Vårt älskade hem, långt, långt ute i skogen...

Beläget vid en sjö...

torsdag 26 februari 2009

Åkerbärslikör och hallpyssel...

Jag har tagit med mig familjen, eller de har tagit med mig, på turne. Ner till kusten (för ovanlighetens skull *ler*)- till farmor och farfar.

Vilken fantastisk vecka det har varit.


Solsken varenda dag och borta, iallafall dagtid, är den där hemska kylan som plågat oss under flera veckors tid.

Så här vackert var det hemma hos oss i skogen innan vi drog iväg i onsdags.

Längs vägen stannade vi till för att köpa lite tyg, så nu ska jag baske mig lära mig att sy, iallfall det allra enklaste.
Dock finns det vissa saker som jag inte skulle våga mig på. Därför har jag lagt in beställningar både hos bloggerskan Ninni med bloggen http://mormorelsie.blogspot.com/ samt Lotta med bloggen http://fantasiahantverk.blogg.se/. Titta in hos dem och se på allt vackert som de skapar. Såå jag längtar tills grejerna som jag beställt kommer hem till mig.


Innan jag åkte hemifrån pysslade jag lite i min "gamla" hall, dvs det som var husets originalhall, innan vår utbyggnad.

Jag sydde fast spets på två korgar som jag fyndat på Dollarstore och vips! så blev det en mer bondromantisk känsla på dem.
Jag limmade vackert papper på baksidan av tidskriftssamlare.

Slutligen "spetsade" jag till min Ikea-hylla.

Bara den lilla förändringen gjorde en enorm skillnad, jag lovar. Från "Ikea- inte så märkvärdigt"- till "Petra stil". Men jag varnar Er;
det tog ca en hel minut att göra.
Och spetsen, inhandlad hos Marias syatelje i Ökx, kostade kanske 30 pix.

Nu är jag riktigt nöjd med min hylla.

Under den står ett litet skrivbord som jag, förhoppningsvis nu till veckan, ska fixa till; slipa och måla. Återkommer till det så småningom.

Igår kväll var det premiär för svågerns egentillverkade åkerbärslikör. Sedan augusti månad har vi väntat.
Men ni vet ju vad man säger; den som väntar på någonting gott...
Och gott, det kan jag försäkra Er om att det var.

Han är en riktig hejare på allt vad bärplockning heter, min svåger, och speciellt då åkerbär. Norrbottens-Kuriren gjorde ett reportage om honom på grund av detta för två år sedan.
Om det är någon som är intresserad av att köpa bär nästa säsong, så är det bara att höra av sig.
Norrbottens landskapsblomma, åkerbäret, är en riktig liten goding och dyrgrip. De finns knappt att finna i inlandet, där jag bor, endast vid kusten. Därför hade jag heller knappt smakat det innan jag träffade min sambo, nu är jag helt såld.
I år hade jag förmånen att få följa med svågern på åkerbärsplock vid ett par tillfällen.

Det var super; han visade mig ställen, bra ställen, och jag plockade.

Men hur mycket bär jag än tyckte att jag fann och hur fort jag än tyckte att jag plockade, så hade han alltid dubbelt så många i sin hink som jag hade i min, när det var dax för hemfärd...


Och hemskare bär att rensa, det kan inte finnas. Det tar ungefär lika lång tid att rensa som det tar att plocka. Man måste sitta med en liten sax och klippa upp på varje bär. Usch! Förskräckligt ont i fingrarna får man också av den lilla saxen och alla de timmar som det tar.

Vår lilla Husmus har hunnit bli fyra månader gammal i veckan. Det är inte klokt vad tiden går fort. Hon har vänt sig själv ett par gånger, är en riktigt nyfiken liten krabat som har börjat uppskatta vissa leksaker och så skrattar hon nästan jämt. Ibland dessutom riktigt högt.

Å prinsen. Så morgontrött man kan vara... och söt... (fotot har jag lånat av farfar.)
Lukas har inte längre så bråttom upp ur sängen när han vaknar, istället så säger han "mami, mojja" och så ligger vi och kramas och myser ett tag.
Så underbart det är!!!
Jag kan lova att jag riktigt njuter av alla de dagar som jag har förmånen att vara hemma med mina små.
Prinsen klarade övernattningen hos mormor förra helgen betydligt bättre än vad hans mamma gjorde. Vilket ju var tur! Och jag hade kört de där milen och hämtat honom på studs, om det hade behövts.

