Ja, se det snöar...

...då blir det vinter HURRA.


För precis så känns det just nu i skrivande stund. Men om Ni frågar igen i april, har jag en stark känsla av att jag inte kommer att vara lika positivt inställd.

Det var igår det började. Jag har haft en riktig myshelg tillsammans med sambo och barn. Igår bestämde vi oss för att göra en liten skogsutflykt. Ja, alltså åka ännu längre in i skogen, efter små pluttskogsvägar. Emedan vi var ute i skogen så började det snöa och två timmar senare var det massor med snö.

Det är ju så vackert med allt det vita. Vitt inne och vitt ute. Blir man inte lugn och harmonisk då, ja, då blir man det nog aldrig.

Visst är det väl fascinerande med de olika årstiderna?

Så här såg ovanstående vita rabatt ut för ett relativt kort tag sedan.


En del av rosenportalen och en "prydnadsstol" idag...

... Och i slutet av augusti.

Har du någon favoritårstid? Vad utmärker den?
Jag tycker att det är en välsignelse att få bo här i vårt underbara land där det verkligen är skillnad.

Jag älskar sommaren därför att... ja, ni vet... sommar; bada ute, att VARA ute dygnet runt, blommor, goda dofter, grillning, att allt är så enkelt- lite make up, lite kläder, fil duger gott till middag i en hel vecka etc etc.

Jag älskar vintern därför att det är ju så mysigt att kura inomhus, uppkrupen i soffan insvept i en vacker pläd, se på favoritserierna på tv och slippa tänka själv, dricka varm choklad och helt kunna strunta i hur man ser ut i en bikini, blogga runt eller pyssla utan dåligt samvete för att man sitter inne, allt det vita vackra utomhus, JULEN etc etc.

Hösten.. ja, men det är ju bara så vackert, luften är hög och klar ...

Våren.. därför att då börjar jag bli less på att kura inomhus, de bästa tv-serierna slutar och det ges åter hopp om det enkla livet.

Under vår skogstripp igår, passade jag och Lukas på att hämta med oss lite enris. Det använde vi sedan till att "pynta" lite på bron.

Och säga vad man vill om Norrbotten, men nog är det lätt att få julstämning här. Och gissa om jag har det.
Extra mycket blir det också när jag hälsar på andra bloggisar som börjat pynta lite smått, dricker glögg etc. Mmmmm... så mycket härligt vi nu har framför oss.

När man kommer in till oss, så finner man ett av de sista, ännu levande, sommarminnena.

I fönstret blommor en av mina Mårbackapelargoner fortfarande så vackert. Den är strategiskt placerad där för att ge mig en påminnelse om de underbara som varit och om det som åter ska komma. Jag har aldrig provat att övervintra pelargoner, men tänkte göra ett försök i år med fyra stycken.

Jag har varit på ljusparty, bästistjejen Magda har börjat sälja Partylites fantastiska produkter.

Ingenting kunde väl vara mer passande nu. Och jag smälte som smör i solskenet. Det fanns så mycket fint. Och goda dofter.
Under december kommer mitt hem fullkomligt explodera i kanel & laderbärsdoft. Underbart. Jag har också funnit två favoriter för tiden efter jul; vita snöbär samt äpple & rabarber. Magiskt.

Att få gå på ljusparty var terapi för själen på flera sätt, förutom de jättefina sakerna, dels för det mycket trevliga sällskapet och den avslappnande atmosfären och dels för att jag själv nu är inne på månad tre av köpstopp (älskade utbyggnad) . Och nu håller jag på att bli fullkomligt galen, jag fixar det inte längre. Så där på partyt handlade jag lite. Och så har jag kastat in en liten önskelista till tomten utifrån sortimentet.


Linnea Husmus hon behövde ju få vinterskor så nu i veckan fick jag iaf köpa det också.

Hennes första par riktigt skor.

Hon började gå i slutet av augusti, 10 månader gammal. Mycket fall, gråt och tandagnissel (hahhaha... med de fem små tänder hon har), men hon är riktigt duktig vår tjej. Samma dag som hon började gå, kravlade hon sig också upp för hela trappan till övervåningen. Jag gick tätt bakom med hjärtat i halsgropen och trodde inte mina ögon.

Lukas lilleman, han har börjat på dagis för ett par veckor sedan. För allra första gången. Han går nu två dagar i veckan och jag tror att han gillar det, han har aldrig bråttom att gå när jag kommer för att hämta honom, men varje morgon när jag lämnar honom så gråter han så hjärtskärande. Det är hemsk. Särskilt de gånger när han håller ett krampaktigt tag om min hals. Då vill jag bara ta honom med och springa fort därifrån. Men det reder sig alltid. Hans fina fröknar har berättat att han lugnar sig mycket snabbt efter att jag gått.

Men eftersom det är dagisdag imorgon och jag är en riktig sömntuta, bör jag nog börja tänka på refrängen nu.

En sista sak bara; om man förälskat sig i en hissgardin som är 140 cm och det attans fönstret är 145 cm. Vad kan man göra då? Är det någon som har något bra tips?

Tack för ikväll och för alla hälsningar ni lämnar efter Er. Jag blir ju så glad.
På snart återseende hoppas jag.

Kram från Petra

Vi går upp...

... var väl det första jag, som tonåring, sa till mina kompisar när de kom och hälsade på, eftersom mitt flickrum var beläget en våning upp i mamma & pappas hus.
En rosa dröm (eller mardröm- hur man nu gillar rosa :-) ) var det periodvis. Jag minns att jag redan från barnsben älskade att möblera om.

