så där mysigt småknastrar i munnen när man äter dem.

Förra året bjöd vi in henne till bak- hemma hos oss. Och i torsdags, då var det dax igen. Detta är en tradition som jag kommit att tycka väldigt mycket om.

Jäskraften var det inga problem med ...

Här ser ni bagerskan själv. Lukas lilleman "hjälper" förstås också till... iallafall med att reducera degen, placera den i magen, och på så sätt blir ju baket också snabbare överstökat...

Linnea Husmus, hon fick smaka lussekatter för första gången i år. Det föll henne väl i smaken vill jag lova.
Och visst ser det väl på bilden ut som om storebror viskar en hemlig plan till henne, en plan om hur de ska gå tillväga för att förskansa sig fler katter..

Älskade Husmusen vår, hon har varit sjuk i veckan. Vi är inte vana, hon har endast varit krasslig en gång tidigare och då handlade om en lättare förkylning och så smällde det till nu i tisdags med hög feber. Rosslig har hon också varit. I dessa svininfluensatider. Läskigt värre!

I onsdags då vi klev upp och gick ner i köket, så gjorde hon inte minsta ansats att resa sig upp och hitta på bus. Under hela dagen fick jag henne inte att äta annat än pepparkakor och glass. Men i fredags, ja, då började hon riva ut från lådor igen, så då visste vi ju att hon var på bättringsvägen, om än inte ännu frisk.

Efter baket så stannade snälla mamma över hos oss.
Hjälpte mig lite med stöket inför morgondagen.
Det blir ju inte mycket gjort med två små.
Än mindre med en sambo som jobbar mastodontpass hela helgen, en liten med superenergi kombinerat med 3-årstrots samt en liten som är sjuk...

Superenergi eller inte, så här trött kan man iallafall bli efter ett lyckat bak med massor av deg i magen.

Förra veckan berättade jag, om ni minns, att jag hade ett soffprojekt på gång.

Vår kökssoffa har haft ett tygstycke på ryggdelen. Detta har jag tyckt varit så otroligt bökigt varje gång som jag vill byta tyg på den. Så mycket enklare om det bara är själva sitsen som man behöver byta på.
Så, jag skickade ut sambon i verkstan en dag och han sågade till en bit plywood åt mig.

Sen målade jag "Nöystugården 1946" (ja, ni vet; gårdsnamnet tillika bloggnamnet samt byggnadsåret) när jag var ensam hemma och sen så fick sambon spika upp denna där tygen tidigare suttit.

Så uppskattningsvis tog det mig idag ca tre minuter att göra köksoffan lite julig. Me like!
Hittade en gammal duk, i mina gömmor, som jag aldrig använt och den tyckte jag passade bra. Då den inte var tillräckligt bred fick jag skarva med ett lakan.

Och så här ser väggen ut, där kökssoffan står. Tror inte jag visat det förr. Om jag har det så får ni väl sucka... högt och ljudligt :-)

Det är min släktvägg. Soffan följde med huset. Den har tidigare förstås tjänat som sovplats åt någon. Då var den blå. Så betsade vi den valnötsbrun. Och tidigare i år blev den alltså vit och lite shabbig.

Porträtten på väggen är, längst från vänster; farfar Hjalmar, sedan farmor Jenny, så en tavla målad av min älskade morbror Göran Nilsson, tyvärr avliden sedan ett par år tillbaka. Så följer ett porträtt av underbara faster Sigrid, även hon tråkigt nog avliden, och så slutligen farmor Jenny igen, denna gång i olja.
Det är Sigrids make, Filip Nilsson, som gjort alla porträtten.

Köksklockan, den har kusin Ola skänkt till huset . Väldigt tacksamt. Den slår vid varje hel och halvtimme och jag älskar det. Och sedan i somras, med Olas hjälp, så slår den dessutom rätt.

Ljusstakarna, de har jag för ett par år sedan fått i present av bästistjejen, Emma. Och som vi har fått det berättat för oss, så hade vi kunnat vara släkt...
Första gången som Emma träffade min farbror Sixten, så visste han att berätta att Emmas morfar hade haft ett MYCKET gott öga till Sigrid.
Oturligt för mina och Emmas släktrelation, så föll hon ju istället för, tidigare omnämnde, konstnären Filip.

Denna väggen betyder verkligen mycket för mig.
Av alla väggar i hela huset, så är det den bästa...

Efter baket i torsdags så försökte jag mig på att göra några blomsterarrangemang.

Röd julstjärna till köket...

Vita hyacinter kommer att slå ut med tiden (hoppas det går riktigt fort) ...

Likaså här...

Den som är riktigt uppmärksam kan nog se vad som skymtar i bakgrunden...

Men visst, den vackraste elljusstaken av dem alla....

Jag spenderade förra helgen i Luleå och ÄNTLIGEN efter all denna miserabla tid med köpstopp, fick jag
- i mycket trevligt sällskap, skall också nämnas-
besöka Maud och hennes butik Hjortgården. En ljusstake fick flytta hem till mig. Innan jag kom dit, hade jag bestämt mig för en vit, men när jag såg dem på riktigt, så var förälskelsen ögonblicklig-

... och det var den i silver som jag förlorade mitt hjärta till.
Jag tror inte att någon bild i världen kan göra denna ljuvliga tingest rättvisa. Men jag är också övertygad om att de allra flestas bilder är bättre än mina :-)

Nu, alla ni sötisar, börjar timmen vara slagen och jag hoppas att ni kommit precis så långt som ni önskat komma, med förberedelserna inför första advent.

Jag känner mig nöjd, tycker att jag har lyckats få en massa gjort; gardinerna är bytta där jag vill att det ska bytas, lite pynt är på plats och jag har ett relativt välstädat hem.

Men jag har ingen adventsljusstake. Jag har beställt de mest väldoftande adventsljusen, som tyvärr har blivit restnoterade... Hoppas att jag överlever ändå ... och jag har gott hopp om att de finns här till andra advent :-)

Jag önskar Er alla en fin första advent. Må lycka och välgång vara med Er!
Och en extra tanke sänder jag till min guddotter Frida Fridolin som fyller 4 år.

Jag älskar Era kommentarer och jag är så tacksam för dem,
så välkomna att skriva en eller ett par rader.

Varm adventskram från Petra

Tystnad och stillhet råder...

2009-11-20T01:04:00.000+01:00

.. här hemma hos mig då mammans små älsklingsmonster har åkt till sin farmor och farfar. Till och med katten har åkt. Eftersom jag ska gå på en begravning imorgon, så kunde jag inte följa med.

Dagen idag har varit... annorlunda. Jag tror nog att de flesta av Er vet vad jag menar.
Det allra första som jag gjorde när de åkt, var att röja undan alla hundratals saker (känns det som iallafall) som ständigt, under älsklingsmonstrens vakna tid, ligger slängda på golvet. Linnea Husmus hon är en mästare på att dra fram -allt möjligt. I onsdags när vi skulle åka till Öppis, tog det oss ca tio minuter att lokalisera hennes skor. Slutligen hittade jag dem under kökssoffan. Att jag inte letade där från första början, eller hur?!
Någon dag ska jag fota och visa Er vad jag tvingas leva med.
En annan dag kommer jag nog att få en hjärtinfarkt.

Vårt andra köksfönster (det första visade jag i förra inlägget) och del av köksbänken. Hit upp når hon inte- ännu. Men alla kökslådorna som Ni kan se, står till hennes förfogande. Ni som någongång blir bjuden på middag här, bara så ni vet; jag kan inte garantera att besticken inte vid något tillfälle har befunnit sig på golvet. Men å andra sidan så skurar vi ju golven - ibland.

Redan kl tre började jag tända ljus. Jag kan inte fatta hur tidigt på dagen det blir mörkt nu. Eller kanske mer överensstämmande att säga att det aldrig blir ljust.

Boken som står på kokbokstället får det att riktigt vattnas i munnen

Chokladpassion av Jan Hedh. Underbara recept som jag dock aldrig hinner göra- eftersom jag röjer upp saker från golven - nästan hela tiden

Mer choklad. Chokladflisor för att göra varm choklad- mumma- samt en högklassig kakao. Jag brukar ha Vahlrona, men testade denna, La Praline, förra gången som förrådet skulle fyllas på och jag är jättenöjd. Även med priset. Till dig som använder vanlig kakao, säger jag - testa en dyrare variant, det är sådan enorm skillnad. Sen kan man alltid ta fifty-fifty för att dryga ut. Det funkar helt ok.

Så idag, när jag alltså bara behövt röja en gång, har jag haft möjlighet att fixa med några projekt. Här har jag börjat måla på en träplanka (TACK Vit som snö samt Snövita drömmar för tips kring målning). Ett projekt för min kökssoffa som jag påbörjade förra helgen. Jag ska visa Er bättre sen, när det är riktigt klart.

Jag är inte direkt den där pyssliga typen, men jag önskar sååå att jag var det. Idag försökte jag mig iaf på att göra några strutar. Har ju sett en del bloggisar som gjort de mest fantastiska skapelserna. Jag gjorde på enklaste möjliga sätt, snurrade ihop lite tårtpapper. Bara tårtpapper i sig gör mig lycklig, så jag blir faktiskt glad av mina strutar.

En och annan fikapaus har det också blivit. Läsandes en tidning. Det ni. Det hör ju heller inte till vanligheten. Jag brukar söka läsa morgontidningen när jag läser frukost, men nästan varje morgon viker jag ihop den igen efter de två första sidorna. Då är det någonting annat som påkallar uppmärksamheten, eller rättare sagt; KRÄVER den.

Men hur jobbigt det än känns vissa dagar, så skulle jag inte vilja vara utan det för allt i världen. Dessa underbara små varelser. Som kan vara så fantastiskt söta ena stunden och sådana riktiga monster den andra.

Här ser världens bästa storebror synnerligen timid ut...

..likaså världens goaste lillasyster.

En dag i veckan när vi istället för att laga lunch inne, gjorde upp en eld, kokade varm choklad...

...och grillade korv. Inte så vanligt förr oss här i nordanlandet att göra detta i november, så riktigt mysigt var det.

Jag är väldigt nöjd med min dag idag, men gladast är jag över vetskapen om att jag redan imorgonkväll kommer att återförenas med min familj. För dröjer det längre än så, ja, då börjar det värka i hjärtat.

Jag bugar, bockar och tackar å det varmaste för alla besök och vänliga kommentarer. Det här är det allra bästa med bloggandet, all vänlighet som man möter. Vissa perioder behöver man det ju också mer än andra.

Jag önskar Er alla en underbar helg och Ni vet väl att det snart bara är 1 vecka kvar...

Stor Kram från Petra

Kan man inte shoppa...

2009-11-14T00:01:00.000+01:00

Så får man väl iallafall kolla igenom sina gömmor efter bortglömda saker. Tur att jag kikade in i mitt köksskafferi (alltför stora eftersom jag tydligen kan "tappa bort" saker där, dock alltför lilla när det gäller att få plats med allt som ska vara där...HUR går det egentligen ihop??!!).

För snart ett år sedan köpte jag en hylla på ljuvliga webbutiken Nordljus (http://www.nordljus.net/), aldrig använd, och den hittade jag alltså IGÅR.

Placerade några kryddburkar där, men eftersom sambon gillar att laga mat (och gör det bra också) så har vi definitivt mer än 12 st kryddburkar.

Jag kompletterade med en vacker shabbig bricka som jag köpt i min favoritbutik, ja, ni vet; Gårdsromantik som den heter på webben, Hjortgården i Kyrkbyn bland oss norrbottningar.

Ett ljus för stämningens skull och en glasburk med farmors pepparkaksformar fick också hänga med.

Målarburken samt penseln kom fram, faktiskt så var det ett tag sen nu. Redskapsförvaringen, vad kallas det egentligen?!, var tidigare brun, men som synes nu; vit och vacker.
Och visst vore det väl snyggt om vårt kakel vore vitt? .

Denna spännande Idol-fredagskväll vill jag också visa Er en bild från ett av mina köksfönster.

Lite av enriset ute på bron, har fått komma in i värmen.

I år har jag för första gången blivit helt HOOKED på Idol.
Riktigt fredagsmys, men nu börjar det nästan bli fredagsjobbigt istället. Nu är det bara mina favoriter kvar och jag vill INTE att någon mer av dem ska åka ut. Det vore väl roligt om vi fick fortsätta att njuta av deras makalösa framträdanden fredag efter fredag efter fredag... åtminstone fram till sommaren.

Kanske blir detta inlägg lite osammanhängande, jag känner mig helt slut i huvudet. Har gästspelat på jobbet idag och jag blir bara så trött. Trött, trött, trött på beslut som fattas LÅNGT över mitt huvud utan minsta diskussion eller förankring och som kommer att påverka mitt arbete på ett mycket negativt sätt. Trött också eftersom jag bara jobbar då & då och det är svårt att ställa om från hemma till jobb... så sällan eller ofta..., hur man ser det. När man jobbar varje vecka, så är man hela tiden inne i lunken.
En arbetsdag kvar nästa vecka, sen blir jag helledig i två månader.

Gossetrollen våra. Så som de gillar det mest- UTE.

Denna vecka har Lukas för första gången inte gråtit och hållit mig krampaktigt om halsen när jag lämnat honom på dagis. Istället har han varit positiv och vinkat glatt när jag gått. Så underbart det har känts i modershjärtat.
Vaccinerad mot eländiga svininfluensan har han också blivit. Jag är inte alltid positivt inställd till vården, men i veckan har jag lovordat min kommun där de införde tidsbokning, istället för köbildning, för barnen. Mindre positivt att NLL- norrbottens läns landsting- inte har anammat de senaste rekomendationer att barn från 6 månaders ålder bör vaccineras, utan fortfarande bara vaccinerar från 3 års ålder. Husmusen har därför blivit utan. Det gör mig lite bekymrad.

Tråkigt och någonting ofattbart har inträffat i veckan. En älskad släkting blev sjuk, en stor blodansamling i hjärnan. Hon har opererats och jag ber för hennes och hennes familjs skull att allt nu ska bli bra och att konsekvenserna blir mycket lindriga, ja obefintliga.

Sötisar Ni, som tar av Er tid för att hälsa på här hos mig. Har sagt det förr, kommer säga det igen; jag blir såå bubbligt glad. Tack! Ta väl hand om Er!

Varm kram från Petra

Ja, se det snöar...

2009-11-09T00:11:00.004+01:00

...då blir det vinter HURRA.

För precis så känns det just nu i skrivande stund. Men om Ni frågar igen i april, har jag en stark känsla av att jag inte kommer att vara lika positivt inställd.

Det var igår det började. Jag har haft en riktig myshelg tillsammans med sambo och barn. Igår bestämde vi oss för att göra en liten skogsutflykt. Ja, alltså åka ännu längre in i skogen, efter små pluttskogsvägar. Emedan vi var ute i skogen så började det snöa och två timmar senare var det massor med snö.

Det är ju så vackert med allt det vita. Vitt inne och vitt ute. Blir man inte lugn och harmonisk då, ja, då blir man det nog aldrig.

Visst är det väl fascinerande med de olika årstiderna?

Så här såg ovanstående vita rabatt ut för ett relativt kort tag sedan.

En del av rosenportalen och en "prydnadsstol" idag...

... Och i slutet av augusti.

Har du någon favoritårstid? Vad utmärker den?
Jag tycker att det är en välsignelse att få bo här i vårt underbara land där det verkligen är skillnad.

Jag älskar sommaren därför att... ja, ni vet... sommar; bada ute, att VARA ute dygnet runt, blommor, goda dofter, grillning, att allt är så enkelt- lite make up, lite kläder, fil duger gott till middag i en hel vecka etc etc.

Jag älskar vintern därför att det är ju så mysigt att kura inomhus, uppkrupen i soffan insvept i en vacker pläd, se på favoritserierna på tv och slippa tänka själv, dricka varm choklad och helt kunna strunta i hur man ser ut i en bikini, blogga runt eller pyssla utan dåligt samvete för att man sitter inne, allt det vita vackra utomhus, JULEN etc etc.

Hösten.. ja, men det är ju bara så vackert, luften är hög och klar ...

Våren.. därför att då börjar jag bli less på att kura inomhus, de bästa tv-serierna slutar och det ges åter hopp om det enkla livet.

Under vår skogstripp igår, passade jag och Lukas på att hämta med oss lite enris. Det använde vi sedan till att "pynta" lite på bron.

Och säga vad man vill om Norrbotten, men nog är det lätt att få julstämning här. Och gissa om jag har det.
Extra mycket blir det också när jag hälsar på andra bloggisar som börjat pynta lite smått, dricker glögg etc. Mmmmm... så mycket härligt vi nu har framför oss.

När man kommer in till oss, så finner man ett av de sista, ännu levande, sommarminnena.

I fönstret blommor en av mina Mårbackapelargoner fortfarande så vackert. Den är strategiskt placerad där för att ge mig en påminnelse om de underbara som varit och om det som åter ska komma. Jag har aldrig provat att övervintra pelargoner, men tänkte göra ett försök i år med fyra stycken.

Jag har varit på ljusparty, bästistjejen Magda har börjat sälja Partylites fantastiska produkter.

Ingenting kunde väl vara mer passande nu. Och jag smälte som smör i solskenet. Det fanns så mycket fint. Och goda dofter.
Under december kommer mitt hem fullkomligt explodera i kanel & laderbärsdoft. Underbart. Jag har också funnit två favoriter för tiden efter jul; vita snöbär samt äpple & rabarber. Magiskt.

Att få gå på ljusparty var terapi för själen på flera sätt, förutom de jättefina sakerna, dels för det mycket trevliga sällskapet och den avslappnande atmosfären och dels för att jag själv nu är inne på månad tre av köpstopp (älskade utbyggnad) . Och nu håller jag på att bli fullkomligt galen, jag fixar det inte längre. Så där på partyt handlade jag lite. Och så har jag kastat in en liten önskelista till tomten utifrån sortimentet.

Linnea Husmus hon behövde ju få vinterskor så nu i veckan fick jag iaf köpa det också.

Hennes första par riktigt skor.

Hon började gå i slutet av augusti, 10 månader gammal. Mycket fall, gråt och tandagnissel (hahhaha... med de fem små tänder hon har), men hon är riktigt duktig vår tjej. Samma dag som hon började gå, kravlade hon sig också upp för hela trappan till övervåningen. Jag gick tätt bakom med hjärtat i halsgropen och trodde inte mina ögon.

Lukas lilleman, han har börjat på dagis för ett par veckor sedan. För allra första gången. Han går nu två dagar i veckan och jag tror att han gillar det, han har aldrig bråttom att gå när jag kommer för att hämta honom, men varje morgon när jag lämnar honom så gråter han så hjärtskärande. Det är hemsk. Särskilt de gånger när han håller ett krampaktigt tag om min hals. Då vill jag bara ta honom med och springa fort därifrån. Men det reder sig alltid. Hans fina fröknar har berättat att han lugnar sig mycket snabbt efter att jag gått.