Och så roligt han har det hos farmor och farfar. Någon att busa tillsammans med hela tiden. Inte som hemma, när mamma och pappa oftast har någonting annat som de behöver göra... Suck...
Idag har även mormor och morfar varit här på dagsvisit. Varför, ja det kommer jag också att visa så småningom.

Vill också berätta att jag sedan sist vunnit ytterligare en utlottning, denna gång hos bloggen "nostalgia och kuriosa". Jiipiiii! Jag visar vad jag vunnit när det kommit hem till mig.

Ha det nu så gott, kära Ni. Lämna gärna en hälsning under "kommentarer" om Ni känner för det (jag blir så glad!!!).
På återseende hoppas jag!

Stor kram från Petra

lördag 21 februari 2009

En tämligen produktiv vecka...

.. har det varit. Jag har själv varit igång en hel del och inte minst har jag satt andra i arbete.... hahahah... det är ju faktiskt det som jag gör bäst. Och som är roligast... , eller?!

Pappa har satt nya lister i Lukas rum, likaså satt lister på hans garderobsdörr så att även den nu blivit lika fin som de andra innerdörrarna jag visat tidigare.
Han har även snickrat en ny bordsskiva till ett matbord som står i vårt vardagsrum.

Bordsskivan som vi hade tidigare var så stor, nu har han istället gjort två stycken uppfällbara skivor.
Så stort rummet plötsligt kändes. Nästan så stort att jag nu kan börja fundera på nya möbler att ta in...

Pärlhyacinter i en nymålad kruka. De små keramikhjärtanen vann jag i en bloggtävling hos Eikkala.

Sambon har tagit sig an trappan upp till övervåningen. Den har sedan 60-talet varit täckt av en röd plastmatta. Den tog vi bort för ca två år sedan. Sedan dess har ingenting hänt. Det är massor av fasttorkat lim på trappstegen och det ser så eländigt dassigt ut. Jag vägrar att visa en bild på hur den ser ut i nuläget. Tänk om den inte skulle bli klar i år...

Jag har ju ämnat tapetsera om mitt kök. Så fick jag tidigare i veckan iden att jag istället skulle måla största delen av väggarna och sedan tapetsera "stora tavlor" på väggarna. Tror att jag gruvar mig lite inför min första tapetsering. På detta sättet skulle jag ju slippa alla de svåraste sakerna, dvs att tapetsera runt kontakter etc.

Iallfall, sambon tycker ju om tapeten. Han strök på väggen och undrade om man inte kunde behålla själva tapetmönstret på något sätt. Det går inte sa jag, antingen målar man eller så inte.

Men på natten när jag låg och funderade, så slog det mig "Jeanne dÁrc living".


I tidningen sätter de fast en madonnabild på ett vitrinskåp, målar med vit grundfärg med en fuktig trasa för att ge en patinerad look på bilden.

nu är det precis det jag gör. Jag målar mina köksväggar med en fuktig trasa.
Och det blir faktiskt jättebra. Ser ni att själva tapetmönstret finns kvar? Skillnaden är alltså att väggarna blir vita istället för gula. Och det är förskräckligt kladdigt.
Nu behåller jag det nog så här ett tag. Nästa gång jag blir sugen på en förändring, så gör jag de stora "tapettavlorna" som jag tänkt.

Och så har jag äntligen "blivit med kökslampa". Det är många år sedan sist. Har endast haft en ljuskrona, ni vet- med levande ljus, ovanför köksbordet. Den rackaren ramlade ner i december, precis när vi hade dukat bordet för att äta tacos. En massa små skålar å sånt. Den gången hade jag inga problem med att hålla mig för skratt!
Lampan fyndade jag på Myrorna i Luleå för ett par veckor sedan. Den är egentligen nog så pluttig, men dock så söt och nu ser jag perfekt när jag sitter och bläddrar i mina...

...favorittidningar.

En "insamlingstur" tillsammans med väninnan Magdalena har jag hunnit med i veckan. Vi besökte några inredningsbutiker i Kalix.

På EM spenderade vi många timmar. Man kan verkligen säga att vi fick superservice. Vi hade en personal med oss i princip hela tiden, han bar b la till kassan det som vi skulle handla. Vi fick fri tillgång till personalrummet, bjöds på fika och hade det mycket gott.
Hahhaha... det är underbart att shoppa tillsammans med butiksägarens fru....
Det är faktiskt första gången som jag besökte den butiken. Jag tyckte att den var fantastisk, de har så otroligt mycket mer än bara möbler och även de har anammat den lantliga trenden. Kan tipsa om att de b la har en hel del väggcitat till riktigt bra priser. Jag köpte inga själv, har för avsikt att tillverka egna. Hmmm... vi får väl ser hur det kommer att gå.

En spegel fick b la följa med hem från EM. Svart som snabbt blev....

............VIT. Någon som är förvånad?! Lagom shabbig är den också.

I fredags åkte jag och barnen på "turne", in till Överkalix.
Jag åt lunch (utan barn) med superscrapparen Emma på Brännvalls cafe. Lunch och lunch...jag åt en semla och hon åt potatisbakelse.
Sen åkte jag och barnen runt till en massa olika ställen. När vi landade hemma i byn vid 8 på kvällen var jag så trött.
Då fanns det ett paket i min brevlåda

...jag hade fått vinsten från Eikkala. Jag kan varmt rekommendera Er att prova champagne/grädd the, hur gott som helst. Och så var det ju lite passande med champagne så där på fredagskvällen (och lördagskvällen och det blir nog en kopp ikväll också, om jag känner mig själv rätt).

Idag har det dock varit en riktigt konstig dag. Min lilleman åkte till mormor och morfar redan på förmiddagen och han ska dessutom sova över där. Jag är inte van alls vid att han är borta. Man kan ju tycka så där att "åh, vad skönt"... men nej, det är bara tråkigt, tyst och TOMT.
Det är en mycket märklig känsla att inte, på hela dagen...
...ha trampat på någon leksak...
...tömt pottan...
... sett på klockan och tänkt att han måste få mat...
...hört hans underbara skratt och sett hans ögon glittra av BUS
Husmusen gör ju inte så mycket väsen av sig; hon är mestadels tillfreds, skrattar och är glad! Det positiva är ju att jag fått ägna henne extra mycket tid. Gudarna ska veta att hon ständigt blir åsidosatt...

"Jag ropar ut i natten.
Den sitter i skuggorna och lyssnar.
Uppskattar att jag är orolig.
Och kommer tids nog..." (citat ur "Kattboken" - förstås)

Tack för alla kommentarer, fortsätt gärna.
Till alla Ni som mailat; jag kan inte svara för det är något fel på min mail. Dock har jag inga problem med att ta emot det som Ni skickar.

Stor KRAM till alla Ni som läser!
/Petra

tisdag 17 februari 2009

Dop, scrap å annat...

Jag har ju berättat att vi hade dop i lördags, men jag har inte visat några bilder. Tänkte för första gången till och med själv vara med på bild här på bloggen. Likaså sambon/bagarn/Räven/min älskade... kärleken har ju många namn...
Hmmm....undra vad han kommer att säga när han ser bild på sig själv här. (Kanske bäst att jag håller mig undan imorgon.... *ler* )
Huvudpersonen själv. Min lilla prinsessa. Söt som en karamell.
Dopklänningen är jag själv döpt i, 1974, pust... det var länge sedan.... Lukas döptes också i den, 2006. Det är min mamma som sytt den. Förhoppningsvis kommer även jag att få barnbarn som döps i den.

Dopet betyder så mycket för mig. Att barnet ska bli inskriven i "guds lilla bok", brukar jag säga. Prästen förtydligade det; gud älskar alla barn som föds, dopet är mer en bekräftelse på att barnet hör ihop med gud.
Och det känns så bra nu, dvs att vi bekräftat detta för lilla Linnea.

Jag kan inte påstå att jag är "särskilt religiös", men jag är uppfostrad i den kristna tron och den finns med mig. Den har också blivit betydligt starkare sedan mina barn föddes, det är ju verkliga mirakel, och det känns viktigt för mig att varje kväll läsa aftonbön för barnen. Jag gillar att öppis är en del av kyrkan och att personalen där förmedlar kristendomen till våra barn.

Jag blev riktigt bestört i december när personalen berättade att många barn inte ens vet varför vi firar jul. De tror att det endast handlar om tomten samt julklappar.
Var har det gått så snett?

Linneas dop blev så lyckat. Vi var nitton, väl och noga utvalda, personer som närvarade vid cermonin. Smörgåstårta samt vanlig tårta smaskade vi på efteråt.

Rosa rosor samt rosa gerbera hade jag som bordsdekoration.

Lillan fick massor av fina dopgåvor.