Men eftersom det är dagisdag imorgon och jag är en riktig sömntuta, bör jag nog börja tänka på refrängen nu.

En sista sak bara; om man förälskat sig i en hissgardin som är 140 cm och det attans fönstret är 145 cm. Vad kan man göra då? Är det någon som har något bra tips?

Tack för ikväll och för alla hälsningar ni lämnar efter Er. Jag blir ju så glad.
På snart återseende hoppas jag.

Kram från Petra

Vi går upp...

2009-11-01T20:48:00.000+01:00

... var väl det första jag, som tonåring, sa till mina kompisar när de kom och hälsade på, eftersom mitt flickrum var beläget en våning upp i mamma & pappas hus.
En rosa dröm (eller mardröm- hur man nu gillar rosa :-) ) var det periodvis. Jag minns att jag redan från barnsben älskade att möblera om.

Idag tänkte jag att vi skulle gå upp till övervåningen i vårt nuvarande hus. På denna bild står vi i den gamla, lilla hallen.

När jag flyttade in och i min allra första, inte eftertänksamma inredningsiver, så väljer jag att måla väggarna, på den tiden täckta av gul vävtapet, i den mycket mörka trappuppgången, RÖDA.
Kolla, jag lyckades hitta en bild när jag kollade igenom gamla bildmappar.

Jag har sagt det förr, jag säger det igen; TUR att jag har en händig och hjälpsam (samt pensionerad :-) ) far. När jag istället, två år senare, ville ha träpanel på väggarna så fixade han det. Han till och med föreslog att vi skulle ta upp ett fönster. Halleluja!

Trappräcket irriterar mig väldigt. Det är fult. Det ska snart också bli vitt eller ljusgrått kanske. Vad tycker ni? Vitt eller grått?

Trappstegen var tidigare täckta av en röd (med stänk i olika diffusa färger) plastmatta, lagd någongång på 60-talet (tror jag) av fasters konstnärsmake Filip Nilsson. Hur jag än har letat så har jag inte lyckats finna någon bild på detta golv (kanske tur ändå). Mycket vällagd dock. Tidens rand hade inte fått mattan att ge vika en tum, den var faktiskt i "den-typen- av mattas-toppskick-kondition". Men ful enligt mig.

Medan pappa och sambon grejade med träpanelen så började min mamma att riva bort mattan och fram kom ett vackert trägolv. Eller vackert och vackert var det väl inte just då, med ett tjock limlager på, men potentialen mina vänner...

Så här har då vår trapp sett ut fram till i våras (vänligen ha överseende med den döende amaryllisen på bilden). Jag bestämde nämligen att det var min sambos uppgift att få trappen helt limfri och målad. Två år väntade jag och så en dag sa det plötsligt PANG. Och som i ett nafs var alla trappstegen vita och vackra.
Som sagt; den som väntar på någonting gott...

När man bor så här ute i skogen som vi gör, så är det nog inte så vanligt med insynsskydd. Men denna vackra skapelse kunde jag inte motstå en dag i somras när jag besökte Maud i butiken Hjortgården.

Lappen med fabrikanten hänger fortfarande kvar. Underbara, underbara J d`A.
Och jag är bergsäker på att bästistjejen Magda nu skrattande skakar på huvudet för hon får ofta gå omkring hemma hos mig och ta bort prislappar och annat sådant där som inte jag tar mig för...
Så kommer vi då äntligen efter allt detta "snackande" Upp på vinden.

Där har jag placerat mitt toalettbord (dörren som skymtar går till en liten toalett).
Även det ska bli vitt och lilla pallen ska definitivt kläs i annat tyg.
Detta tyg är ett minne från tidigare nämnda, tonårstid.

Och på den vänstra sidan om toalettbordet, som tidigare i sommar såg ut så här...

Och sedan kom att se ut så här...

Är nu ingången till vårt nya sovrum.

Den här helgen har ju varit till minne av de döda. Jag har i år, av diverse olika anledningar, tyvärr inte tagit mig till någon kyrkogård. Det brukar ju vara så vackert där denna högtid. Jag har dock under helgen varit mentalt nära kära släktingar och personer som inte längre finns kvar bland oss.
För bara två veckor sedan avled den sista av mina farbröder. Vi har knappt haft någon kontakt alls i mitt vuxna liv, men som barn träffades vi då och då.
Nu har jag bara en faster kvar. Av alla de nio barn som farmor Jenny fostrade, finns bara två kvar. Mormor Agnes hon fostrade fyra barn och här i min värld finns två av dem kvar.
Förra lördagen då firade vi istället livet här på gården. Linnea Husmus fyllde 1 år.

Hon var glad som en lärka hela dagen.
Totalt oberörd av alla presenterna, och detta till Lukas och kompisen Cornelias stora lycka, då de fick hjälpas åt och öppna dem alla, helt utan konkurrans.

Hon gillade dock tårta som hon nu fick smaka för allra första gången. Och så var hon enormt fascinerad av alla ballongerna som hängde lite här och var.

Ja, det var nog det allra bästa med hennes kalas. Och så gästerna förstås för Linnea Husmus hon riktigt älskar när det är mycket folk omkring henne, fart & fläkt.
Oj, oj, oj- vad blir det av hennes tonårstid månne?!

Nu känns det verkligen JÄTTEROLIGT att vara tillbaka i blogglandia. Under veckan har jag bloggat en hel del, hälsat på gamla godingar som jag saknat och stiftat en hel del nya bekantskaper. Samt funnit nya inredningsbloggar som får mig att pusta och sucka av välbehag samt önska...
Ett homeparty har jag varit på under veckan. Det återkommer jag med största sannolikhet till för där fanns massor med fina saker (och trevligt sällskap, icke att förglömma).

Och Tack alla Ni sötisar för Era kommentarer. Ni vet väl att de vämer mitt hjärta MASSOR!
Var rädda om Er, riktigt.

Stor kram från Petra

Man kan väl lugnt konstatera att jag hållit mig tämligen osynlig...

2009-10-25T17:00:00.000+01:00

...under en tid.
Man kan väl tycka att det hade varit på sin plats att utlysa en bloggpaus..., dock har min tanke aldrig varit att ta en sådan. Nej, så gott som varje vecka har jag ämnat sätta mig ner vid datorn och skriva ett inlägg, men den ena underbara sommarveckan har avlöst den andra.
Det bara blev så att sommaren var så underbart fantastisk. Varje dag. Så länge. Hur förvånad blev inte jag när det på Aftonbladets förstasida, en dag i augusti, stod att läsa;
"Regnigaste juli på 50 år".
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men återigen fick jag det bekräftat att vi här uppe, ja, vi räknas liksom inte på samma sätt. Så är det bara.

Jag är ett riktigt utefreak. Alltså på sommaren vill jag vara ute varenda liten stund jag kan, insupa varje liten gnutta sommardoft och lukt som bara är möjlig. Det är viktigt för mig för att jag ska orka hålla ångan och humöret uppe, även under den betydligt mörkare och kallare tiden. Jag tankar ljus helt enkelt. Som ett solcellsdrivet batteri (men jag är hellre ett sånt än en duracell-kanin... hahahah).
Trådlös internetuppkoppling har saknats hemma hos mig. Alltså internet= sitta inomhus.

Så istället för att vara här hos Er har jag spenderat många kvällstimmar, efter att de två små sötisarna har somnat in för kvällen, på vår brygga. Vid min alldeles egna sjö.
Hahhaha... när man bor så ensligt till som jag, så känns det faktiskt så.

Alltid med en bok. Ofta också tillsammans med en iskall coca-cola. Jag har slukat böcker som aldrig förr denna sommar. Underbart. Allt från kära kusinen Ola F Nilssons enastående och fascinerande berättarstil till smaskiga, blodiga deckare.

I slutet av förra sommaren fyndade vi dessa airondeckstolar på... Jula - av alla ställen. Det var sannerliga fynd för de kostade nästan ingenting. Med två lager vit färg så tycker jag att de blev hur snygga som helst. Mycket bekväma är de också, som en parantes. För ni håller väl med om att "look is everything..." ?! Ev bekvämlighet, ja, det är ju isåfall bara ett extra plus i kanten...
Min sambo har lite svårt att acceptera detta tankesätt. Han tänker ibland tvärtom.
Hemska värld... hahhahahah

Sommartid är i princip endast tisdagkvällarna innekvällar. Då är det tvkväll för mig och sambon, but of course, Morden i Midsomer.
Vi brukar då passa på att mumsa till det med lite glass.

Ben och Jerrys alldeles för goda har lanserats även i min glesbygd i sommar. Som synes var det någon annan liten familjemedlem som också uppskattade den och krävde....

Inte bara pga det fantastiska vädret, bryggan och glassen har vi haft en fantastisk sommar.
Nej, vi har haft förmånen att ha riktigt mycket trevligt besök som sannerligen berikat våra liv. Kram till er alla som hälsat på!

Först ut var min, tidigare nämnda, kusin Ola. Han är en riktig konstnärssjäl som varje sommar lämnar ett nytt avtryck på gården.

I sommar gjorde han den sista touchen på vår senaste utbyggnad.

Stöd för balkongen, vackert utsnidade.

För ett par år sedan gjorde han en staty av en torrfura som han funnit ute i skogen.

Ett jättefint och annorlunda blickfång på gården.
Massor, massor av annat fint har han också åstadkommit.
Nu planerar vi att kommande sommar ev göra någonting av båthuset som står nere vid sjön. Sätta in stora fönsterpartier ex. Ola vill ha det som en skrivarstuga och jag vill ha den som en mysig plats att "hänga på", i skydd från myggen :-)

Genom alla roliga besökare vi haft hos oss, så upptäckte jag vid ett tillfälle att jag inte hade lämnat skogen på två veckor.

En kväll i juli åkte jag iallafall iväg. Det var 20-års jubileum.
Ja, jag vet, när man ser mig så är det omöjligt att tro att det faktiskt är 20 år sedan jag gick ut grundskolan... hahahah...

(Mary Kay förstås. Världens bästa hudvårdsprodukter som jag ju till och med säljer genom home parties. Sååå... nu behöver ni inte leta längre. Maila mig eller skriv i kommentarerna om ni vill få förmånen att ta del av dessa underbara produkter som INTE kommer att göra er besvikna. Slut på dagens reklamavbrott.... hahhaha)

Två raringar från parallellklassen ordnade en lokal på natursköna Brännaberget och bjöd in oss alla som lämnade grundskolan i Överkalix 1989 .
Det blev en liten "walk down the memory lane". Väldigt trevligt och mycket avslappnat.
Smått nostalgiskt och sentimentalt över att ha festen på Brännaberget där jag och mina kompisar har haft så mycket roligt tillsammans.
Samtidigt med vetskapen att den, defintivt en av Sveriges vackraste platser, i princip är helt ödelagd, förutom några enstaka personer som åker upp och beundrar utsikten för en stund.

Det är så oerhört ledsamt att bo i och älska en glesbygd med en av de högsta avfolkningstendenser i hela landet.
Innan jag skaffade barn spelade det eg inte så stor roll, men nu.

Tjena, fem flickor föddes samma år som Linnea. I hela kommunen. Så när jag blir häcklad över att jag bosatt mig i en by där det inte finns andra barn, så undrar man ju om det verkligen finns så många andra lekkamrater även om vi skulle ha valt att bo i centralorten.

Lagidrott, eller någon annan form av fritidssysselsättning som kräver mer än en eller ett par deltagare, ja, det lär ju inte ens vara att tänka på när mina barn blir lite större.
Om det nu inte blir så att alla barn i samma årskull kommer att vara intresserade av att göra exakt samma saker... sannolikheten för det?!

Blääää... nu blev jag ledsen. Detta är alltid jobbigt att tänka på. Än så länge är ju barnen så pass småa att de inte lider någon nöd. Och både jag och min sambo är lyckligt lottade att fortfarande ha varsitt jobb. Och vad framtiden för med sig, det vet ju ingen. Eller?!

Stoppar idag med denna smått sentimentala smak i munnen.
Det som dock skänker glädje är känslan av att äntligen vara tillbaka i bloggvärlden igen. Längtar efter att besöka er andra bloggisar också.
Tack till alla er som läser. Var rädda om er.
Kram från Petra

Jajamensan, balkongen är fixad...

2009-06-20T23:17:00.001+02:00

av min flitiga, duktiga pappa.
Det är inte klokt vad bra det går med vår byggnation.

Jag fattar inte riktigt hur det har gått till, men det är nästan, nästan helt färdigt utvändigt.

Att spika igen under balkongen är kvar. Kanske nåt annat småfix som jag inte riktigt fattar. Men annars så...
Jag är såååååååååå jätte, jättenöjd.

Minns ni att Lukas för ett par inlägg sedan uppmärksammade att det var ett hål i huset? Det hålet har blivit ännu större. Och sedan så har en gammal, gammal dörr kommit på plats.

Invändigt är det så där riktigt furumysigt som jag gillar :-)
Pärlsponten på väggarna är helt på plats. Tak och golv snart. Rörmokaren har varit hos oss i veckan och dragit ledningar till ett element som ska placeras under fönstret.
Nu återstår det en massa, massa målerijobb för mig, men det tycker jag ju bara är kul. Särskilt när det är furu som jag får privilegiet att måla över :-)

Vad gillar ni balkongdörren? Det var den som jag hämtade i Umeå. En dörr helt i glas och treglasfönster dessutom, kan berätta att den inte var helt enkel att få upp på övervåningen.

Livet går i 190 nu, min andra arbetsvecka är till ändå. Kul faktiskt att jobba igen kan jag tycka nu, när jag börjar bli varm i kläderna. Men jag hinner ju egentligen inte.
Ni vet, jobba heltid samtidigt som ens hem är en byggarbetsplats, i värsta blomplanteringssäsongen :-)

En liten glimt från vår veranda.

Ett litet vattenblänk...

Jag har fortfarande inte hunnit få alla blommor i jorden, jag gör lite varje kväll när barnen somnat, så sakta, sakta går det framåt.
Och snart, snart vet jag också att saker och ting kommer att lugna ner sig.

Och nu i helgen har vi tjuvstartat med att ta det lugnt. Vi smet iväg till en annan skog för vårt midsommarfirande. Jag var emot att åka iväg, kunde bara tänka att flera dagar "gick till spillo", mina kloka kollegor sa att just därför var det viktigt för mig att åka. Och så rätt de hade; så skönt det varit.
Idag har jag haft sovmorgon, jag har hunnit leka med mina barn, gått på två stycken långpromenader, badat utebastu, läst en inredningstidning och umgåtts med min kära familj (skottat lite sågspån och bakat- men det är en liten parantes) .

Traditionellt matbord med sill, gräslök och färskpotatis smaskade vi på igår.

Ljuvligt doftande syrenkvistar på bordet.

Som komplement till det traditionella så gjorde jag och sambon en laxcheesecake, inspirerade av förrätten på det bröllop som vi var på.
Mums, den var riktigt god!

300 g kavring som smulas fint och blandas med 75 g smör. Plceras i botten på en form med löstagbar kant.
200 g rökt lax som hackas fint och blandas med 2-3 finhackade schalottenlökar samt 2 msk dill.
Rör ihop 2 dl creme fraiche tillsammans med 300 g philadelfiaost. Blanda ihop laxröran med oströran och bred allting över botten.

Hos oss på midsommar severas ingen nubbe till sillen, inte heller någon annan alkohol och DET är jag riktigt glad över!
Vädret har inte gjort oss besvikna och midnattsolen har visat sig från sin allra bästa sida.

En fin liten midsommarpojke som försökte klippa gräset på ängen hemma, innan vi drog iväg

Trött blir man ju, när gräset är så långt, och då måste man pausa...

Lilla Linnea-Husmus, hon är starkt på gång. Förra veckan så...

...reste hon sig själv upp för första gången. Till sin hjälp tog hon storebrors snickarlåda.
Nu vill hon inte göra annat. Och alldeles för stadig på benen är hon. Jag tycker gått att hon kan vänta åtminstone fyra månader till innan hon börjar gå.

Farmor och farfar har bott i gäststugan på gården i två veckor. Så samtidigt som jag och sambon har jobbat, morfar byggt, mormor fixat med allt mellan himmel och jord, så har farmor skött barn och farfar har bland annat gett sig i kast med att slipa och måla köksluckorna i gäststugan. Utan all den fantastiska hjälp som vi får så tror jag att vi ...
...skulle gått under.
Jag är så oerhört tacksam för allt och jag vet inte hur vi någonsin skulle kunna återgälda detta. Är det någon som har något tips?
Tacksam, som alltid, är jag ju också för alla Era besök och söta kommentaren. Hoppas Ni alla haft en fin midsommar och att Ni nu njuter av sommaren!

På återseende,
Stor KRAM från Petra

Det var så vackert, ja, som i en saga...

2009-06-04T21:25:00.033+02:00

... när Anneli och Andreas på pingsafton sade ja till varandra,
inför gud och hela församlingen.

Hon var vacker som en dröm och han var stilig som en prins, födelsedagsjubilant till på köpet.
Och äntligen var fjorton års väntan över!
När Anneli inne i kyrkan sjöng för sin Andreas, ja, då fullkomligt forsade tårarna. Det är ett sådant där vackert ögonblick som jag kommer att minnas för resten av mitt liv. Och jag är så tacksam för att vi fick den stora förmånen att vara med och fira den här dagen med dem!

Efter själva vigseln åkte vi till bygdegården i Alvik.
Festen var så otroligt välordnad och rolig.
Anneli hade dukat och dekorerat så vackert. Riktiga linnedukar bland annat, sådant älskar jag. Tyvärr var jag alldeles till mig över allting , så jag glömde nästan helt bort att fota.

Underbara bordsgrannar hade vi, från Kalix, Sjulsmark och så en sväng till El Salvador; det var intressanta samtal och mycket skratt.
Tack ni söta!

Bröllopstårtan... Vilken dröm...

Brudparet klarade galant att skära första biten,
jag tror de blir gifta... hahaaha

Det var en mycket trött men lycklig tjej som framåt småtimmarna tassade hem till barnen och svärföräldrarna.
Gissa vem som fångade brudbuketten?! Hmmm... intressant minsann att se vad det kommer att arrendera i... blink.... blink.... om någon känner sig träffad....

En vacker kyrkoljusstake från House Doctor blev vår gåva till brudparet. Jag fick lägga band på mig själv för att inte springa ivög med paketet- vill ha en sådan själv. Finns förstås hos rara Maud på Hjortgården.

Kortet hade jag bett bästistjejen SkräpEmma att skapa. Så mycket roligare att få överlämna ett kort som är unikt och Emma gör som vanligt ingen besviken.