Detta täcke bland annat. Från min kära vän Emma med familj. Täcket är så väl genomtänkt och personligt;
Räven på täcket är en symbol för pappan (jag kallar honom så- fniss...),
katten talar ju för sig själv,
Linnea kallar vi för "husmusen"
och grodan???? Ja, den får väl då symbolisera mig då.... Hmmmm... jga får nog ta mig ett snack med designern...

Lukas fick ett liknande när han döptes. Jag älskar dem och Lukas har uppskattat sitt mycket.

Titta här vilket underbart dopkort som Emma knopat ihop "på sin kammare". Hon har till och med shabbat till det så att det förmedlar en underbar vintage-känsla.
Kortet öppnas uppåt och där har hon skrivit sin och familjens hälsning till Linnea.

Om någon skulle vara intresserad så tar hon emot beställningar på dessa dopkort. Ja, hon kan även skapa till andra ändamål. Jag är bjuden på bröllop i maj och då ämnar jag beställa kortet av henne. Det är bara att höra av sig. Så underbart det är att få ge (och ta emot) sådant underbart hantverk.

Men det var inte bara prinsessan som fick gåvor, även jag.
När jag senast fyllde år frågade Emma vad jag önskade mig och jag svarade att jag helst av allt ville ha en scrapbooking-layout på mina barn. Så har jag inte kunnat bestämma mig för vilka bilder som jag ville att hon skulle scrappa. Till slut tog hos saken i egna händer och skrev ut bilder som jag publicerat här på bloggen.

Emma är fantastiskt duktig på att scrappa, den bästa jag vet. Hon har en scrapbooking-blogg där hon presenterar sina alster och det är i mina ögon, underbar konst.

På dessa två alster har hon träffat mitt i prick. Stilmässigt är det precis det som jag gillar; gammalt, avskavt, kombinerat med romantik, blommor och björnar.
Kolla in hos henne här:
http://scrapemma.blogspot.com/ Jag lovar att det är ett väl värt besök att titta runt bland alla hennes lay-outs.

Det är kul det här med olika genres och språkbruk, när jag besöker Emmas blogg så förstår jag ibland ingenting av det hon skriver. Det är blingar och chalkningar hit och dit, etc etc. Scrapbooking-språk.

Vad har vi "inredningstokiga" inom denna stil för särskilt språkbruk?
Jo, bland annat så kastar vi oss med termer som vintage, shabby chic, den danska inredningsstilen, franska stämningar etc etc. Kan ju vara grekiska för somliga, eller hur?!

Idag, i vår lokaltidning NSD (norrländska socialdemokraten) var det ett reportage om shabby chic samt en förklaring till detta.
Jag skriver under på allting!!!

I tidningen var det även hemma-hosreportage hos den kvinna som äger inredningsbutiken Hem ljuva Hem i Kalix, en underbar butik (finns även som webbutik) och ett vackert hem.

Och vet ni, att här hos mig är det verkligen så att man kan "skratta ihjäl sig".
När jag på började detta inlägg visar termometern på -31,2 C. Pga visst internethaveri har jag inte kunnat färdigställa förrän nu och tack och lov har termometern stigit till iallafall runt -22C. Men jag känner fortfarande inte för att gå ut i onödan.

Jag ringde till Telia igår för att felanmäla internetuppkopplingen. Killen som jag får tala med frågar mig -"och du är säker på att du har en internetuppkoppling..."
HALLÅ...tror han att jag skulle felanmäla det om jag inte hade någon.... finns det verkligen människor som gör så?!!! Berätta gärna om ni varit med om nåt liknande.

Kylan till trots hände någonting som värmde mig. Jag har fått min allra första bloggutmärkelse och det av ingen annan än tidigare nämnda superscrapparen.



roligt, men först visste jag ju inte vad jag skulle göra. Jag var tvungen att ringa och fråga henne... hahaha

Jag har ju inte varit "med" här i bloggvärlden så länge, men det är ett par bloggar som jag hämtar mycket inspiration från och vars inlägg jag läser med stor glädje. Bloggdamerna själva är vänliga att besvara mina alla frågor.
Så förutom att jag förstås skickar utmärkelserna tillbaka till Emma, så ämnar jag även skicka dem vidare till Marie med bloggen "Nostalgi och romantik", Ingela med bloggen "Inspiration i vitt", Pernilla med bloggen "Huset mitt i byn" samt Maud med bloggen "Gårdsromantik".

Hoppas att det är betydligt varmare hos Er.
En som kommer att få det riktigt hett om öronen imorgon är min kära vän, tillika mina barns gudmor, Magdalena som åker till Uganda. Ett ovanligt land att åka till, det kommer att bli sååå spännande att höra om allting som hon fått uppleva, när hon åter är hemma (i kylan, men dock i hjärtevärmen) hos oss igen.
Kramar från Petra

lördag 14 februari 2009

Alla hjärtans dag...

Jag vill önska Er alla en trevlig Alla hjärtans dag...

Dessa askar har innehållit choklad...inte längre....
ni har ju läst om vilken mumsare jag är (kan även tilläggas att jag fått dem av sambon redan i oktober, men tyckte att de nu idag passade ypperligt att fotas)

Jag hoppas att Ni är rädda om Er själva och om varandra.
Inte bara idag utan alla andra dagar också.
Jag ska bli bättre på det (på att ringa, skriva och framför allt hälsa på...), för vad vore världen (i all sin glans) om inga vänner fanns?!


Jag fick rosor av min älskade sambo igår.
Sådan skönhet. Ord är överflödiga!

Så här vackert är det här hos oss ikväll. Det riktigt gnistrar i träden. Förtrollande!

Och idag har hon äntligen blivit inskriven i Guds lilla bok...

...vår älskade

Linnea, Ulrika, Marianne




Ha det riktigt, riktigt bra och så ses vi snart igen!

Kramar från Petra

tisdag 10 februari 2009

Vinst(er), klippning, gangbang å kalas...

Jag har vunnit...
och inte bara en gång, utan två gånger!!!!!!!!!!

Först vann jag hos Malmkakan, denna vackra kökshandduk som hennes mamma har broderat. Den ska hänga på min handukshylla i köket, som jag fått av min mamma. Den har jag målat (vit, but of course) och igår var jag och Lukas ute i verksta´n och "shabbade" till den med sandpapper.
Innan målning och shabbning såg den ut så här
Dagen efter den stora vinsten kollade sambon bloggen och sade att jag fått en kommentar av hon som jag vunnit hos. Jag kollade och utbrast- "men den här är ju inte den som jag vann hos igår, jag har vunnit igen"...
Den här gången var det hos Eikkala
The, dessutom en sort jag aldrig smakat, och keramikhjärtan. Lovely!

Så glad jag har varit, jag brukar ju aldrig vinna någonting. Snacka om att få blodad tand.
Om ni tycker att det dyker upp än mer tävlingar än vad som vanligtvis brukar finnas på den högra sidan på min blogg, så förstår ni ju nu vad det beror på...
Kom ihåg att ALLA kan vara med. Det är bara att klicka på bilden för tävlingen och delta.
Mitt egna räkneverk tickar på, snabbare än jag någonsin kunnat tro. Jag vill ju gärna fira när jag når 1000 besökare, måste börja klura på något pris... Håll utkik!

Ni vet väl vad man brukar säga; otur i spel, tur i kärlek... eller tvärtom.. men jag tycker inte att det riktigt stämmer. Sambon fortsätter att skämma bort mig. I förrgår bakade han semlor för att mina jobbarkompisar skulle komma och hälsa på.
Mums, kan lova att det var riktigt smarrigt...

Och så kom då äntligen mina "gangbangers", dvs kollegor, igår. Det var så roligt att träffa dem i några timmar. Saknar fikapauserna på jobbet, dvs vår sociala samvaro, men bäst har jag det ändå här hemma, med mina gosse-ungar.
När Lukas fick höra att jobbarkompisarna skulle komma hit så blev han ängslig "nä, mami jobba, nä" sa han. .
Som vanligt så skämmer kollegorna bort mig. På jobbet är jag "lill-flickan" med allt vad det innebär- mestadels endast positiva saker. Idag hade de med sig presenter, både till mig, Lukas och Linnea.
Blommor (rosa- yes!) och choklad till mamman, de känner mig sannerligen mycket väl. Kan avslöja att jag och Lukas började nalla på chokladen tämligen omgående. Och tulpanerna är så vackra och vårlika. En leksaksförvaring till Linnea; rosa med prinsesskrona. Bättre än så blir det ju inte!
Och inte att förglömma, till den lille mannen; traktor och grävmaskin. Hans lycka var gjord!