På söndagmorgonen fortsatte festligheterna för oss, om än i någon annan form.

Då var det min och alla andra mödrars tur att bli uppvaktad.
Grattis i efterskott till alla Ni fantastiska kvinnor som uträttar storverk i det tysta varje dag!

Älskade ungarna hade lovat sin mamma jättefina presenter. Att välja ut själv. Bäst så! För alla parter.... hahahahah
Jag älskar Mors dag!!! Tycker att det skulle kunna vara en sådan varje månad.

En madonna i sten blev mitt val när vi besökte Maud dagen innan bröllopet.

Hon är ca 25 cm lång och jag tycker att hon är så vacker!
Jag har inte valt ut mina andra presenter än, ska suga på karamellen lite till.
Kan väl tillägga att den där kudden som sambon blev så förtjust i, den sökte han övertala mig att välja.
Han är smart, men jag är smartare... hahahhaha

Min egen mamma fick jag vänta några dagar med att fira, vi var ju bortresta och även hon.

Från bloggerskan LeaMarlene hade jag beställt en påse för värmeljus. Jätte, jättefin är den. Det blev även en åt mig själv och en till svärmor.

Och från goaste Lotta med bloggen Samuelsgården, beställde jag denna ljuvliga grytlapp.

Med de små goseungarna.
Å goaste Lotta, tror ni inte att hon också hade sytt ett hjärta med samma bild och texten "det finaste vi gjort" som present till mig och sambon. Tusen tack! Och efter morsdag så kommer ju farsdag... Duktiga, duktiga, flitiga, flitiga pappa, se vad han har hunnit massor. Allt det utvändiga är snart färdigt. Imorgon ska han göra en liten balkong och så är det tänkt att försöka få upp balkongdörren. Ingen vet hur vi ska lyckas. Den är visst hur tung som helst.

Igår upplevde jag någonting oerhört traumatiskt.
Min saga tog plötsligt slut.
Efter att ha gått hemma och skrotat i massor, massor av månader så började jag jobba igen.
Jag fattar ingenting egentligen. Vart har tiden tagit vägen? Vad är det meningen att jag ska göra på jobbet och såååå många timmar varje dag? Nu har jag helgen på mig att smälta allting. Och så kommer jag ju endast att gästspela på jobbet. I fem veckor (samt ett par semesterveckor) ska jag vara där, sedan ska jag fortsätta att skrota hemma med goseungarna och katten, luta mig nöjt tillbaka å låta sambon stå för all försörjning i många, många månader igen.
KUL kommer det förstås bli med lön, en riktig en. Två gånger till och med.
Fantiserar om alla investeringar som jag ska göra; kyrkoljusstakar, speglar, gamla dokument, vackra gamla möbler etc etc.
Egentligen vet jag ju att det som jag kommer att betala är plåt, träpanel, regelvirke, målarfärg, isolering, pärlspont, innertak, golv etc etc.
Men drömma får man väl...
Och så vill jag tacka mina kollegor för den stöttning som jag får och för allt överseende som de har med mig! De gör att det ändå är värt det!

Så stor KRAM till dem och till alla Ni bloggare som gör mig så glad med Era besök.
Svårt att få till stånd en varm kram ikväll för jag FRYSER så mycket.
Imorse har det snöat på några ställen i kommunen, tack för att jag iallafall sluppit se det.
Värm mig gärna med en liten, liten (eller STOR) hälsning!
Kram från Petra

En titt på det som snart finge vara "det gamla"...

2009-05-30T01:05:00.003+02:00

Det går framåt för morfar. Han bygger och står i, från tidig morgon till sen kväll.
I tisdags kväll gav vi honom semester till söndag, men redan igår var han tillbaka. Han konstaterade att det där med semester, det var ingenting för honom... :-) :-)

Innan det är för sent tänkte jag visa lite glimtar från vårt nuvarande sovrum.
"Lite krut" har vi lagt ner där.
-Tak (tidigare murrig furu) målades första året som vi flyttade till huset.
-Väggarna var vid inflytten tapetserade med en jätteblommig tapet, som i och för sig var fin, men det blev nog så mycket blommor. Inte en enda tavla kunde hängas upp för den bara "försvann". Alla väggarna målade vi därför vita för två år sedan.
-Samtidigt målade vi trägolvet vitt.

Sängen. Vår är lånad av min mamma, har ju tidigare vistar hur vår "riktiga" ser ut och som ju inte ryms under det där eländiga snedtaket. Men snart, snart så kan den komma hem igen!!!
Överkastet kommer från Pentik. Hmmm... kan dock nämnas att överkastet aldrig ligger på numer. Nu har jag draperat en fotölj i gäststugan med det. Så kommer det till användning iallafall.
Jag har en passion för överkast, plädar och liknande. Skulle kunna köpa hur många som helst. Köpte ett för ett tag sedan på Tradera. Helt vitt och riktigt bondromantiskt (men jag ska inte visa det förrän det flyttat in i vårt nya sovrum). Eftersom jag så ofta vill göra om och skaffa nytt, så tillfrågade jag min mamma om hon ville gå in "som delägare". Sagt och gjort, så nu har vi bestämt att det överkastet har vi tre månader var i stöten. Smart va?!
Mamma, ja, hon blev dock så förtjust i överkastet att hon frågade om hon fick "köpa ut mig", men icke sa nicke!
Snart ska jag söka övertala henne om ett romantiskt överkast med rosor på också...

De små nattduksborden som skymtar på bilden har jag tillverkat själv av konsoller och hyllplan. Det fanns inte så mycket utrymme att spela på och en viss avlastning är nödvändig för bok, telefon samt barnleksaker (när Husmusen vaknar tidigt så får hon en leksak så får mamman och pappan slumra en liten stund till... )

Mitt emot sängen ser det ut så här. Tavlan högst upp har jag fått i present av min moster Inez en gång för länge, länge sedan. Den har hängt i mitt flickrum och när Lukas föddes så kändes den än mer rätt.

Farmors gamla byrå; förr furu, numer vit.

Till höger skymtar garderoben. Den löper längs med hela väggen. När vi flyttade in var det en sådan där garderob som man gick in i, under snedtaket. Det var definitivt inte lätt för mig och det var nästintill omöjligt för sambon som ju är några decimeter längre.
Under en av min och sambons utlandsresor, snickrade pappa och mamma skjutdörrar istället. Vilken fantastisk överraskning!
Så nu kan vi använda HELA garderoben och gissa hur nödvändigt det är i ett gammalt hus där förvaringsutrymmen inte finns i överflöd.

Gardinstyget är i siden och det har jag köpt under en resa i Thailand.

Toalettbordet har jag fått av min mamma. Hon har berättat att det är den allra första "stora" sak som hon köpt till sig själv, efter att ha sparat pengar länge, länge.

Denna prydnadsfigur i porslin med "fader vår" har tillhört farmor Jenny

Ett fint sk änglaspel fick jag i julklapp av kära kollegan UG (snart ses vi, vännen!).

Ett väggcitat försökte jag mig på att göra för ett par år sedan.

Hängaren har jag fått en jul av sambon. Här hänger en av mina klänningar och en av husmusens.

Sovrummet rymmer förstås också plats för vår lilla Husmus och hennes spjälsäng.
Här sussar hon så sött med armen hängandes utanför.

Husmusen, som i veckan har börjat ta sig framåt för egen maskin.

Hon är inte uppe på knäna och kryper, utan hon drar sig framåt.
Igår klarade hon inte av att ta sig över trösklar, men det kan hon idag.
Det är så underbart att dagligen få vara med och ta del av all denna fantastiska utveckling. Vilket fantastiskt land Sverige är för alla oss småbarnsföräldrar. Tänk vilket privilegium vi har som får vara hemma så länge med våra barn och dessutom får betalt för det!

Älskade, älskade...

Busungar...

Jag och sambon har gjort stan idag, för allra första gången på länge helt utan barn. I fyra timmar var vi borta och jag hann börja längta efter de små liven.
Men roligt hade vi.

Inhandlade lite somriga kläder till Lilleman

Å till gumman

Pyjamasen med texten "daddys little princess" kunde pappan inte motstå

Mamman fick sitt också; en sväng till rara Maud och hennes butik Hjortgården. En proppfull butik med underbara, underbara saker -som alltid.
En morsdags-present fick jag välja ut. Jag visar den sen därför att den är ju inte min "på riktigt" förrän på söndag.
THE magasin nr 3, Jeanne dÁrc Living, följde med hem, även lite annat smått och gott förstås :-) ,

men vårt huvudsakliga uppdrag var att hämta en present, därför att imorgon ska vi på BRÖLLOP.

Sambon, som idag för första gången faktiskt också kunde titta på saker och inte bara på barnen medans mamman kollade på sakerna (ja, även Maud uppmärksammade att han såg mer avslappnad ut.... hahhahaha),
han har potential.
Älsklingen fastnade för en kudde från Jeanne dÀrc (en som jag själv har sneglat på ganska länge)

och ett tag trodde jag att han faktiskt tänkte köpa den.
Jag tror att detta är första gången, under de snart sju år som vi har varit ett par, som han har visat riktigt intresse för en inredningspryl, I LÖV IT!
Och i bilen när vi åkte därifrån så sa han att den där kudden, den ska vi absolut köpa sen!
"Oh baby, I love it when you talk dirty... "

Och någonting annat som jag är barnsligt förtjust i, det är när jag kollar min blogg och ser att det kommit en ny kommentar. Jag blir så glad. Tack, tack, tack!
En puss till Er alla, söta besökare!

Jag blir också jätteglad över de söta blommorna som växer i ett dike här hos farmor och farfar.

Samt häggen som står i full blom och doftar gudomligt.

Sen så är jag lycklig över att bästsistjejen, tillika gudmodern, börjar att repa sig efter sin operation och att hon om två veckor äntligen får sommarlov och kommer hem!!!

Kramis från Petra

Titta mamma, det är ett hål i huset...

2009-05-22T21:51:00.002+02:00

...utbrister Lukas en dag i veckan när han går upp på övervåningen. Och visst, det är ju helt sant- morfar har sågat upp ett hål i vårt hus.
HUR fräckt är inte det?!

Nej, såklart är det vår utbyggnation som startat. Detta blir vår tredje, ni vet;
Alla goda ting är tre. Tredje gången gillt. Etc etc etc
Nu är det dags för det rum som kommer att bli mitt och sambons alldeles egna sovrum...
där kommer vi mysa på, sova lugnt och fridfullt utan att riskera att bli skallad mitt i natten, eller få en liten fot upptryckt i näsan ...
Dream on, antar jag att de mer rutinerade föräldrarna nu tänker....
...rätt eller?

I tidningen Vi Föräldrar, som vi envisas med att fortsätta prenumerera på, trots att vi knappt läser den, finns i det senaste numret en artikel om hur man lär barn att sova i sin egen säng. Någonting som vi katastrofalt har misslyckats med vad gäller vår lille man. Så med ett nytt sovrum som står färdigt inom kort känns det verkligen som att den artikeln kom som på beställning. Inte tusan kan vi ju nu säga upp prenumerationen. Redaktionen är ju tankeläsare!

Till min stora glädje kunde jag också läsa att barn som vägrar att sova i egen säng, intet på något sätt är otrygga barn, det är endast vanan som det beror på. Vilket jag ju egentligen redan visste, men det är ju alltid skönt att få en barnpsykologs bekräftelse på det.

Vårt nuvarande sovrum, som ligger på övre våningen, ämnar vi göra till barnens sovrum. Ett lekrum finns ju redan på nedre plan. I ett par år antar jag att de små gossetrollen vill sova tillsammans. Sedan finns det ju då två stycken barnrum.
Jag håller sedan en tid tillbaka på att förbereda Lukas för fenomenet "sova i egen säng".
Tidigare har jag och sambon planerat att vi ska åka till Ikea och så ska lilleman själv få välja den sängen som han vill ha. Icke sa nicke, de planerna kan vi glömma. Detta var innan jag och gubben satte oss ner med Ikeakatalogen.
Dessutom vet ju jag redan vilken Ikeabarnsäng som jag vill att han ska ha. Jag älskar järnsängar. Denna i serien "Minnen" är det närmaste man kan komma.
Den finns även i vitt och den skulle passa Husmusen helt underbart bra när hon slutar att sova i spjälsängen (jajamen, hon sover i egen säng... från det att hon var ca två veckor gammal. Lukas har inte sovit en natt i den sängen)

När vi kollar i Ikeakatalogen på sängar så är det dock denna som han säger att han vill ha.
I rosa.
Mammutserien är inte i min smak alls.
Och hur det nu än är, så kommer faktiskt mamma ha sista ordet vad gäller inredningen så länge gosseungarna bor här hemma. Så det så!

Vi har faktiskt nått en kompromisslösning; han går med på den svarta sängen och jag har lovat att han istället då ska få en matta som går i rosa toner :-)
Min plan är att hela rummet kommer att inredas i milda rosa, röda och gröna toner. Längtar så tills jag får sätta igång.

Apropå barn och Ikea-inredning för barn, så vill jag tipsa om denna lekfilt från just Ikea förstås.

Linnea Husmus fick den i "välkommen till världen- present" av bästistjejen Ullis med familj. Den är helt ljuvlig, mjuk och skön och roar gott. Förutom en spegel att spegla sig i, en nyckelpiga som piper när man trycker på den, så finns det en

mask att bita i... (eller är det kanske en snigel, nå, hos oss får det vara en mask iallafall)

en groda att busa med ...

samt en spindel som kan gömma sig inne i lövet

Och så funkar den lika bra inne som ute.

Linneadagen, den firade vi för allra första gången den 13 maj. Husmus- som vanligt glad.

Fick av mamman och pappan ett örngott, broderat med just "Linnea". Traderafynd.

Steorebrorsan, ja, han gillade fikat- som vanligt. Här har han massor av choklad runt munnen. För att inte tala om allt som finns i magen...

Det var dock inte den enda festligheten sedan senaste inlägget. Vi har även varit på kalas och firat kompisen Adrian som fyllde 2 år.

Adrian gillade tårtan som hans mamma hade bakat, presenterna tror jag knappt han hann öppna- det gjorde hans storasyster och några av gästerna istället. Inte lätt att vara liten.

Lukas han var med om "fiskdamm" för första gången och det tyckte han var riktigt roligt. Napp på första försöket. Och här var det minsann ingen slibbig fisk som fastnade på kroken.

Så här såg vårt hus ut för en dryg vecka sedan. Här har vi redan tagit bort det lilla taket över bron. Morfar har hunnit med att snickra upp en egen byggställning samt ta bort vindskivorna. Jag är inte så snabb med kameran. Och för ett par dagar sedan restes alla fem takbjälkarna upp av morfar, pappan och farbrodern.

Om man tittar noga på bilden så ser man "grabbarna Grus" stå däruppe. Här är dock endast den första takstolen på plats. Mellan den andra och den tredje fick morfar blodsockerfall och farbror Mats en migränattack, men efter bara en kort paus lyckades de avluta arbetet med bravur.
Idag har morfar börjat att sätta upp plåttaket. Han är riktig duktig den där gubben. Alla våra utbyggnader har han gjort. Han ritar efter mina önskemål och bygger med sambon och mig som deltids hantlangare. Helt självlärd snickare är han dessutom.

I år har han förstås en riktig duktig kille till sin hjälp.

I lördags gick isen på sjön. Och i helgen kom sommaren nästan hit till nordanlandet. Så mycket lättare och roligare allting blir bara solen är framme och termometern stiger litegrann. Jag och mormor vi målade bland annat 36 kvadratmeter träpanel två varv. Så lite solbränna har det blivit.

På kvällen gick jag ner till sjön.

Svågern hade tagit ut vår båt och varit på premiärfisketur.

Båthuset och bryggan.

Bryggan i kvällssol.
Sommartid går det nästan inte en kväll utan att jag går ner hit.
Tar mitt obligatoriska kvällsdopp.
Läser lite.
Filosoferar över livet.
Bara tar det lugnt.
Gärna med en coca-colaburk i handen.
Är lycklig!

Men vänta nu... är det inte någon i vattnet?!

Den kvinnan, det är min mor. Hon tar premiärdoppet, dagen efter det att isen gått. Jag vågade inte,
jag vågar inte ens tänka på hur kallt det ska vara...
Kan dock nämnas att kvinnan kom upp ur vattnet; glad, pigg och förvånandsvärt lite kall på huden.
Vad finns det mer att säga?!

Gulliga, gulliga ni som lämnar sååå fina kommentarer till mig. Hjärtans tack för Era besök.

Ha det så bra tills vi ses igen,
Stor Kram från Petra

Välbehövd uppfräschning av gäststugan, del 1

2009-05-10T21:30:00.038+02:00

Det är med glädje som jag läser att det faktiskt finns någon där ute som funderar på var jag tagit vägen och vill ha uppdatering. Underbara bloggvänner! Jag kan dock ärligt säga att min tanke aldrig varit att hålla någon på sträckbänken, men jag kan lugnt konstatera att dygnet, för mig som för de flesta, innehåller alldeles för få timmar :-)

Jag har ju tidigare berättat om min nuvarande favoriserie; Lipstick Jungle. I vinjetten sjunger de "no time for sleep, there´s too much to do...." jag älskar just den strofen. För så är det. Jag nattsuddar för att hinna med åtminstone en bråkdel av allt jag vill. Hmmm... visserligen så knorrar jag ju lite på morgonen förstås...
Och älsklingssambon, den betydligt mer morgonpigga kraken, låter mig ligga kvar i sängen och gotta mig varje morgon som han inte jobbar. Sååå jag älskar honom för det! För mycket annat också förstås, men det ämnar jag inte gå vidare in på idag.

Livet går sin stilla lunk här i skogen. Vi inväntar nya gäster i fågelholkarna som placerats ut lite här och där på gården.

Det är inte bara vi som längtar, katten Oskar, han håller sig så nära han bara kan, den lilla rackaren.

Det har gått mer än Två veckor sedan jag satt vid farmor och farfars dator och senast knåpade ihop ett inlägg. Herregud vad tiden går fort. Knappt har jag heller hunnit besöka alla er andra. I takt med att vädret blir bättre och bättre, så blir det allt svårare mig att spendera tid framför datorn. Jag vill bara vara ute! Är det samma för Er, eller?

Det som jag främst sysselsatt mig med, förutom allt det dagliga ni vet, som i princip tar hela ens tid i anspråk, är att jag fixat i vår gäststuga. Gudarna skall veta att där finns att göra, men sakta men säkert närmar det sig nu en upplösning.

Det är sent, sent på kvällarna, när jag egentligen borde sova, som ideerna kommer till mig som ett brev på posten. Inredningsideerna alltså.
SÅ när jag låg på en madrass hemma hos farmor och farfar så kom jag plötsligt på att jag MÅSTE måla hallgolvet i gäststugan. Det kommer så starkt till mig, att det nästan känns som att det handlar om liv och död.

Vi hann väl knappt hem så övertalade jag sambon att ta fram slipmaskinen. Så här så golvet ut när det var slipat.

Så när golvet då var målat och fräscht, kändes möblerna där inne hur sunkiga som helst. Jag var tvungen att ge mig ut på jakt.

Ute på altanen fann jag en träbänk, bajsbrun.
Jag slipade, målade ett varv svart och tre varv vitt och så shabbade jag förstås.

CLV-kudden köpte jag på Hjortgården vid senaste besöket där. Älskar CLV-designen från danska House doctor, är det väl?!. Jag köpte ett kuddfodral på Tradera för ett par veckor sedan, det är helt annorlunda i färgen. Kan inte någon kunnig berätta lite mer för mig om CLV-designen. Är det olika sådana kollektioner från år till år, eller? Jag såg också i nummer två av favoritmagasinet, J dA living, något som liknande en pläd. Sådan har jag aldrig sett i någon butik. Den var jätte, jättefin!

Jag älskar även, så som de flesta andra, shabbiga men otroooligt chica bundsförvanter, gamla dokument. Vad är det egentligen med dem som tilltalar så? Historiens vingslag? Att de skrev så mycket vackrare förr i världen? Jag vet inte, men de är ju bara såå vackra och tilltalande ...

Jag lever på sträng ekonomibudget just nu. (Skittrist!) För mig innebär det inte riktigt att leva på bröd, havregryn och vatten, utan kanske mer att inte kunna shoppa inredningsprylar besinningslöst. Istället kolla prislapp och fundera på hur mycket jag verkligen behöver just denna, samt fundera, fundera, fundera på olika budgetvarianter.

En av mina budgetvarianter var att köpa en handduk med gammlt tryck och rama in (98:-), istället för att köpa ett nytryck av ett gammalt dokumet (massor av hundralappar).

Här har jag sytt ett tämligen misslyckat kuddfodral (som jag ska fixa till när jag orkar). Tyget är dock läckert, apropå gamla dokument.

Under mitt sökande efter "nya" möbler, fann jag ett vintrinskåp i ett uthus. Jag minns att jag "tjatade till mig" det skåpet av min mamma när jag för ett par år sedan återkom till norrbotten efter att ha varit mer eller mindre på vift under ca tio år tid.

Ritkigt så här illa såg det dock inte ut när det kom i min ägo. Här har jag redan hunnit haka av dörren samt gå på med slipmaskinen.

Efter tre varv med vit färg blev det så här.

Och shabbning med sandpapper förstås.

Hatthyllan i hallen var förkastlig. En gigantisk pjäs härstammande från 70-talet.
70-talet, som enligt min smak, varken inrednings-eller modemässigt, förde något gott med sig. Jag gjorde en egen liten variant.

Hade egentligen önskat den lite bredare, men kunde inte hitta någon bredare bräda och så kunde jag inte vänta heller... hahahahaha....

Skohyllan är av den allra enklaste varianten. Den köpte jag i det förlovade landet Ikea som jag besökte en dag förra veckan. Jag har målat samt shabbat den. Tycker om den, har en precis likadan hemma.

Den här vackra trälådan med handtag kom med posten i fredags. Den har jag beställt från Pia med bloggen http://mittmaleri.blogspot.com/. Jag är jätteglad över den, tycker att den är riktigt fin.

Hittade en av farmors gamla korgar som fick vit färg på sig.

Den är stooor så det är perfekt för att kunna förvara extra täcken, kuddar och filtar i en liten, liten stuga där förvaringsutrymmen inte växer på träd.
Och nej, jag har inte slarvmålat. Det jag har lämnat, där har farmor Jenny Elisabeth skrivit sitt namn och byns namn, någon gång för länge, länge sedan. Det hade jag inte hjärta att måla över utan det får stå kvar så som en påminnelse om den underbara, starka, arbetssamma, varma och hjärtligt glada kvinna, som var min älskade farmor.
Jag är så tacksam över att få bo här på gården, i det som från början var henne hem.
Tänk egentligen så oändligt mycket lättare mitt liv är mot för vad hennes var. Jag har en tvättmaskin i källaren. Farmor Jenny, hon fick knata ner till sjön, sommar som vinter, värma vattnet i vattenvärmaren och tvätta för hand. Ingen toalett hade hon inomhus förrän någongång på 60-talet. Åtta barn fostrade hon. All ära till den kvinnan!
Och om de alla barnen var lika bångstyriga och envisa som min far, så ska hon ha minst åtta stycken guldstjärnor till... :-)

Nu ser det alltså ut så här när man kommer in i hallen i vår lilla gäststuga.
När vi tog över stugan så var allting i hallen i furu; väggarna, taket och golvet. Väggarna målade vi i höstas och jag valde en mycket mild grön färg samt en småblommig tapet till några av väggarna. Taket målade vi vitt i samma veva.

Så här ser det ut, inifrån stugan sett.

Imorse hittade jag en spegel längst inne i en av våra "walk-in-closets". Den har varit min farmors och den var röd som ett hallon. Numera vit och upphängd. Jag glömde dock att fota.

Nu så är jag nöjd och förklarar härmed projekt:
"uppfräschning av gäststugan, del 1"
avslutad.

Inne i vårt riktiga hus så har min lejonstol fått ett nytt överdrag. (Hjortgården).
Nu är jag även helt nöjd med den.

Vilken underbar känsla va, att vara nöjd...
Det är bara att suga på karamellen så länge den varar...

Någonting annat som jag är mer än nöjd med, är ju förstås de små liven här på gården. Vi har sådana underbara dagar tillsammans.

Storebror har sedan sist hunnit med att vara på Öppis och ragga på tjejer, byggt flera stycken takstolar tillsammans med morfar, besökt tandläkaren som tyckte att han hade sååå fina tänder... till mammans stora lycka och glädje! Han har sovit över hos mormor och morfar en natt förra helgen och inatt så sover han tillsammans med farmor.
Tack och lov, vid båda tillfällena sker övernattningen här på gården, så lillgubben är inte långt från mamma ändå. Det känns tryggt!

Husmusen, hon börjar bli duktig på att sitta. Hon kvittrar som en fågel, älskar att leka med skedar och med tandborstar. Hon blir ledsen när mamma går ut ifrån ett rum och riktigt glad när jag kommer tillbaka. (Yes!)
Hon har börjat äta mer och mer mat. Tycker för det mesta att maten är helt ok, förutom lax, och hon gapar jättestort när det handlar om fruktpureer.

Vatten älskar hon ...och storebror ser förstås till att hon får det som hon vill ha :-)

Förra veckan fick både jag och älsklingssambon uppleva något vi aldrig varit med om förut.

Vi flaskmatade ett barn för första gången när vi började att ge Linnea välling. Lukas har aldrig ätit välling, han är en grötkille!
Så skumt det kändes till en början, men riktigt, riktigt mysigt.

Lillgumman, hon är så glad och nöjd, slukar flaskinnehållet i en rasande takt.

Fröerna som jag sådde alldeles för sent tittar nu upp. Blir spännande att se om de verkligen kommer att hinna bli plantor innan hösten är här...
I år har jag köpt en sådan här pluggbox.

Luktärterna är en bra bit på väg och det är det absolut viktigaste.

Det är många som undrat över var man kan finna Örträskrosen som jag skrev om i förra inlägget. Den finns på en handelsträdgård i Norrfjärden, Astra plant, tror jag att handelsträdgården heter. Jag har bokat ett par stycken till mig. De kostar runt 100:- styck, lite beroende på storlek.

Tack för alla kommentarer och mail! Så jag längtar efter att besöka Er alla!
Må väl, kära Ni!
Kramar från Petra

Sökande efter örträsk - utanför länsgränsen...

2009-04-25T23:52:00.039+02:00

Bortskämda blir vi, hela familjen, när vi är på besök hos farmor & farfar.

Detta var frukosten; farmors hembakta limpa, farfars gravade lax samt skagenröra.
En kopp English breakfast till det... :-)

Nå...kanske inte alla blir fullt så bortskämda, Lilleman får ju som vanligt slita för brödfödan. Nu tvingas han klippa gräset trots att snön knappt har tinat bort.

Husmusen däremot. Hon har fått en egen stol och idag har hon smakat banangröt och vatten för första gången. Mums... tyckte musen.
6 månader har vår lilla prinsessa hunnit bli i veckan.
Jag säger det igen det som jag har sagt tidigare; det är inte klokt vad tiden går fort.

Igår drog vi ut på tur;
mamman, pappan, Husmusen, mormor & morfar.
Till Umeå.

Jag har fyndat en jättesnygg balkongdörr på blocket - helglasad med riktiga spröjs
(att den också består av treglas med riktigt bra u-värde fick jag liksom "på köpet", men estetiken måste ju komma i första hand, eller vad säger ni vänner?!).

Förenade "nytta med nöje".
Jag kom på den brillianta ideen att vänta med att hämta dörren tills dess att den årliga trädgårdsmässan gick av stapeln.

Vilket alltså var nu i helgen.

Hade ett viktigt uppdrag på mässan;
finna Örträskrosen ...

... och ta med den hem till Nöystugården.

Har sökt denna ros i flera år. Varför?

Jo, den är vacker, oerhört härdig och den sägs blomma hela sommaren.
Bor man i zon 6 så är man inte bortskämd med sådana sorter.

Till skillnad mot "Finlands vita"
som ju endast står sig ett par dagar (känns det som iallafall, någon vecka kanske det faktiskt är).
Likaså Tornedalsrosen

Vacker, men blommar tyvärr lika kort tid.
Båda sorterna finns på vår gård, planterade av min farmor Jenny.

Man kan säga att jag delvis lyckades med mitt uppdrag;
Jag fann en kvinna som säljer den. På mässan var de dock slutsålda. Men det finns fler på en handelsträdgård som inte alls ligger långt från här jag nu befinner mig. På måndag åker jag nog dit.
SÅ troligtvis finns Örträskrosen med mig i bilen när vi återvänder till Nöystugården.

Mässan i övrigt var lite av en besvikelse. Jag har förväntat mig mycket mer av allt;
Fler utställare, mer saker att köpa samt fler besökare.

Några "miljöer" var uppbyggda.

För den som gillar den gröna stilen.

Vita blommor i vita krukor. Åh... så snyggt.

Apropå vita blommor så köpte jag två exemplar av rosen "schneewitchen" i fredags (inte härdig här, men funkar bra för en säsong eller så med vinterförvaring).

Planerar att plantera den tillsammans med vit stäppsalvia.

Det skulle kunna bli hur snyggt som helst.

En miljö, lite mer i rött. Massor, massor, massor av röda pelargoner.

Svart. Åt det mer asiatiska hållet.

Här skulle jag trivas bra att sitta tillsammans med en god bok.

När vi passerade länsgränsen och åter var i norrbotten, konstaterade min far - gammal vägverksräv- krasst att;
"det som västerbottningarna bort ha satsat på vägunderhållet, har de istället lagt på installationer av vägkameror"...

Jag fick besöka Maud i butiken Hjortgården i fredags. http://www.gardsromantik.se/.
Lovely- som alltid. Några inköp fick förstås följa med mig hem. Jag visar vad det lider.
Äntligen hämtade jag hem nr 2 av magasinet Jeanne d Árc Living.

Tycker att detta nummer är ÄNNU bättre än det första.
Hur ska det då inte bli med nummer 3 och 4 och 5 och... ja, ni fattar!
Våren är nu ÄNTLIGEN här och en försmak av sommaren har jag fått.

Här i Alvik samlas som vanligt hundratals, kanske tusentals, fåglar.

Fågelintresserade från hela norrbotten åker hit för att se på svanarna, tranorna och annat (mina fågelkunskaper är inte så avancerade). Det är ett förskräckligt "kacklande".

Alldeles nyss var vi och kollade; jag, Lukas och farmor. Lukas var dock mer intresserad av bilarna som passerade...

Och hemma vet jag att några fröpåsar väntar på mig, tillsammans med ett minidrivhus. De kom med posten i fredags, efter att vi redan lämnat skogen för kusten. Det är alltid så roligt att så och jag är alltid så sent ute. I år är det dock senare än vanligt även för mig. Tycker ju att det egentligen borde vara tvärtom;
jag är ju faktiskt hemma hela dagarna these days...

Må gott nu alla Ni söta och NJUT av de vackra dagarna

Kramar i massor från Petra

Husmus-stipendiat samt finsnickeri...

2009-04-18T23:22:00.037+02:00

Det kom ett brev på posten för ett par veckor sedan.

I brevet stod att läsa att vår Husmus, lilla Linnea-flickan tilldelats ett stipendium.
Med andra ord är det inte längre endast kusinen, tillika författaren Ola F Nilsson som får tillfällle att gå på festligheter och utdelningsceremonier. Nej, även vi skogstroll fick förmånen att "gå på bankett", hahahaahha.

Vi besökte utbildning Nords restaurang där Övertorneå Rotaryklubb utdelade stipendium till alla barn som fötts i kommunen under 2008. Kaffe, saft och kanelbulle bjöds vi på. Så var det tal och stipendieutdelning förstås.

-"Hmmm... vad månne det här vara då? Undra om det går att äta... "

Dagen till ära var Husmusen klädd i rött. Hon ansåg den färgen mycket passande för evangemanget. Rött utstrålar ju styrka och mod... samt kärlek...

-"Grrr... jag vann ju!"
Presentkort på 500:- att spendera i valfri butik i Övertorneå.
Vi tackar och niger!

Påskhelgen förlöpte väl här ute i skogen. Det vackra vädret lyste med sin frånvaro ända fram till annandagen, sedan dess har det varit sol varenda dag. För mig kvittar det ju egentligen, jag som är på hemmaplan och mår gott varje dag, men jag lider med de arma stackarna som arbetar (kan fortfarande minnas hur värdefulla de där lediga dagarna var...)

Det blev dock en del skidåkning, mycket god mat, massor av godis samt väldigt trevlig samvaro tillsammans med barnens både mor-samt farföräldrar.
Tiden gick dock alltför snabbt- som alltid när man har roligt.

Lukas tog alla tillfällen i akt för att köra skoter med morfar. Tänk så snabbt de utvecklas, våra små. Vid juletid var han jätterädd för skotern (som mamma) och ville inte alls åka. Tre månader senare vill han aldrig kliva av... (mamman är fortfarande jätterädd...)

Men inte bara skoteråkning. På påskdagen kom den stora kärleken, Cornelia, till byn tillsammans med sin mamma (bästsistjejen Ullis), pappa och lillebror.
Lukas lyckades få ett par kramar, även om han anser i detta fall att "too much is not enoff"...

Denna tingest har för ett par veckor sedan kommit till gården, en snickarmaskin. Det är sambons farfar, Östen, som haft den i sin ägo tills han avled för många år sedan. Sedan har den stått ensam och övergiven och nu har svärfar ordnat så att den kommit hit till oss.
Jag kan ju inte såna här saker, men jag har ju en massa projekt och "vill ha-saker" i huvudet, lyckligtvis så har jag ju också en far som KAN.

Vi har nu gjort vårt första fin-snickeriprojekt tillsammans.

Det resulterade i en tallrikshylla.
Och om han, dvs min far, nu har några invändningar när han läser "tillsammans", så kan jag vid mitt liv försäkra att jag har sågat med sticksåg för första gången (tyckte det var riktigt läskigt eftersom jag inte fick prova först, nej, direkt skulle jag såga på själva hyllan), raspat, slipat, limmat, målat och förstås shabbat.

Sedd från sidan. Några "gamla" dokument i ett glas ...

Mitt rececptskrin. Det har jag köpt hos Maud som har butiken Hjortgården i Kyrkbyn samt på www.gardsromantik.se

Jag har placerat hyllan ovanför buffen.

Har tidigare bara haft en liten provisorisk hylla där.

Jag är riktigt nöjd och glad. Har länge velat ha en tallrikshylla, men inte funnit "den rätta". SÅ äntligen!

Veckan har varit mycket bra på andra sätt också.
Bästistjejen, tillika barnens gudmor, Magda har varit hemma i krokarna. Bland annat har hon skämt bort oss med en fantastisk tre-rättersmiddag. Ingen kan som hon! :-)
Tur att det snart, snart är sommar så att jag får ha henne nära länge, länge...

Här är bästistjejen på bild med barnen. Skulle tro att den är tagen i januari någongång. Gummans utstyrsel fick hon i välkommen-till-världen-present av just henne.
Lilleman är otroligt fäst vid sin gudmor. Han pratar ofta om henne även fast det ibland kan gå länge mellan gångerna som de ses.

Idag har jag gjort något jag nästan aldrig gör. På em lade jag mig på sängen med en bok och jag slumrade dessutom till en stund. En och en halv timme fick jag för mig själv innan den lille mannen upptäckte att mamman faktiskt var försvunnen...

När jag vaknade stod middagen på bordet. Det är lyx det! Nybakade kubbar fanns också(Bagaren, med sin trogna assistent Lukas, har slitit hårt de senaste dagarna, så nu är frysen åter på väg att fyllas om någon vill komma förbi och fika ...)

Hittade denna bild i datorn och kunde inte låta bli att ta med den. Gumman och pappan totalt utslagna på dagbädden i Lukas rum (inte bara jag som slumrar på eftermiddagarna alltså...). Gumman var knappt en månad gammal här.

Skönt var det med lite egen-tid, tror nog att jag snart ska göra det igen...
Och nu är jag så pigg så jag tror att jag kan blogga hela natten (vilket jag ju brukar göra även när jag inte slumrat på eftermiddagen... ) ...

Det är ju det här med bloggandet, det finns ju så många fantastiska bloggar och bloggare att besöka. Varje vecka upptäcker jag flera nya som jag vill återvända till gång på gång. Därför duggar mina egna inlägg inte så tätt, tiden är alltid alltför knapp för allt som jag vill göra,
och det är så givande att få besöka andra.
En annan mycket givande sak, är de kommentarer som Ni lämnar. Så mycket jag uppskattar dem ska Ni veta!

Ikväll säger kattboken följande;

"Min katt och jag åldras tillsammans. Vi älskar att sova och äta och låta världen ha sin gång"...

Kör nu försiktigt i livets race!
Tills nästa gång;
Kramar från Petra

Påsk, påsk... Glad Påsk!

2009-04-11T12:00:00.010+02:00

Så är ju då påsken här, hos oss tyvärr med riktigt grådassigt väder.
Men hoppet är ju det sista som överger; varje morgon vaknar jag med förhoppningen att "idag kanske det är dagen då det vänder, och våren kommer..."

Jag brukar inte pynta nämnvärt till påsk.

I år har jag dock iallafall "förvandlat" några ägg. De där färgglada äggen som man köper i affären, har jag målat med vit grundfärg två varv och sedan dekorerat litegrann.