Jag bjöd kollegorna på lunch; laxsoppa. Den är riktigt god och superenkel att göra;

potatis
laxfile
vatten, grädde samt fiskfond
massor av dill
gurkmeja för färgens skull
salt och peppar

Dukningen gjorde jag för säkerhets skull redan kvällen (hmmm...snarare natten) innan, men vet ju aldrig vad småfolket kan hitta på så att man hamnar i akut tidsnöd.
Linneduk givetvis. Ingenting annat (ja, tända ljus, men det funkar så dåligt i direkt solljus) är så stämningshöjande.
Och så är det ju roligt att se hur nervösa gästerna blir.. ... hahhaha... skojar bara. Kan berätta, om någon av kollegorna läser; att den är redan tvättad och ALLA fläckarna är ett minne blott...
En sådan vacker dag det blev. Se hur solen fullkomligt strålar in. Den till och med värmde
- hopp om livet.
Mitt "finporslin", säger man fortfarande så förresten? I min familj, ja. Min servis har min mamma samlat åt mig när jag var i ungdomens gröna dagar. Jag gillar att besticken matchar tallrikarna.
Soppterrinen. Jag älskar soppterriner (och soppor också), tyvärr är det alltför sällan som jag använder den. Jag tycker att de är det allra vackraste i en servis.

Servettringarna har jag köpt på en utförsäljning på Duka för flera år sedan. Jag använde dem nu för första gången, de har totalt haft fallit i glömska. Servetterna är från Ikea och de har faktiskt en riktig linnekänsla. Arv Bröllop tror jag att de heter.

Måndag blev en riktig höjdardag. Brukar ju sällan vara det, men mitt liv har tagit en underbar vändning sedan öppis ändrade sina öppettider till em på mådagar. Nu behöver jag inte längre ha en klump i magen söndagkväll. Ni vet, sådan där som man har när man jobbar kontorstid månd-fred.
Jag och Lukas var till frissan tillsammans. Han är så söt när han är där. Första gången han klippte sig var till hans 2-års dag. Då visste vi ju inte hur det skulle gå, men vår frissa är världens underbaraste så det var inga som helst problem.
Salongen som vi klipper oss på, heter "Stuk". Det är två störtsköna tjejer som driver den. De har inrett riktigt supertrendigt. När man går in genom dörren så glömmer man för en stund bort att man befinner sig i Överkalix. Kunde vara i vilken storstad som helst.

Elegant ställe att sitta på medans man bläddrar i frisyrtidningar och drömmer sig bort, i väntan på sin tur...
En lekhörna för barnen (eller kanske för vuxna med leksinnet kvar). Som förälder älskar jag lekhörnor, dock inte för egen del. Som affärsinnehavare tror jag att man kan tjäna massor på en sådan. Barnen håller sig lugna så att mamma (eller pappa) får gå omkring i lugn och ro... samla mer och mer...

..än att mamman (pappan) bara rusar in, grabbar tag i det som hon/han abslout måste ha och sedan tvingas springa ut igen...
Lurvig var han när vi kom, den lille mannen...

Här ser han ganska tillfreds ut. Som vanligt så bjöds han ju på en cappucino under klippningen, min lilla kaffe-kille. Det är "standard procedure" när han går till frissan.

Och hur tuff är det egentligen legalt att vara- inte ens tre år fyllda...

På Öppis tyckte de att han var jättefräsig. Han kände sig nog så också, för jag har aldrig förr sett honom "mopsa" så mycket mot de äldre tjejerna, 4-5 år gamla, som han gjorde då.

Ni kommer nog inte att tro mig, men i helgen hade vi ytterligare en jubilant i släkten. Den här gången var det barnens mormor. Lukas målade en bild som han uppvaktade med, vi andra uppvaktade med blommor och lotter.

Födelsedagsbukett.

Födelsedagstårta. Riktigt god.

Glad liten tjej på kalas.
Hennes fina klänning är en "välkommen till världen"-present från min moster samt kusin.

Tre kalas på mindre än en vecka. Några semlor däremellan. Dop på lördag.
Ni förstår vad det innebär?! Snart kommer jag inte att kunna stänga mina byxor längre...
Å andra sidan var jag ju tämligen nyligt höggravid, så allt är ju faktiskt relativt. Nu kan jag ändå använda "riktiga" byxor (inte bara "mamma-byxor") och jag kan ju fortfarande, i skrivande stund iallafall, stänga dem...
Pust... stön.....

Jag vill tacka Er alla för lämnade kommentarer; här på bloggen, via mail eller muntligt. Jag blir så himla glad när jag får höra att jag kunnat inspirera någon i det lilla (eller stora).

Avslutningsvis;
"en väldigt liten katt kan fösa en väldigt storväxt kvinna mot kanten på hennes säng. Och, om så krävs, över den"...

Jag kan sannerligen skriva under på detta!

Kramar från Petra