Massor, massor med godis bor hemma hos oss.
Lilleman var snabb med att upptäckta att det fanns godis i de där äggen som mamma pysslat med...

Färska blommor är ett måste för mig. Bättre stämningshöjare finns inte.
Till högtiden har jag sträckt mig så pass att de vita rosorna som jag köpt har fått sällskap av en gul kvist.

Även de vita tulpanerna...

Lite påskris har förstås också fått komma in, dekorerat med VITA vippor...

...och ett kors.

GLAD PÅSK på Er allesammans.

Kramar från Petra

Kalas, kalas...3-årskalas...

2009-04-06T22:01:00.041+02:00

Lipstick jungle och glamourpartaj i all ära...
här ute i skogen firade vi vår älskade Jan (efter farfar), Ove (efter morfar), Lukas igår.

3 år redan, det är inte klokt vad tiden går.

Jag minns när han var en riktigt liten, liten man...
på BB, blott några timmar gammal. 6 april 2006.

Lite större, på 1-årsdagen. 6 april 2007. Han åt tårta för första gången och var inte ett dugg intressaerad av att öppna presenter. Pappret var kul och snörena förstås. Dock har han verkligen uppskattat sin första traktor; en massey ferguson.
Jag har inte haft den blekaste aning om att det finns så många olika traktormärken och modeller, det är verkligen en helt ny värld som öppnat sig sedan lilleman kom till världen. Kan dock inte säga att jag är sååå begistrad.

Så gick det då ytterligare ett år, 2-årsdagen den 6 april 2008.
Något mer intresserad av presenterna, om än inte allra värst, och tårta hade han ju förstås redan fått smak för.

Och så i år. Vi började på lördagkvällen, när trollet och hans syster slumrat in för kvällen, med att ställa iordning, bland annat så blåstes alla ballonger upp och placerades ut...

... till lillemans stora glädje när han vaknade.

Presentöppning direkt på morgonen.

Mormor& morfar, farmor & farfar - från vardera stuga på gården- kom också och uppvaktade.
"Värsting-presenten" , en batteridriven jeep, som lilleman själv kan köra omkring med utomhus, kom från morfar & farfar. Hahahhaha... så lycklig han blev och så roligt han tyckte att det var. Även fast det slirar nog så mycket på snön. Vänta bara tills gräset är framme... Då kommer nog mamman ofta att ha hjärtat i halsgropen...
6 km/h går den rackaren som mest.

Vid halv ett började gästerna droppa in.

Först var det lek utomhus

och korvgrillning. Aldrig annars smakar korv så fantastiskt gott (men frågar man morfar, farfar och Lukas så smakar korv ALLTID så fantastiskt gott...)

Så småningom gick vi in.

Barnbordet. Dukat med en liten presentpåse till varje gäst. Biltema- vad annars?!

Lukas and the polers.
Det slog mig att ingenting alls har jag bakat till detta kalas. Bagar-sambon har fixat nästan allt, farmor och mormor har också bidragit. Mitt uppdrag var att baka chokladbollar (se, nu är jag politiskt korrekt, alla ni som varit med länge vet ju vad de heter egentligen) tillsammans med Lukas, men det har helt fallit i... någon målarhink någonstans kanske... haahhaha

De tre ljusen skulle ju blåsas ut...

Inga problem...

Alla underbara små gäster (i år och de övriga åren, i den mån som de hunnit "komma till världen" förstås) ;

Adrian. "Vår" nästa jubilar- 2 år blir han i maj.

Kajsa Kavat. Yngst i gänget, blir 2 år i september.

Frida Fridolin. Tillika min guddotter. I november så fyller hon 4 år.

Ellen, äldst i gänget, blir 5 år i oktober. Linnea är född på samma dag. Typiskt mig och bästisEmma att pricka in så precis, av alla 365 dagar som finns på ett år...

Cornelia, som Lukas för närvarande är mest förälskad i. I november blir hon 4 år.

Å så lillsyrran förstås, Linnea Husmus.

Det var en trött, men mycket lycklig, lilleman som eskorterade sina vänner till dörren. Byxorna hade redan åkt av.

Tack alla Ni snälla som gratulerat Lukas på hans födelsedag på ett eller annat sätt. Det värmer minsann ett litet "mamma-hjärta"!

Han fick ju en mängd presenter, den lille mannen, vi älskar att "skämma bort" honom med grejer. Kan försvara mig med att han ju faktiskt får en massa kärlek också.
I måndags besökte jag och svärmor Gekås i Morjärv, en sådan där lågprisaffär som har allt möjligt.
Vi hittade gardiner och inte kunde vi låta bli...

Han älskar ju Cars så mycket...

Minen på honom när han såg gardinerna var oslagbar, han blev så glad...
Det är värt allt!

Å så blev det så ljust och "vårigt" i rummet, så även mamman är mycket nöjd!

Till min stora glädje så förefaller det som om han har ärvt sin mors intresse för inredning. Inför första advent bytte jag gardiner på kvällen efter att han somnat. Tror ni inte att han ser det och kommenterar det på morgonen.
Hur många är det inte som har män som ALDRIG ser?!

Pappan köpte en tavla med Cars-motiv till honom för ett par veckor sedan. Frågade liksom sig själv, högt, var månne han skulle hänga den. Lukas hör detta och pekar "där pappi". En annan tavla behövde då flyttas, Lukas pekade då på ett nytt ställe "där pappi", till han slutligen flyttat på tre stycken tavlor och därmed var nöjd :-)
Ja, det är min kille det!

Tack så mycket för att Ni följt med ikväll. Alla gulliga kommentarer vet Ni ju att jag blir så glad och tacksam för.
Jag hoppas på ett snart återseende, då ska jag nog berätta om vilka festligheter Husmusen har varit på.
Må väl!
Kramar från Petra

Stugöppningar och kattpiss.. är det vår då?!

2009-04-04T14:34:00.043+02:00

Vintern vill inte släppa greppet om oss stackars människor som valt att bosätta oss här uppe i nordanlandet. Det har snöat massor med gånger den senaste veckan och jag är så less, så less. Jag har slutat att sopa bron, tänker att det får tina bäst det vill (eller inte vill).
Idag har temperaturen knappt orkat sig över plusstrecket.

Några vårtecken har jag dock uppmärksammat;

1. Morfar och mormor har börjat sova i sin sommarstuga som finns här på gården. Lukas är morfars trogna följeslagare på gården, de har projekt hela tiden.

2. Lilleman förefaller ha vårkänslor, han vill vara ute hela tiden.

Han är minsann inte less på snön utan gladeligen fortsätter han att skotta med sin lilla traktor.
Nöystugården inrymmer, förutom vårt hus och mormor och morfars sommarstuga, ytterligare en stuga. Den har tidigare varit i några släktingars ägo. Under de senaste två åren har de utsatt mig för en förtalskampanj som heter duga. Stundtals har jag varit alldeles förtvivlad över att allt som jag fått höra, men nu har jag kommit till den punkten att det inte längre berör mig. Det är tragiskt med människor som inte kan styra över sin missunnsamhet, och som inte kan bete sig på annat sätt än genom att såra och ljuga för att få andras sympatier.
Nå, hursomhelst, förra sommaren blev vi mer eller mindre tvingade att köpa denna stuga. Det kändes inge vidare till en början, ytterligare en stor kostnad, men idag är jag riktigt glad för det. Vi fick hjälp med den första avbetalningen av farmor och farfar och det är en utmärkt liten gäststuga som vi också så småningom kommer att börja hyra ut (så om någon är intresserad av lite semester i skogen; varmt välkommen att höra av sig).

3. Ikväll kommer till vår stora glädje farmor och farfar. De kommer att bo i stugan ända tills efter påsk. Så, det är alltså det tredje vårtecknet; att vi öppnar upp den igen för säsongen.

När det då känns ruggigt ute så är det ju underbart att få gå in i stugvärmen. När man kommer hem till oss, så ser det ut så här

Vi gjorde en utbyggnad för två år sedan eftersom den gamla hallen inte räckte till. Lilleman var på väg (under planeringsstadiet) och vi ville bland annat ha så pass stort utrymme att en barnvagn skulle kunna få plats. Vi tyckte också att det skulle vara skönt med en hall där man inte behövde känna att man "stod på varandra" om mer än en person vistades där samtidigt.

En garderob byggd i samma panel som övriga väggar, för att den ska smälta in så mycket som möjligt.
Underbart med en garderob i hallen där man kan gömma undan de mesta av vinterkläderna.

En väggbonad broderad av min farmor Jenny för länge, länge sedan.

Här skymtar dörren in till toaletten som också byggdes i samma veva.

Några foton av Lilleman pryder väggen. Givetvis ska lillan också komma upp där, men det har liksom inte blivit av än.

För de stora att hänga av sig sina kläder...

... och för de små.

Om man står vänd från andra hållet så ser det ut så här.

En korg för vardera familjemedlem. Och så den nu vita spegeln som tidigare var svart.

Jag önskade mig också en platsbyggd bänk. Det ordnade morfar. Där stuvar vi in skor som inte används dagligen, gummans voksipåse och annat smått och gott. Fantastiskt hur mycket som egentligen kan få plats... det förundras jag över varje gång som jag städar där...
Jag har sytt förhängetdraget av ett gammalt lakan. Och kudden känner ni väl igen; min första och hittills enda egentillverkade.

Rosor i fönstret tillsammans med lite spets och en numer shabbad ljusstake som tidigare var mörkbrun-läskig.

Ytterligare en ros. Den här krukan var tidigare riktigt dassig. Med lite vit färg och spets på sig tycker jag nu att den är fin.

Och om man har riktigt, riktigt tur så kan man finna denna filuren lutad mot ytterdörren hemma hos oss.
Lilleman som har 3-års kalas imorgon. Massor av småtjejer kommer hit... hahha... Den riktiga födelsedagen är dock på måndag.

Annars under veckan så har lillgumman börjat med smakportioner.

Spännande till en början...

Men vad ska man egentligen tycka om detta?!

Jag har stått med tassarna i många olika målarburkar under många, många timmar i veckan. Vad jag målat kan jag inte berätta än därför att det är en överraskning för någon som jag vet följer min blogg...

Vi har överlevt nästan ett dygn utan vatten. Vattenpumpen gav till slut upp för gott i onsdagskväll och det var några dystra timmar som då väntade tills elektrikern kunde komma på torsdagseftermiddagen samt en ny pump införskaffas.
Usch, det är verkligen pest och pina att inte ha vatten.

Idag tänkte jag inte avsluta med något citat från kattboken, däremot vill jag uttrycka min sorg och förfäran över vad som hänt katten Oskar. Eller hänt mina föräldrar. Eller mänskligheten. Eller vem som det nu har hänt.

I veckan har min mor fått ett brev från miljönämnden, någon har anmält henne för att hon inte skulle ta hand om katten Oskar därför att han springer och pissar på andras gårdar.
Nog är det väl ändå bra märkligt att katten Oskar inte känner till vilka kvadratmeter tomt som han tydligen endast har rätt att vistas på...
Visst är det otrevligt med kattpiss, det håller jag med om, men vad är det egentligen för några människor som blandar in myndigheter istället för att ta kontakt med den person (eller katt hahha) som det berör?! Dessa anmälare, har de alldeles tappat begreppet hederlighet? Eller har de kanske någon egen definition på det?!
Ja, detta övergår mitt förstånd sannerligen.
Och till min mor samt alla andra kattägare som råkat ut för samma sak är mitt råd; bry er inte om det.
Och till alla människor som inte tycker att katter ska få springa lösa, säger jag bara - piss off, för katter har precis samma rätt att gå fritt som vi människor har.

Och nu, i skrivande stund, visar sig solen äntligen, denna tidigare så grådassiga lördag.

Var riktigt snälla mot varandra, visst? Och kom gärna och ät tårta imorgon, ni som har vägarna förbi...

Kramar - massor av dem- från Petra

Glamourpartaj, badkarstrubbel samt en vinnare...

2009-03-28T15:32:00.021+01:00

Så var det då dax. Jag trodde på fullaste allvar att jag skulle kunna presentera vinnaren i min utlottning långt, långt tidigare idag, men som synes så blev ju inte fallet så.

Istället har jag hållit i en målarpensel i väldigt många timmar, ja, så många att min högra hand riktigt värker.
Och så har jag blivit sittande i mitt underbara lejontass-badkar, mycket, mycket längre än jag hade drömt om.

Efter avslutad målning var jag först svettig och trött, sedan efter middagen blev jag frusen och ännu tröttare. Jag bestämde mig för att ta ett bad. Det var länge sedan sist (ja, alltså jag har ju duschat en och annan gång däremellan... fniss...). Jag sa till sambon att nu stänger jag in mig, endast om det brinner kommer jag att öppna badrumsdörren.

Vad händer när jag lagt mig tillrätta och väntar på att karet skall fyllas till max, jo, vattenpumpen slutar fungera. Där ligger jag alltså, omgiven av en MASSA skum, med shampo i håret, utan minsta möjlighet att kunna duscha av mig. Jag kliver inte upp tänkte jag, inte förrän den är lagad, det får ta hur länge som helst.

Till en början var det ganska skönt, men efter ett ganska kort tag blev det kallt. Riktigt kallt. Och jag som önskat bada därför att jag var frusen...

Lyckligtvis fanns vår fastighetsskötare (hahahah... min pappa- duktige Nilsson, som vi kallar honom... hahhaha) på plats på gården och duktig som han är så fixade han ju pumpen igen, utan att egentligen göra någonting.
Hmm... vissa har det liksom bara i sig.

Så jag tog mig alltså till sist upp ur badet, fri från både skum och shampoo, skrynklig som ett russsin dock.

Jag började förbereda lottningen redan igår kväll. Skrev lappar, 74 stycken blev det sammanlagt.

Sambon, han var på personalfest och efter lappskrivningen hade jag riktig glamourpartaj här hemma på gården.

Jag är helt sjukt förälskad i amerikanska serier. De ska handla om kvinnor och de ska vara vackra, framgångsrika och ha tillgång till massor av pengar. Ett stort plus om serien utspelar sig i New York eftersom det är min absoluta favoritstad i hela världen.
Så igår; två avsnitt inspelade av Lipstick Jungle. Lycka!!!
Min nuvarande favoritserie, sedan Sex and the City upphört för alltid (jag tittar dock fortfarande på de gamla avsnitten då och då...)

Och för att riktigt spetsa till det; En kopp the och snickerskaka (den gudomligaste av alla kakor) också, så var lyckan fullständig!
Inte sörjde jag då för att sambon var borta och jag satt som ensam vuxen, en fredagkväll, långt ute i skogen...

Som sagt; lapparna var alltså skrivna igårkväll och placerade i en urna.

Lattestunden tillsammans med Lukas på eftermiddagarna är helig, speciellt sådana här "målardagar".
Så snart den var avklarad, så fick goseungen hoppa upp på bordet. Han såg lite frågande ut först, lite som att han tänkte att mamma kanske testade honom...

Han hade nog hoppats på att han skulle få stoppa händerna i en kakburk istället...

Vips... så fiskar han upp en lapp...

Det är alltså rara Maud med bloggen gardsromantik.blogspot.com som är vinnaren i min lilla utlottning. Grattis, grattis.
Maila mig din adress så är du snäll!

På sätt och vis var det faktiskt Maud som fick mig att börja blogga. Hon frågade mig en gång när jag var i hennes butik (www.gardsromantik.se) om jag bloggade. Då visste jag knappt vad det var. Jag fick hennes adress och började kolla runt lite, gillade det jag såg och så började tanken gro...
den tanken som sedan då, som bekant, blivit noystugarden.blogspot.com.

Tack alla ni som varit med i min utlottning, lämnat kommentarer och som länkat till mig. Det allra roligaste är att jag har funnit så många nya härliga bloggar att besöka.

Nu ska jag krypa upp i soffan tillsammans med sambon och kolla på film. Det är faktiskt skönt att ha honom hemma hos mig igen.

Var rädda om varandra!

Stor KRAM från Petra

Ett endaste flängande...

2009-03-19T23:21:00.071+01:00

Att flänga runt, ja det gör vi ju ibland. Jag är egentligen en riktig hemmalirare, borta bra men hemma bäst är mitt motto. Älskar att planera resor (och resa också förstås), men det allra bästa är när jag åter får komma hem till mitt lilla krypin och stänga igen dörren.

Jag minns fortfarande hur det var, att åka iväg över helgen och sedan komma hem med bara en liten väska.
Så är det inte längre. Inte alls.

Nu ska det packas till tusan -kläder, leksaker, mediciner, vitaminer, barnvagn etc etc och sedan ska det förstås packas upp igen, samtidigt som två barn påkallar ens uppmärksamhet.
Så här såg det ut i vår hall en kväll när vi kom hem från Luleå.

Senaste veckan har vi flängt ovanligt mycket.

.
Till farmor och farfar i residentstaden,
Husmusen lika glad som vanligt...
Öppis vid några tillfällen,
och där har den lillemannen nu gått och blivit förälskad i en lite äldre flicka. Han springer efter henne stor del av tiden. Hemma ringer han till henne varje dag, från sin leksakstelefon...

Hur gulligt som helst, men det förefaller dock som att denna förälskelse inte är helt besvarad... även om hon oftast skrattar när han jagar henne...
Själv kan jag ju inte riktigt fatta hur någon kan motstå honom...

Födelsedagsfirande hos farbror Mats har vi varit på .

Och den tårtan, mmmmm, hur ljuvlig som helst. Brännvalls cafe kan sannerligen!
Maräng med någon slags kolasås, bananer och grädde, täckt med en massa chokladgodis...

Jag gillar svågerns kök, har haft ett litet finger med när han inredde. Vi åkte till Ikea en dag i januari förra året, Mats skulle shoppa järnet och jag skulle vara smakråd. Jag var riktigt imponerad; han bestämde sig för sak efter sak, och snabbt gick det. Inget velande där inte, dvs inte alls som jag...

Denna veckas slutliga flängande blev till mormor och morfar. Också det ute i skogen.

Ett av alla deras hus, de har tre stycken som de sköter om.
Ja, det är ingen som fattar hur de orkar.
Detta är min mors barndomshem och där har jag spenderat alla mina barndomssomrar tillsammans med mina morföräldrar, Agnes och Edvin. Underbara minnen som jag idag är så tacksam för.

Här står min säng. Jag var tvungen att byta med mina föräldrar eftersom denna, min favorit, inte rymdes i vårt sovrum på grund av ett alldeles för lågt tak. I sommar får den förhoppningsvis flytta hem igen när vår nya utbyggnad står färdig.

Å husets hjärta, köket. Här har mina föräldrar under veckan roat sig med att sätta lister på alla köksluckor samt måla dem. Linoleummattan från golvet är äntligen borta och under den döljde sig ett vackert trägolv. Nu ska det slipas inom kort och sedan såpskuras så att det blir vitt och därmed ännu vackrare.

Även här tvingas Lukas till arbete. Motorsågen har han tagit med hemifrån och det var ju tur.

Morfar har dock lärt honom vikten av att ta "fem minuter", dvs liten paus och det låter vi honom faktiskt göra... lite då och då...

Långpromenad i det vackra vädret har det också blivit. Hela konkarongen har vi gått efter skoterspår, det var hur ljuvligt som helst.

Även när jag inte rent fysiskt har flängt runt så har jag gjort det här på nätet. Jag har blivit introducerad för Tradera
(Tack, tack, tack Eva-Maj säger jag. Aj, aj, aj Eva-Maj säger nog kära sambon).
Det är en helt fantastisk bekantskap. Vilka grejer.
Jag började med att checka av lite shabby chic-grejer och nu har jag gått över till barnkläder. Massor av saker är på väg hem till oss i skogen i skrivande stund, vilken underbar känsla... hahahah... (förefaller alltså att lantbrevbäraren även fortsättningsvis kommer att få dra sitt strå till stacken)

En rosa adidaströja till gumman är på väg, 4 kr kostade den. Likaså en hel del annat smått och gott, i rosa/röda toner.

Vid den första auktionen som vi deltog i, blev vi fjorton stycken småbilar rikare (från filmen "Cars"- Lukas favorit för närvarande).
En hel del annat smått, gott och "blått" är förstås också på väg.

Och de stunder som jag inte har flängt omkring, har jag bland annat ställt iordning min lilla skrivbordshörna i hallen. Stolen hade ju ett lager färg på sig vid mitt förra inlägg. Nu är den klar.

Jag älskar min stol. Har en till, men den är fortfarande brun (jag och målarburken lär väl komma till den också så småningom)

Ser ni lejontassarna högst upp?

Och så lejonhuvudet... Grrr...
Stolsitsen är jag inte nöjd med så jag kommer inom kort att skaffa en volangkjol (Tradera perhaps) .

Så här såg alltså skrivbordshörnan ut ante vit färg.

Och apres...
Jag är nöjd!

Och tack alla Ni snälla som vill vara med i min utlottning. Det är så roligt, jag får en fantastisk möjlighet att upptäcka en massa nya bloggar och bloggare. Jag kommer att besöka Er alla, om så bara för att säga Hej.

Jag vet ju inte hur många av Er som tittar på "Mia och Klara" på kanal 1, jag såg säsongens sista avsnitt ikväll och jag lärde mig att "det är inom åldringsvården det händer." Det huset, med det köket- love it!

Imorgon åker jag hem till min skog igen. Då kommer jag att vilja vara hemma LÄNGE!

Var rädda om Er, ses snart igen hoppas jag!
Stor KRAM från Petra

Utlottning, målning och lite barnarbete...

2009-03-13T00:36:00.000+01:00

Idag ämnar jag ha min allra första bloggutlottning.
Anledningen till detta är därför att jag vill fira att jag fått så många nya vänner här i bloggvärlden som lämnar så gulliga kommentarer och inspirerar mig så mycket.
Ni ger mig hur mycket kraft och energi som helst! Tack!

Jag tycker ju också att bloggutlottningar är så himla roliga och så vill jag göra vad jag kan för att brevbärarna ska ha fullt upp :-)

Det som jag lottar ut idag är en ljuvlig vit ljuspåse.
Den är sydd (av Ninni med bloggen http://mormorelsie.blogspot.com) i linnetyg med spets runt om och den är dekorerad med en madonna från Jeanne dÀrc. I den placerar man en burk med ett värmeljus i och VOILA... bondromatik!
Till den följer även två stycken ljus inslagna i gammalt bibelpapper, dekorerade med ett kors. Dessa kan man ha som dekoration, eller helt enkelt bränna upp, om man så önskar.
Slutligen så vill jag dela med mig av den ljuvliga lilla kattboken, ni vet, den som jag hämtar mina kattcitat ifrån. För oss kattälskare är den underbar att sitta och bläddra i, nicka och le instämmande.

Alla kan delta. Skriv en kommentar under detta inlägg om att du vill vara med och du har en lott. Länka från din blogg, använd gärna bilden här ovan, och du har två. Skriv i kommentaren om du har länkat. Om du som deltager inte har någon blogg, glöm då inte att skriva din e-mailadress!
Jag skulle också vilja att Du skriver något om vad som är bondromantik för Dig. Bara nåt kort, behöver inte vara nåt märkvärdigt alls!
Tävlingen pågår till fredagen den 27 mars kl 12 och vinnaren utses genom lottning.
Stort lycka till!

Det är med stor glädje som jag sett att vår lantbrevbärare fortfarande är fit for fight, förra veckan till trots!

Igår kom hon med ytterligare en vinst. Denna gång en jättefin bräda från Irmas Uthus (http://irmasuthus.blogspot.com). Såååå glad blev jag när den kom. Tusen tack, Irene, den kommer sannerligen att pryda sin plats!

Vi roade oss kungligt igår, jag och kidsen. Först på Öppis. Några mycket behagliga timmar där. Husmusen var självlysande och mycket glad, i en klänning som jag själv bar 1974.

Den lillemannen skötte sig också fin-fint, lekte på bra med de andra smågrabbarna. Det är bara på slutet, när han börjar bli trött, som han kan bli nog så "kärvänlig" mot andra barn, särskilt då tjejer. De uppskattar inte alltid att han kommer SÅ nära.

Efter Öppis åkte vi till bästistjejen, Afrika-resenären. Så skönt att se att hon var välbehållen, så gott fika hon bjöd på, sådana historier hon berättade och så blek jag kände mig... hahaha!

Dagens tredje stopp blev hos andra bästistjejen, superscrapparen, och hennes tre tjejer.
Lukas kallar dem för småflickorna. (Den minsta saknas dock på bilden som togs i höstas nångång). Så mysigt att babbla på och bara vara.

Och jag har fortfarande konstant vit färg på händerna. Det som blivit gjort sedan sist är köksväggar, har några stycken utan tapet. De har jag inte målat sedan jag flyttat in på Nöystugården så gissa om det behövdes. Nu är de hur fräscha som helst. ÄNTLIGEN är alltså köket färdigt.
Eller vänta nu, köksluckorna ska jag ju måla om... men det tänker jag inte göra förrän till sommaren när jag kan stå ute i den ljuva sommarvärmen och slipa.

Sambon sa igår att han tycker att jag ska registrera en målarfirma. Men sen kom han ju på att det är ju ingen ide, jag hinner ändå inte ta några uppdrag för jag har ju FULLT UPP här hemma.... Och dessutom är jag så tillfreds med att vara en icke-arbetande, hemmaskrotande kvinna och mamma... och jag känner en till som är lika tillfreds! Hej på dig, C!
Och förresten; vad är det att måla när man har sådan här hjälp?! Hysch... berätta inte (speciellt inte för någon på soc) om allt detta barnarbete som uppvisas här på bloggen. Ni som följt med har ju även sett bilder på honom när han städar och snickrar...
Min kära farmor Jenny, avliden sedan många år tillbaka, alltså den riktiga husfrun här på gården, brukade säga "den som inte arbetar skall heller inte äta"...
och vad kan jag säga, det lever väl kvar innanför väggarna...

Det var i förrgår som han började leka att han målade. Jag hade precis gjort klart ett skrivbord. Jessus tänkte jag då. Han var så söt och gjorde allt rätt, hade en "målarburk" med sig som han duttade pensel i. Så gick han då och då in i skafferiet och köpte ny färg... och kom då ut med en annan burk... hahah, gullunge!
Kan berätta att nu när vi städar rummet innan han ska gå sova, hittar vi övergivna "målarburkar" överallt. Han har nog inte lärt sig det där med återvinning än...

Skrivbordet hittade jag i ett uthus i somras. Vi kapade av det lite , tog bort de bakre benen för att det skulle rymmas, elementet till trots, och skruvade fast det i väggen. Då ville jag inte måla det, sambon trodde att jag skämtade.

Men nu målar jag ju då, som bekant, allt jag kommer över, så idag ser det ut så här.

Detta är dagens måleriprojekt. Här står stolen på tork efter det första lagret förg. Det hann bli ett till innan kidsen somnade och jag hamnade vid datorn. Många undrar hur jag hinner med. Hmmm, ja, det var ju då det där med barnarbete... Nej, men jag tycker att det går utmärkt att göra det mesta tillsammans med barnen (Obs, gäller endast vissa dagar...); gumman ligger på golvet och sprattlar i sitt gym och är nöjd, lilleman är ju med och "målar", samtidigt söker vi träna på Öppis-sånger :-)
Så har ju barnen också en hjälpsam mormor när pappan jobbar.

Men kolla då vad jag hittade ikväll när jag gick på kattjakt. Jag har plockat fram en kartong för att samla kläderna som gumman växer ur och där gockade ett katthuvud upp. Ni kan ju tänka vilket skick som de kläderna är i nu. Synd att de inte alla är vita... (för det som man inte ser, det finns ju heller inte...)

Veckans citat ur kattboken lyder;

"Finn dig i ditt öde, du kan ha antingen katt eller möbler"

Jag kan nämna att jag är oerhört tacksam för att min soffa är vit (vit katt+ vit soffa = katthår syns inte) och det rådet vill jag ge till alla kattägare som letar soffa;
låt kattens färg få fälla avgörandet!

Om någon orkat läsa ändå hit, så säger jag TACK för ikväll!
Stor KRAM från Petra och Bianca (hon ligger här bredvid och spinner ljuvligt)

Vår lantbrevbärare är utnämnd till veckans favorit...

2009-03-06T20:53:00.000+01:00

När man, som vi, bor i skogen är brevbäraren ett välkommet avbrott i vardagen. Vissa dagar är det till och med så att postbilen är den enda bil vi ser på hela dagen.

Vår lantbrevbärare är super. Så många gånger har hon hjälpt till med att bevaka paketleveranser som jag tjorvat till. Hon har levererat paket till mitt jobb för att jag ska få grejer snabbare etc.
Det är en kvinna i sina bästa år som "kör så att det ryker", sommar som vinter. Vår "granne" (som bor en kilometer bort, kan man kallas för granne då?!) bor där den allmänna vägen slutar. Han har upplyst henne om att en skogsbilväg tar vid, om det skulle vara så att hon inte hinner få stopp på postbilen i tid...
Denna vecka har hon överträffat sig själv; hon har kommit med den ena leveransen efter den andra.
Och jag... jag har varit glad som ett litet barn på julafton.

Det började i måndags. Då kom hon med ett paket från Ninni med bloggen http://mormorelsie.blogspot.com/. Jättefina ljuspåsar och en lampkjol. Som bonus skickade Ninni med ett jättefint kors. Jag är såå nöjd!

I tisdags levererade hon ett paket från Lotta med bloggen http://fantasiahantverk.blogg.se
Helt underbara grytlappar, jag har aldrig sett sådana vackra förut, samt ett levendelhjärta. Ni kan tänka vilken väldoft som mötte mig när jag öppnade försändelsen.
Lotta skickade också med en bonus, ett gipshjärta som hon skrivit kärlek på.
Ser ni bilden på lavendelhjärtat? Gosseungarna själva.

Men det tar ju inte slut där. Nej, minsann...

Med postbilen på onsdagen kom en tävlingsvinst från Harriet med bloggen http://nostalgiaochkuriosa.blogspot.com/. Tre stycken jättefina änglar i fil de fer från ib Laursen. På det vackra kortet hade Harriet skrivit en hälsning.

Fortfarande inte slut därför att på torsdagen kom en annan tävlingsvinst, den från Cecilia med bloggen http://www.malmkakan.blogspot.com/. Vilken vacker kökshandduk, med ett P broderat. Även Cecilia skickade med en bonus; ett jättefint hjärta. Så glad jag blev!

Idag då ...hmmmm..... nej, idag var det bara räkningar och de får ju sambon ta hand om, det är ju faktiskt han som arbetar...
Jo, just det, ett årsbesked från OkQ8 också , jag har fått 2 kr och 41 öre i ränta för år 2008. Vad ska man säga; ska jag sätta sprätt på allt på en gång eller ska jag spara?
Ni vet väl vad man säger "den som spar han har...
...men inte roligt"

Om ni Ökx-bor, kanske med störst sannolikhet för er bosatta i Gyljen, nu ser en utmattad lantbrevbärare i ett dike... vet ni vad det delvis kan bero på...

Trots allt roligt som dimpt ner i brevlådan var gårdagen en tämligen tung dag. Bästistjejen ringde på förmiddagen från ett sjukhus, som hon akut fått åka till med sitt barn. Tankarna var hos dem hela dagen.

På kvällen/natten läste jag annan bästistjejs resedagbok, hon är på resa i Afrika. Hon har träffat gatubarn och många andra barn med mycket tragiska livsöden. Tårarna bara strömmade när jag läste. Hon skriver så utförligt och bra i resedagboken så jag kunde verkligen se barnen framför mig. Det blev inte mycket sömn inatt.
Får mig verkligen att vara lycklig för det jag har.

Mina älskade små guldklimpar. Jag, sambon, mormor, morfar, farmor, farfar samt farbror är hur hispiga som helst bara Lukas är förkyld. Jag minns första gången som han blev sjuk, den lille mannen. 6 månader gammal fick han tre-dagarsfeber. Så ängsliga vi var. Vi grät och ojade oss...
Lilla Linnea har hittills inte varit sjuk.

Hon är bara snygg och glad. Här i en sådan söt pyjamas som jag fyndade på Myrorna förra veckan.

Idag har det dock lättat. Lilla barnet har fått komma hem från sjukhuset, åter välmående, och barnen i Uganda... ja, vad ska jag säga, de känns idag inte lika nära iallafall.
Men ett fadderbarn ska jag iallafall skaffa. Det har jag tänkt i så många år, nu ska jag sluta tänka och verkligen komma till skott.
Tar tacksamt emot tips på vilka organisationer som är bra!!!

För övrigt har det fortsatt hända på hemmafronten. Köksväggarna är färdigmålade och lite "tavelomstylade". Har glömt att fota, ska göra det. Trappstegen, som fortsatt har klister på sig, minskar i antal för var dag. Tror det blott är fyra stycken kvar nu.

Mycket skumt. Det står en symaskin på mitt vardagsrumsbord.
Jag har väl nämnt att jag ämnar lära mig att sy?! Mamma har fått uppgiften att lära mig, symaskinen har jag också fått låna av henne.
Jag tror inte att jag använt symaskin sedan nionde klass och som rara Lillan så vänligt påmint mig om, så är det 20 år sedan, till sommaren (Hallå... ska vi fixa fest?!)
Riktigt förvånad blev jag då jag upptäckte att jag visste hur jag skulle trä maskinen... Att sy gick väl lite si så där. Det var kul, men att nåla var dötrist!

Det blev iallafall ett kuddfodral. Ni skrattar säkert, men jag är faktiskt jättestolt! Dessutom är den finare IRL än på bild :-) Märket, som ger kudden en lite fransk touch, reflekteras så konstigt och så tycker jag att hela kudden ser lite deformerad ut...
Det jag tror att bästisEmma finner allra märkligast med kudden, är nog att den inte är vit...

En annan sak som gjort mig stolt är att Luleå hockey "bombade sönder" Frölunda igår- underbart och ny spännande match se fram emot imorgon!

Å slutligen; gulliga, gulliga alla Ni som läser och lämnar kommentarer. Tack!
Må gott, vårda Er själva samt alla de barn Ni ser runtomkring Er.

Kramar i massor från Petra

Åkerbärslikör och hallpyssel...

2009-02-26T23:25:00.000+01:00

Jag har tagit med mig familjen, eller de har tagit med mig, på turne. Ner till kusten (för ovanlighetens skull *ler*)- till farmor och farfar.

Vilken fantastisk vecka det har varit.

Solsken varenda dag och borta, iallafall dagtid, är den där hemska kylan som plågat oss under flera veckors tid.

Så här vackert var det hemma hos oss i skogen innan vi drog iväg i onsdags.

Längs vägen stannade vi till för att köpa lite tyg, så nu ska jag baske mig lära mig att sy, iallfall det allra enklaste.
Dock finns det vissa saker som jag inte skulle våga mig på. Därför har jag lagt in beställningar både hos bloggerskan Ninni med bloggen http://mormorelsie.blogspot.com/ samt Lotta med bloggen http://fantasiahantverk.blogg.se/. Titta in hos dem och se på allt vackert som de skapar. Såå jag längtar tills grejerna som jag beställt kommer hem till mig.

Innan jag åkte hemifrån pysslade jag lite i min "gamla" hall, dvs det som var husets originalhall, innan vår utbyggnad.

Jag sydde fast spets på två korgar som jag fyndat på Dollarstore och vips! så blev det en mer bondromantisk känsla på dem.
Jag limmade vackert papper på baksidan av tidskriftssamlare.

Slutligen "spetsade" jag till min Ikea-hylla.

Bara den lilla förändringen gjorde en enorm skillnad, jag lovar. Från "Ikea- inte så märkvärdigt"- till "Petra stil". Men jag varnar Er;
det tog ca en hel minut att göra.
Och spetsen, inhandlad hos Marias syatelje i Ökx, kostade kanske 30 pix.

Nu är jag riktigt nöjd med min hylla.

Under den står ett litet skrivbord som jag, förhoppningsvis nu till veckan, ska fixa till; slipa och måla. Återkommer till det så småningom.

Igår kväll var det premiär för svågerns egentillverkade åkerbärslikör. Sedan augusti månad har vi väntat.
Men ni vet ju vad man säger; den som väntar på någonting gott...
Och gott, det kan jag försäkra Er om att det var.

Han är en riktig hejare på allt vad bärplockning heter, min svåger, och speciellt då åkerbär. Norrbottens-Kuriren gjorde ett reportage om honom på grund av detta för två år sedan.
Om det är någon som är intresserad av att köpa bär nästa säsong, så är det bara att höra av sig.
Norrbottens landskapsblomma, åkerbäret, är en riktig liten goding och dyrgrip. De finns knappt att finna i inlandet, där jag bor, endast vid kusten. Därför hade jag heller knappt smakat det innan jag träffade min sambo, nu är jag helt såld.
I år hade jag förmånen att få följa med svågern på åkerbärsplock vid ett par tillfällen.
Det var super; han visade mig ställen, bra ställen, och jag plockade.

Men hur mycket bär jag än tyckte att jag fann och hur fort jag än tyckte att jag plockade, så hade han alltid dubbelt så många i sin hink som jag hade i min, när det var dax för hemfärd...

Och hemskare bär att rensa, det kan inte finnas. Det tar ungefär lika lång tid att rensa som det tar att plocka. Man måste sitta med en liten sax och klippa upp på varje bär. Usch! Förskräckligt ont i fingrarna får man också av den lilla saxen och alla de timmar som det tar.

Vår lilla Husmus har hunnit bli fyra månader gammal i veckan. Det är inte klokt vad tiden går fort. Hon har vänt sig själv ett par gånger, är en riktigt nyfiken liten krabat som har börjat uppskatta vissa leksaker och så skrattar hon nästan jämt. Ibland dessutom riktigt högt.

Å prinsen. Så morgontrött man kan vara... och söt... (fotot har jag lånat av farfar.)
Lukas har inte längre så bråttom upp ur sängen när han vaknar, istället så säger han "mami, mojja" och så ligger vi och kramas och myser ett tag. Så underbart det är!!!
Jag kan lova att jag riktigt njuter av alla de dagar som jag har förmånen att vara hemma med mina små.
Prinsen klarade övernattningen hos mormor förra helgen betydligt bättre än vad hans mamma gjorde. Vilket ju var tur! Och jag hade kört de där milen och hämtat honom på studs, om det hade behövts.

Och så roligt han har det hos farmor och farfar. Någon att busa tillsammans med hela tiden. Inte som hemma, när mamma och pappa oftast har någonting annat som de behöver göra... Suck...
Idag har även mormor och morfar varit här på dagsvisit. Varför, ja det kommer jag också att visa så småningom.

Vill också berätta att jag sedan sist vunnit ytterligare en utlottning, denna gång hos bloggen "nostalgia och kuriosa". Jiipiiii! Jag visar vad jag vunnit när det kommit hem till mig.

Ha det nu så gott, kära Ni. Lämna gärna en hälsning under "kommentarer" om Ni känner för det (jag blir så glad!!!).
På återseende hoppas jag!

Stor kram från Petra

En tämligen produktiv vecka...

2009-02-21T18:06:00.000+01:00

.. har det varit. Jag har själv varit igång en hel del och inte minst har jag satt andra i arbete.... hahahah... det är ju faktiskt det som jag gör bäst. Och som är roligast... , eller?!

Pappa har satt nya lister i Lukas rum, likaså satt lister på hans garderobsdörr så att även den nu blivit lika fin som de andra innerdörrarna jag visat tidigare.
Han har även snickrat en ny bordsskiva till ett matbord som står i vårt vardagsrum.

Bordsskivan som vi hade tidigare var så stor, nu har han istället gjort två stycken uppfällbara skivor.
Så stort rummet plötsligt kändes. Nästan så stort att jag nu kan börja fundera på nya möbler att ta in...

Pärlhyacinter i en nymålad kruka. De små keramikhjärtanen vann jag i en bloggtävling hos Eikkala.

Sambon har tagit sig an trappan upp till övervåningen. Den har sedan 60-talet varit täckt av en röd plastmatta. Den tog vi bort för ca två år sedan. Sedan dess har ingenting hänt. Det är massor av fasttorkat lim på trappstegen och det ser så eländigt dassigt ut. Jag vägrar att visa en bild på hur den ser ut i nuläget. Tänk om den inte skulle bli klar i år...

Jag har ju ämnat tapetsera om mitt kök. Så fick jag tidigare i veckan iden att jag istället skulle måla största delen av väggarna och sedan tapetsera "stora tavlor" på väggarna. Tror att jag gruvar mig lite inför min första tapetsering. På detta sättet skulle jag ju slippa alla de svåraste sakerna, dvs att tapetsera runt kontakter etc.

Iallfall, sambon tycker ju om tapeten. Han strök på väggen och undrade om man inte kunde behålla själva tapetmönstret på något sätt. Det går inte sa jag, antingen målar man eller så inte.

Men på natten när jag låg och funderade, så slog det mig "Jeanne dÁrc living".

I tidningen sätter de fast en madonnabild på ett vitrinskåp, målar med vit grundfärg med en fuktig trasa för att ge en patinerad look på bilden.

SÅ nu är det precis det jag gör. Jag målar mina köksväggar med en fuktig trasa.

Och det blir faktiskt jättebra. Ser ni att själva tapetmönstret finns kvar? Skillnaden är alltså att väggarna blir vita istället för gula. Och det är förskräckligt kladdigt.
Nu behåller jag det nog så här ett tag. Nästa gång jag blir sugen på en förändring, så gör jag de stora "tapettavlorna" som jag tänkt.

Och så har jag äntligen "blivit med kökslampa". Det är många år sedan sist. Har endast haft en ljuskrona, ni vet- med levande ljus, ovanför köksbordet. Den rackaren ramlade ner i december, precis när vi hade dukat bordet för att äta tacos. En massa små skålar å sånt. Den gången hade jag inga problem med att hålla mig för skratt!

Lampan fyndade jag på Myrorna i Luleå för ett par veckor sedan. Den är egentligen nog så pluttig, men dock så söt och nu ser jag perfekt när jag sitter och bläddrar i mina...

...favorittidningar.

En "insamlingstur" tillsammans med väninnan Magdalena har jag hunnit med i veckan. Vi besökte några inredningsbutiker i Kalix.

På EM spenderade vi många timmar. Man kan verkligen säga att vi fick superservice. Vi hade en personal med oss i princip hela tiden, han bar b la till kassan det som vi skulle handla. Vi fick fri tillgång till personalrummet, bjöds på fika och hade det mycket gott.
Hahhaha... det är underbart att shoppa tillsammans med butiksägarens fru....
Det är faktiskt första gången som jag besökte den butiken. Jag tyckte att den var fantastisk, de har så otroligt mycket mer än bara möbler och även de har anammat den lantliga trenden. Kan tipsa om att de b la har en hel del väggcitat till riktigt bra priser. Jag köpte inga själv, har för avsikt att tillverka egna. Hmmm... vi får väl ser hur det kommer att gå.

En spegel fick b la följa med hem från EM. Svart som snabbt blev....

............VIT. Någon som är förvånad?! Lagom shabbig är den också.

I fredags åkte jag och barnen på "turne", in till Överkalix.
Jag åt lunch (utan barn) med superscrapparen Emma på Brännvalls cafe. Lunch och lunch...jag åt en semla och hon åt potatisbakelse.
Sen åkte jag och barnen runt till en massa olika ställen. När vi landade hemma i byn vid 8 på kvällen var jag så trött.
Då fanns det ett paket i min brevlåda

...jag hade fått vinsten från Eikkala. Jag kan varmt rekommendera Er att prova champagne/grädd the, hur gott som helst. Och så var det ju lite passande med champagne så där på fredagskvällen (och lördagskvällen och det blir nog en kopp ikväll också, om jag känner mig själv rätt).

Idag har det dock varit en riktigt konstig dag. Min lilleman åkte till mormor och morfar redan på förmiddagen och han ska dessutom sova över där. Jag är inte van alls vid att han är borta. Man kan ju tycka så där att "åh, vad skönt"... men nej, det är bara tråkigt, tyst och TOMT.
Det är en mycket märklig känsla att inte, på hela dagen...
...ha trampat på någon leksak...

...tömt pottan...
... sett på klockan och tänkt att han måste få mat...

...hört hans underbara skratt och sett hans ögon glittra av BUS

Husmusen gör ju inte så mycket väsen av sig; hon är mestadels tillfreds, skrattar och är glad! Det positiva är ju att jag fått ägna henne extra mycket tid. Gudarna ska veta att hon ständigt blir åsidosatt...

"Jag ropar ut i natten.
Den sitter i skuggorna och lyssnar.
Uppskattar att jag är orolig.
Och kommer tids nog..." (citat ur "Kattboken" - förstås)

Tack för alla kommentarer, fortsätt gärna.
Till alla Ni som mailat; jag kan inte svara för det är något fel på min mail. Dock har jag inga problem med att ta emot det som Ni skickar.

Stor KRAM till alla Ni som läser!

/Petra

Dop, scrap å annat...

2009-02-17T23:39:00.001+01:00

Jag har ju berättat att vi hade dop i lördags, men jag har inte visat några bilder. Tänkte för första gången till och med själv vara med på bild här på bloggen. Likaså sambon/bagarn/Räven/min älskade... kärleken har ju många namn...
Hmmm....undra vad han kommer att säga när han ser bild på sig själv här. (Kanske bäst att jag håller mig undan imorgon.... *ler* )
Huvudpersonen själv. Min lilla prinsessa. Söt som en karamell.
Dopklänningen är jag själv döpt i, 1974, pust... det var länge sedan.... Lukas döptes också i den, 2006. Det är min mamma som sytt den. Förhoppningsvis kommer även jag att få barnbarn som döps i den.

Dopet betyder så mycket för mig. Att barnet ska bli inskriven i "guds lilla bok", brukar jag säga. Prästen förtydligade det; gud älskar alla barn som föds, dopet är mer en bekräftelse på att barnet hör ihop med gud.
Och det känns så bra nu, dvs att vi bekräftat detta för lilla Linnea.
Jag kan inte påstå att jag är "särskilt religiös", men jag är uppfostrad i den kristna tron och den finns med mig. Den har också blivit betydligt starkare sedan mina barn föddes, det är ju verkliga mirakel, och det känns viktigt för mig att varje kväll läsa aftonbön för barnen. Jag gillar att öppis är en del av kyrkan och att personalen där förmedlar kristendomen till våra barn.

Jag blev riktigt bestört i december när personalen berättade att många barn inte ens vet varför vi firar jul. De tror att det endast handlar om tomten samt julklappar.
Var har det gått så snett?
Linneas dop blev så lyckat. Vi var nitton, väl och noga utvalda, personer som närvarade vid cermonin. Smörgåstårta samt vanlig tårta smaskade vi på efteråt.

Rosa rosor samt rosa gerbera hade jag som bordsdekoration.

Lillan fick massor av fina dopgåvor.

Detta täcke bland annat. Från min kära vän Emma med familj. Täcket är så väl genomtänkt och personligt;
Räven på täcket är en symbol för pappan (jag kallar honom så- fniss...),
katten talar ju för sig själv,
Linnea kallar vi för "husmusen"
och grodan???? Ja, den får väl då symbolisera mig då.... Hmmmm... jga får nog ta mig ett snack med designern...

Lukas fick ett liknande när han döptes. Jag älskar dem och Lukas har uppskattat sitt mycket.

Titta här vilket underbart dopkort som Emma knopat ihop "på sin kammare". Hon har till och med shabbat till det så att det förmedlar en underbar vintage-känsla.
Kortet öppnas uppåt och där har hon skrivit sin och familjens hälsning till Linnea.

Om någon skulle vara intresserad så tar hon emot beställningar på dessa dopkort. Ja, hon kan även skapa till andra ändamål. Jag är bjuden på bröllop i maj och då ämnar jag beställa kortet av henne. Det är bara att höra av sig. Så underbart det är att få ge (och ta emot) sådant underbart hantverk.

Men det var inte bara prinsessan som fick gåvor, även jag.
När jag senast fyllde år frågade Emma vad jag önskade mig och jag svarade att jag helst av allt ville ha en scrapbooking-layout på mina barn. Så har jag inte kunnat bestämma mig för vilka bilder som jag ville att hon skulle scrappa. Till slut tog hos saken i egna händer och skrev ut bilder som jag publicerat här på bloggen.

Emma är fantastiskt duktig på att scrappa, den bästa jag vet. Hon har en scrapbooking-blogg där hon presenterar sina alster och det är i mina ögon, underbar konst.

På dessa två alster har hon träffat mitt i prick. Stilmässigt är det precis det som jag gillar; gammalt, avskavt, kombinerat med romantik, blommor och björnar.
Kolla in hos henne här: http://scrapemma.blogspot.com/ Jag lovar att det är ett väl värt besök att titta runt bland alla hennes lay-outs.

Det är kul det här med olika genres och språkbruk, när jag besöker Emmas blogg så förstår jag ibland ingenting av det hon skriver. Det är blingar och chalkningar hit och dit, etc etc. Scrapbooking-språk.

Vad har vi "inredningstokiga" inom denna stil för särskilt språkbruk?
Jo, bland annat så kastar vi oss med termer som vintage, shabby chic, den danska inredningsstilen, franska stämningar etc etc. Kan ju vara grekiska för somliga, eller hur?!

Idag, i vår lokaltidning NSD (norrländska socialdemokraten) var det ett reportage om shabby chic samt en förklaring till detta.

Jag skriver under på allting!!!

I tidningen var det även hemma-hosreportage hos den kvinna som äger inredningsbutiken Hem ljuva Hem i Kalix, en underbar butik (finns även som webbutik) och ett vackert hem.

Och vet ni, att här hos mig är det verkligen så att man kan "skratta ihjäl sig".
När jag på började detta inlägg visar termometern på -31,2 C. Pga visst internethaveri har jag inte kunnat färdigställa förrän nu och tack och lov har termometern stigit till iallafall runt -22C. Men jag känner fortfarande inte för att gå ut i onödan.

Jag ringde till Telia igår för att felanmäla internetuppkopplingen. Killen som jag får tala med frågar mig -"och du är säker på att du har en internetuppkoppling..."
HALLÅ...tror han att jag skulle felanmäla det om jag inte hade någon.... finns det verkligen människor som gör så?!!! Berätta gärna om ni varit med om nåt liknande.

Kylan till trots hände någonting som värmde mig. Jag har fått min allra första bloggutmärkelse och det av ingen annan än tidigare nämnda superscrapparen.

SÅ roligt, men först visste jag ju inte vad jag skulle göra. Jag var tvungen att ringa och fråga henne... hahaha

Jag har ju inte varit "med" här i bloggvärlden så länge, men det är ett par bloggar som jag hämtar mycket inspiration från och vars inlägg jag läser med stor glädje. Bloggdamerna själva är vänliga att besvara mina alla frågor.
Så förutom att jag förstås skickar utmärkelserna tillbaka till Emma, så ämnar jag även skicka dem vidare till Marie med bloggen "Nostalgi och romantik", Ingela med bloggen "Inspiration i vitt", Pernilla med bloggen "Huset mitt i byn" samt Maud med bloggen "Gårdsromantik".

Hoppas att det är betydligt varmare hos Er.
En som kommer att få det riktigt hett om öronen imorgon är min kära vän, tillika mina barns gudmor, Magdalena som åker till Uganda. Ett ovanligt land att åka till, det kommer att bli sååå spännande att höra om allting som hon fått uppleva, när hon åter är hemma (i kylan, men dock i hjärtevärmen) hos oss igen.

Kramar från Petra

Alla hjärtans dag...

2009-02-14T20:53:00.000+01:00

Jag vill önska Er alla en trevlig Alla hjärtans dag...

Dessa askar har innehållit choklad...inte längre....
ni har ju läst om vilken mumsare jag är (kan även tilläggas att jag fått dem av sambon redan i oktober, men tyckte att de nu idag passade ypperligt att fotas)

Jag hoppas att Ni är rädda om Er själva och om varandra.
Inte bara idag utan alla andra dagar också.
Jag ska bli bättre på det (på att ringa, skriva och framför allt hälsa på...), för vad vore världen (i all sin glans) om inga vänner fanns?!

Jag fick rosor av min älskade sambo igår.
Sådan skönhet. Ord är överflödiga!

Så här vackert är det här hos oss ikväll. Det riktigt gnistrar i träden. Förtrollande!

Och idag har hon äntligen blivit inskriven i Guds lilla bok...

...vår älskade

Linnea, Ulrika, Marianne

Ha det riktigt, riktigt bra och så ses vi snart igen!

Kramar från Petra

Vinst(er), klippning, gangbang å kalas...

2009-02-10T14:50:00.000+01:00

Jag har vunnit...
och inte bara en gång, utan två gånger!!!!!!!!!!

Först vann jag hos Malmkakan, denna vackra kökshandduk som hennes mamma har broderat. Den ska hänga på min handukshylla i köket, som jag fått av min mamma. Den har jag målat (vit, but of course) och igår var jag och Lukas ute i verksta´n och "shabbade" till den med sandpapper.

Innan målning och shabbning såg den ut så här

Dagen efter den stora vinsten kollade sambon bloggen och sade att jag fått en kommentar av hon som jag vunnit hos. Jag kollade och utbrast- "men den här är ju inte den som jag vann hos igår, jag har vunnit igen"...
Den här gången var det hos Eikkala
The, dessutom en sort jag aldrig smakat, och keramikhjärtan. Lovely!

Så glad jag har varit, jag brukar ju aldrig vinna någonting. Snacka om att få blodad tand.
Om ni tycker att det dyker upp än mer tävlingar än vad som vanligtvis brukar finnas på den högra sidan på min blogg, så förstår ni ju nu vad det beror på...
Kom ihåg att ALLA kan vara med. Det är bara att klicka på bilden för tävlingen och delta.
Mitt egna räkneverk tickar på, snabbare än jag någonsin kunnat tro. Jag vill ju gärna fira när jag når 1000 besökare, måste börja klura på något pris... Håll utkik!

Ni vet väl vad man brukar säga; otur i spel, tur i kärlek... eller tvärtom.. men jag tycker inte att det riktigt stämmer. Sambon fortsätter att skämma bort mig. I förrgår bakade han semlor för att mina jobbarkompisar skulle komma och hälsa på.
Mums, kan lova att det var riktigt smarrigt...

Och så kom då äntligen mina "gangbangers", dvs kollegor, igår. Det var så roligt att träffa dem i några timmar. Saknar fikapauserna på jobbet, dvs vår sociala samvaro, men bäst har jag det ändå här hemma, med mina gosse-ungar.
När Lukas fick höra att jobbarkompisarna skulle komma hit så blev han ängslig "nä, mami jobba, nä" sa han. .
Som vanligt så skämmer kollegorna bort mig. På jobbet är jag "lill-flickan" med allt vad det innebär- mestadels endast positiva saker. Idag hade de med sig presenter, både till mig, Lukas och Linnea.

Blommor (rosa- yes!) och choklad till mamman, de känner mig sannerligen mycket väl. Kan avslöja att jag och Lukas började nalla på chokladen tämligen omgående. Och tulpanerna är så vackra och vårlika. En leksaksförvaring till Linnea; rosa med prinsesskrona. Bättre än så blir det ju inte!

Och inte att förglömma, till den lille mannen; traktor och grävmaskin. Hans lycka var gjord!

Jag bjöd kollegorna på lunch; laxsoppa. Den är riktigt god och superenkel att göra;

potatis
laxfile
vatten, grädde samt fiskfond
massor av dill

gurkmeja för färgens skull

salt och peppar

Dukningen gjorde jag för säkerhets skull redan kvällen (hmmm...snarare natten) innan, men vet ju aldrig vad småfolket kan hitta på så att man hamnar i akut tidsnöd.
Linneduk givetvis. Ingenting annat (ja, tända ljus, men det funkar så dåligt i direkt solljus) är så stämningshöjande.
Och så är det ju roligt att se hur nervösa gästerna blir.. ... hahhaha... skojar bara. Kan berätta, om någon av kollegorna läser; att den är redan tvättad och ALLA fläckarna är ett minne blott...

En sådan vacker dag det blev. Se hur solen fullkomligt strålar in. Den till och med värmde
- hopp om livet.

Mitt "finporslin", säger man fortfarande så förresten? I min familj, ja. Min servis har min mamma samlat åt mig när jag var i ungdomens gröna dagar. Jag gillar att besticken matchar tallrikarna.

Soppterrinen. Jag älskar soppterriner (och soppor också), tyvärr är det alltför sällan som jag använder den. Jag tycker att de är det allra vackraste i en servis.

Servettringarna har jag köpt på en utförsäljning på Duka för flera år sedan. Jag använde dem nu för första gången, de har totalt haft fallit i glömska. Servetterna är från Ikea och de har faktiskt en riktig linnekänsla. Arv Bröllop tror jag att de heter.

Måndag blev en riktig höjdardag. Brukar ju sällan vara det, men mitt liv har tagit en underbar vändning sedan öppis ändrade sina öppettider till em på mådagar. Nu behöver jag inte längre ha en klump i magen söndagkväll. Ni vet, sådan där som man har när man jobbar kontorstid månd-fred.
Jag och Lukas var till frissan tillsammans. Han är så söt när han är där. Första gången han klippte sig var till hans 2-års dag. Då visste vi ju inte hur det skulle gå, men vår frissa är världens underbaraste så det var inga som helst problem.

Salongen som vi klipper oss på, heter "Stuk". Det är två störtsköna tjejer som driver den. De har inrett riktigt supertrendigt. När man går in genom dörren så glömmer man för en stund bort att man befinner sig i Överkalix. Kunde vara i vilken storstad som helst.

Elegant ställe att sitta på medans man bläddrar i frisyrtidningar och drömmer sig bort, i väntan på sin tur...

En lekhörna för barnen (eller kanske för vuxna med leksinnet kvar). Som förälder älskar jag lekhörnor, dock inte för egen del. Som affärsinnehavare tror jag att man kan tjäna massor på en sådan. Barnen håller sig lugna så att mamma (eller pappa) får gå omkring i lugn och ro... samla mer och mer...

..än att mamman (pappan) bara rusar in, grabbar tag i det som hon/han abslout måste ha och sedan tvingas springa ut igen...

Lurvig var han när vi kom, den lille mannen...

Här ser han ganska tillfreds ut. Som vanligt så bjöds han ju på en cappucino under klippningen, min lilla kaffe-kille. Det är "standard procedure" när han går till frissan.

Och hur tuff är det egentligen legalt att vara- inte ens tre år fyllda...

På Öppis tyckte de att han var jättefräsig. Han kände sig nog så också, för jag har aldrig förr sett honom "mopsa" så mycket mot de äldre tjejerna, 4-5 år gamla, som han gjorde då.

Ni kommer nog inte att tro mig, men i helgen hade vi ytterligare en jubilant i släkten. Den här gången var det barnens mormor. Lukas målade en bild som han uppvaktade med, vi andra uppvaktade med blommor och lotter.

Födelsedagsbukett.

Födelsedagstårta. Riktigt god.

Glad liten tjej på kalas.
Hennes fina klänning är en "välkommen till världen"-present från min moster samt kusin.

Tre kalas på mindre än en vecka. Några semlor däremellan. Dop på lördag.
Ni förstår vad det innebär?! Snart kommer jag inte att kunna stänga mina byxor längre...
Å andra sidan var jag ju tämligen nyligt höggravid, så allt är ju faktiskt relativt. Nu kan jag ändå använda "riktiga" byxor (inte bara "mamma-byxor") och jag kan ju fortfarande, i skrivande stund iallafall, stänga dem...
Pust... stön.....

Jag vill tacka Er alla för lämnade kommentarer; här på bloggen, via mail eller muntligt. Jag blir så himla glad när jag får höra att jag kunnat inspirera någon i det lilla (eller stora).

Avslutningsvis;
"en väldigt liten katt kan fösa en väldigt storväxt kvinna mot kanten på hennes säng. Och, om så krävs, över den"...

Jag kan sannerligen skriva under på detta!

Kramar från Petra

Bianca och badrum...

2009-02-03T17:04:00.000+01:00

Kära bloggvänner,
jag har känt mig lite nere i ett par dagar. Har gått på "två smällar" på kort tid. Så kollar jag då min blogg ikväll och upptäcker att jag fått kommentarer och e-mail. Jag blev glad igen. För ett par veckor sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att bloggvärden kunde göra så mycket gott. Tack alla snälla!

Bianca är vår vackra, underbara kissemiss som igår fyllde 15 år. GRATTIS. Födelsedagen firade hon i allsköns ro, resten av familjen var borta precis hela dagen.

Jag blev väckt
redan 07.30, trodde sambon hade blivit tokig när han väckte mig så attans tidigt, hade inget minne då av att jag föregående kväll bestämt att vi skulle lämna byn tillsammans med honom när han skulle till jobbet. Men det var bara att kliva upp, väcka barnen som vi tog med iförda pyjamas och vinteroverall.

Frukost, påklädning samt tandborstning hos mormor (barnens alltså). Öppis. Lunch på lokal tillsammans med farbror Mats och sambon. Hem till farbror Mats för att hänga upp tavlor, spegel etc. Blev fint. Underbart besök hos min kära, kära vän Ullis och hennes goa små barn. Vi kunde till och med umgås "på riktigt"och prata, trots att fyra barn var närvarande. Tack mormor C för att vi mammor också gavs tillfälle att gå ut och "lufta oss" emellanåt. Vi stannade där länge, Lukas bjöds på både middag och kvällsmat. Sedan hem till farbror Mats igen- Lukas undersökte fiskedrag, körde racerbil samt klädde åter på pyjamas. Hämta sambon från jobbet 21.00. Körde hem. Lukas somnade i bilen, bara att bära upp till sängen. Lovely. Pusta ut.
Och givetvis firade vi ju Bianca. Med grädde, mys och gourmet-kattmat.

En härlig dag, men så trött jag blir. Är ju varken van att vara hemifrån eller socialisera så länge. Lukas klarade det så himla bra, jag var rädd att det skulle bli för jobbigt för honom, med alla miljöombyten, alla människor etc, men han är en tapper liten man.

Åter då till dagens huvudperson, Bianca. En helig birma, född och uppvuxen i Norrköping. Hon flyttade hem till mig när hon var 5 år gammal. Det var en arbetskamrat som frågade mig om jag ville ha en katt. Jag åkte och tittade på henne och hon var det vackraste jag någonsin sett. Hon följde med mig hem på stört. En söndag. Hon gjorde inte annat än blängde på mig samt fräste åt mig dagligen. Fram tills att jag kom hem från jobbet fredag kväll.

Då hoppade hon upp i min famn när jag kollade tv och sedan dess har det bara varit kärlek oss emellan.

Hon släpper inte någon inpå livet så lätt. Min sambo accepterades efter ca två-tre år.
Hon förefaller vara extremt respektingivande. Jag har svårt att förstå det, min katt- världens snällaste mot mig och som bara väger tre kilo. Ett exempel på respekt (eller är det snarare fruktan); min mor har ett hus ute i skogen (inte i vår skog utan i en helt annan skog, ca tio mil bort) och där har hon grannar ca 100 m från sitt hus. EN sommardag kom grannen förbi och berättade att när de haft sin ytterdörr öppen så hade en vit katt sprungit in. De försökte få ut katten, men denne hade lagt sig på deras säng, blängde och fräste åt dem och hade inte den ringaste avsikt att flytta sig därifrån.

Även min kusin O, som varje sommar spenderar ett par veckor här på gården, har haft en liknande "Bianca-upplevelse"...

Citat från kattboken;
"Det är bara att inse att katterna i tysthet har tagit över världen..."

Hennes liv har drastiskt förändrats sedan kottarna kom till. Hon är livrädd för Lukas och han tar ju förstås alla chanser han får till att jaga henne. De kommer, från hennes sida, aldrig att bli nära vänner -han låter alldeles för illa tycker hon.
Vi ser egentligen inte till henne så mycket numer. Hon sover í princip hela dagarna, kliver upp när Lukas går och lägger sig på kvällen. Men någongång på kvällen blir det alltid lite "gosande" och hon kommer varje kväll med mig när jag går och lägger mig. DÅ ligger hon på min högra arm och spinner mig till sömns.

Här är Lukas iklädd "päls", Bianca till ära. Bilden togs i september 2006 när han var ca fem månader gammal.

Och Linnea i samma utstyrsel, 2 år och 5 månader senare. Fotot togs i förrgår, gumman är drygt tre månader gammal.
Jag älskar denna "jacka". Lukas fick den av min vän Camilla när vi besökte henne och hennes familj i Norge i augusti -06.

Rubriken Bianca och badrum har en rimlig förklaring. När vi gjorde utbyggnaden som kom att innefatta bland annat vårt badrum så installerade vi golvvärme. Vad gillar katter? Just det, värme. Bianca kan ligga på badrumsmattan i timmar och när man tar på henne så är hon alldeles varm. Hon är faktiskt den i familjen som spenderar allra mest tid därinne.

Här, ett badrum från den underbara tidningen Jeanne´d Arc living. Så vackert. Till och med jag skulle nog piggna till fort på morgonen om jag möttes av den ljuva synen...

Denna pryder dörren in till badrummet. Hittade den på Överkalix marknad förra sommaren och jag tycker att den är så söt. Och rolig; "Tryckeriet".

Kommoden hittade jag, efter ett tips, på en loppis i Övertorneå. Jag målade den, men har inte shabbat till den. På den tiden visste jag ju inte hur man skulle göra. Spegeln planerar jag att så småningom måla om så att den blir vit.

Insidan av badrumsdörren. Det var min far som av en slump hittade dörren i min mors föräldrahem. Den låg slängd uppe på en vind i ett uthus. Lycka för mig. Den var dock för kort, så pappa har förlängt den. Den var grönmålad när han fann den, mamma slet som bara den med att få bort all den gamla färgen. Jag tänkte förstås måla den vit, men när jag såg den så tyckte jag att den var så vacker precis som den var.

Hyllan fick jag i julklapp förra året, hade planer på att ha den på ett helt annat ställe men råkades av en händelse luta den mot dörren och såg då att den matchade exakt. Den liksom smälter in i dörren.

Och så mitt underbara badkar. När vi började bygga badrummet var planerna att vi skulle ha en jazzuci där, men när jag hittade detta badkar på en butik i Kalix så blev jag handlöst och hjälplöst förälskad. Så jag älskar att bada skumbad och koppla av här.
Tror inte att jag skulle blivit hälften så lycklig av att ligga i en jazzuci...

Och blir jag sugen på det, så kan jag gå som dag-gäst till Floraklinikens spa i Luleå. Gjort det någongång? Jag rekomendera det varmt, underbart!

Underbara lejontassar! Även dessa matchar med Bianca, vi brukar säga att hon är vår "lejoninna".

När vi installerat badkaret, mitt under högsommaren -06, var vattennivån mycket låg i vår brunn (här i byn finns ingenting som kallas för kommunalt vatten). För att klara oss under den torraste tiden, när vi dessutom var extra mycket folk på gården, brukade vi pumpa upp vatten från sjön, för att använda i utebastun och bevattning av trädgården.
Jag längtade så mycket efter att få "inviga" mitt badkar, men vågade inte fylla det. Då bar min älskade sambo hink efter hink med vatten från bastun, värmde på spisen, allt för att jag skulle få bada. Är inte det kärlek?!

Våra blandare ger en gammeldagskänsla... me like (Ullis-uttryck :-) )!

Det var det för idag. Jag tackar och niger för att ni åter låtit mig ta er dyrbara tid i anspråk.
Lämna gärna en kommentar innan ni går. Har fått veta att många önskat lämna kommentarer, men inte vetat hur de ska gå tillväga.

Anvisning;
Under detta inlägg står det "kommentarer" och där klickar ni. Skriv det ni önskar i textrutan under "skicka kommentar". Välj profil "anonym" eller alternativet "namn/webadress".

Ja, inte ni bloggare förstås, men ni vet ju redan hur man gör.

Kattboken ligger här vid min sida (ja, det gör faktiskt katten Bianca också) avslutar i vanlig ordning med ett citat;

" Människor attraheras av katter därför att de är våra motsatser - självständiga, eleganta, avslappnade, trygga..."

Kramar från Petra

Tårta, allehanda insamlingar å annat ...

2009-02-01T00:24:00.000+01:00

Idag vill jag börja med att gratulera svärmor som fyller år.
I fredags åkte vi, hela "konkarongen", hit till kusten för att uppvakta.

Ingen födelsedag utan tårta, eller hur? Tårtan, med benämningen spansk, köpte svågern med sig från Brännvalls cafe´i Överkalix.
Vi valde att överraska svärmor och det innebär ju tillika att vi också själva fick fixa tårtan. Svärmor älskar den spanska.

Liljor i kruka.

En födelsedagsbukett som ger en riktig vårkänsla.

Det har varit en vacker vinterdag i Luleå idag. Vi har fått se och njuta av solen och temperaturen har hållit sig omkring -9C

Har haft lyckan igår att besöka Maud på Hjortgården. Sambon var med och Maud undrade hur det stod till med "bagaren". Hon sa till honom att -"när jag ser dig så tänker jag bara på kakor". Hahaha... jag tyckte det var en rolig kommentar. Kul när man får respons på det man skriver i bloggen IRL.

En liten änglapojke tog jag med mig hem från Hjortgården. Han är "lite stelare" än den änglapojke som redan bor hemma hos mig (Lukas förstås), men riktigt fin.
Likaså två ljusbehållare för värmeljus

samt Jeanne dÁrcs magasin fick följa med.

(bilden är lånad från Sirligt tävling som pågår till och med idag)

Vilken underbar tidning; omslaget och papperskvaliteten, känns hur lyxig som helst, inte alls som en vanlig tidning.
Ännu har jag inte tillåtit mig att bläddra så mycket i den. Vill sitta ensam i lugn och ro med en god kopp the när jag gör det. Jag fungerar så, måste bläddra från pärm till pärm, får inte kolla igenom allting snabbt först.

Om jag ska se en film vill jag helst inte läsa textsammanfattningen därför att jag inte vill veta för mycket om handlingen i förväg.
Jag kan ju berätta att det onekligen är svårt för mig att välja ut filmer...
Tv-hallåor som berättar för mycket om programmet jag precis ska börja se, kan få mig att skrika rakt ut. Det har hänt att tv-kontrollen ibland rykt (ja, jag har humör...), dock har jag ännu inte vält någon tv-apparat. Där går faktiskt gränsen!
Personer som utförligt berättar om böcker de läst eller filmer de sett, innebär för mig att jag får lägga de böckerna/filmerna till handlingarna; olästa/osedda.

Bisarr?

Jag?

Njae....

Jag har igår också lyckats med konststycket att bli utkastad från röda korsets butik, Kupan, i Luleå. Hur skulle jag rimligtvis kunna veta att de stängde redan kl 14 på lördagar? För mig som klivit upp kl halv 11 hade ju dagen bara precis börjat... Och jag hade ju inte hunnit kolla igenom hälften av allt jag tänkt...

Jag hann iallafall få med mig en ängel-tavla och tre fotoramar och ja, jag hann betala för dem innan jag åkte ut.

Har suttit och funderat på var man kan finna schyssta loppisar i Norrbotten. Var tror ni att jag fann svaret? Givetvis; i bloggvärlden. Maud har sammanställt en lista på sin blogg; http://gardsromantik.blogspot.com/. Nu ska jag använda våren till att beta av dem. Det är ju ett superbra sätt för oss med en skral ekonomi (inte för att jag nu ska gnälla över det nu igen, jag har ju valt det själv, alltså att spara barndagar mot att leva "fattigt").
Jag lär mig mer och mer för varje dag, hur man kan förvandla loppisfynd så att de blir hur vackra som helst. Givetvis också detta här i bloggvärlden. Alla dessa fantastiskt, kreativa människor som gladeligen delar med sig av sina ideér.
Det som har inspirerat mig mest denna vecka är en bricka som Marie med bloggen "nostalgi och romantik" har förvandlat (se min favoritblogglista för länk). Så himla fint. Jag ska göra mitt bästa med en gammal bricka som ligger och skräpar hemma hos mig. Måste bara inhandla lite grejer först.

På väg hit stannade vi till i Kalix och jag besökte butiken "My Home" som Anette med bloggen Lantlif har (se min favoritblogglista). Hon rekomenderade mig ett jättevackert tyg till min kökssoffa och jag känner mig mycket nöjd med köpet.

Bondromantiskt, eller hur?
Kan tänkas att tyget även räcker till en kudde eller två. Jag planerar nämligen att lära mig sy (det du, mamma!). I dagsläget är det så fasligt att jag inte ens kan trä en symaskin. Det händer ibland att jag måste fålla upp de gardiner som jag köpt (färdigsydda förstås eller så har min mamma sytt dem åt mig) och då använder jag mig av sådana där band som man stryker istället för syr. Himla fiffig grej faktiskt.

Om jag, mot all förmodan, lyckas lära mig att sy hjälpligt så vill jag sedan lära mig att brodera. Vad tror ni, tar jag mig vatten över huvudet?

I Kalix besökte jag även butiken "Hem ljuva hem" (det är butiken som jag nämt i tidigare inlägg utan att veta vad den heter). Jättemycket fint finns det där.

Jag fick med mig en kökshandduk som matchar mina stolsöverdrag, några gamla dokument, ett par änglavingar samt en ljuslykta.

Idag har jag hittat jättevackra saker som jag ska beställa, hos Lotta med bloggen http://samuelsgarden.blogg.se/. Grytlappar samt lavendelhjärtan. Kika in hos henne, hon syr och målar allting själv.

Ikväll känns det angeläget att nämna att jag, i min blogg, skriver rent subjektivt; utifrån min vardag, mina tankar och mina värderingar. Jag kan inte svära mig fri från kränkningar och misstolkningar; någon som inte lyckats få egna barn kan bli kränkt av att jag skriver om mina underbara små, en person som saknar hem kan bli kränkt över att jag skriver om heminredning. Det är min förhoppning att ni, kära läsare, ska välja att läsa mina ord utifrån att det handlar om mig, mitt liv och inte välja att se det som en kränkning. Men det valet kan jag inte råda över, det är helt och fullt betraktarens.

Jag önskar Er alla nu en trevlig kväll, tack för att Ni tittade in. Lämna gärna en kommentar och kom snart tillbaka.
Klockan 20 sänds "Mia och Klara" på kanal 1, ett helt underbart humorprogram tycker jag. Å här är gosse-ungarna mina. Kunde inte låta bli att lägga in en bild på dem.

I mitt nästa inlägg ämnar jag att presentera Nöystugårdens prinsessa. Den vita, vackra, graciösa ...
katten Bianca.

Kramar från Petra