Idag tänkte jag att vi skulle gå upp till övervåningen i vårt nuvarande hus. På denna bild står vi i den gamla, lilla hallen.

När jag flyttade in och i min allra första, inte eftertänksamma inredningsiver, så väljer jag att måla väggarna, på den tiden täckta av gul vävtapet, i den mycket mörka trappuppgången, RÖDA.
Kolla, jag lyckades hitta en bild när jag kollade igenom gamla bildmappar.

Jag har sagt det förr, jag säger det igen; TUR att jag har en händig och hjälpsam (samt pensionerad :-) ) far. När jag istället, två år senare, ville ha träpanel på väggarna så fixade han det. Han till och med föreslog att vi skulle ta upp ett fönster. Halleluja!

Trappräcket irriterar mig väldigt. Det är fult. Det ska snart också bli vitt eller ljusgrått kanske. Vad tycker ni? Vitt eller grått?

Trappstegen var tidigare täckta av en röd (med stänk i olika diffusa färger) plastmatta, lagd någongång på 60-talet (tror jag) av fasters konstnärsmake Filip Nilsson. Hur jag än har letat så har jag inte lyckats finna någon bild på detta golv (kanske tur ändå). Mycket vällagd dock. Tidens rand hade inte fått mattan att ge vika en tum, den var faktiskt i "den-typen- av mattas-toppskick-kondition". Men ful enligt mig.

Medan pappa och sambon grejade med träpanelen så började min mamma att riva bort mattan och fram kom ett vackert trägolv. Eller vackert och vackert var det väl inte just då, med ett tjock limlager på, men potentialen mina vänner...

Så här har då vår trapp sett ut fram till i våras (vänligen ha överseende med den döende amaryllisen på bilden). Jag bestämde nämligen att det var min sambos uppgift att få trappen helt limfri och målad. Två år väntade jag och så en dag sa det plötsligt PANG. Och som i ett nafs var alla trappstegen vita och vackra.
Som sagt; den som väntar på någonting gott...

När man bor så här ute i skogen som vi gör, så är det nog inte så vanligt med insynsskydd. Men denna vackra skapelse kunde jag inte motstå en dag i somras när jag besökte Maud i butiken Hjortgården.

Lappen med fabrikanten hänger fortfarande kvar. Underbara, underbara J d`A.
Och jag är bergsäker på att bästistjejen Magda nu skrattande skakar på huvudet för hon får ofta gå omkring hemma hos mig och ta bort prislappar och annat sådant där som inte jag tar mig för...
Så kommer vi då äntligen efter allt detta "snackande" Upp på vinden.

Där har jag placerat mitt toalettbord (dörren som skymtar går till en liten toalett).
Även det ska bli vitt och lilla pallen ska definitivt kläs i annat tyg.
Detta tyg är ett minne från tidigare nämnda, tonårstid.


Och på den vänstra sidan om toalettbordet, som tidigare i sommar såg ut så här...

Och sedan kom att se ut så här...

Är nu ingången till vårt nya sovrum.


Den här helgen har ju varit till minne av de döda. Jag har i år, av diverse olika anledningar, tyvärr inte tagit mig till någon kyrkogård. Det brukar ju vara så vackert där denna högtid. Jag har dock under helgen varit mentalt nära kära släktingar och personer som inte längre finns kvar bland oss.
För bara två veckor sedan avled den sista av mina farbröder. Vi har knappt haft någon kontakt alls i mitt vuxna liv, men som barn träffades vi då och då.
Nu har jag bara en faster kvar. Av alla de nio barn som farmor Jenny fostrade, finns bara två kvar. Mormor Agnes hon fostrade fyra barn och här i min värld finns två av dem kvar.
Förra lördagen då firade vi istället livet här på gården. Linnea Husmus fyllde 1 år.

Hon var glad som en lärka hela dagen.
Totalt oberörd av alla presenterna, och detta till Lukas och kompisen Cornelias stora lycka, då de fick hjälpas åt och öppna dem alla, helt utan konkurrans.

Hon gillade dock tårta som hon nu fick smaka för allra första gången. Och så var hon enormt fascinerad av alla ballongerna som hängde lite här och var.

Ja, det var nog det allra bästa med hennes kalas. Och så gästerna förstås för Linnea Husmus hon riktigt älskar när det är mycket folk omkring henne, fart & fläkt.
Oj, oj, oj- vad blir det av hennes tonårstid månne?!

Nu känns det verkligen JÄTTEROLIGT att vara tillbaka i blogglandia. Under veckan har jag bloggat en hel del, hälsat på gamla godingar som jag saknat och stiftat en hel del nya bekantskaper. Samt funnit nya inredningsbloggar som får mig att pusta och sucka av välbehag samt önska...
Ett homeparty har jag varit på under veckan. Det återkommer jag med största sannolikhet till för där fanns massor med fina saker (och trevligt sällskap, icke att förglömma).

Och Tack alla Ni sötisar för Era kommentarer. Ni vet väl att de vämer mitt hjärta MASSOR!
Var rädda om Er, riktigt.

Stor kram från Petra

Välbehövd uppfräschning av gäststugan, del 1

Det är med glädje som jag läser att det faktiskt finns någon där ute som funderar på var jag tagit vägen och vill ha uppdatering. Underbara bloggvänner! Jag kan dock ärligt säga att min tanke aldrig varit att hålla någon på sträckbänken, men jag kan lugnt konstatera att dygnet, för mig som för de flesta, innehåller alldeles för få timmar :-)

Jag har ju tidigare berättat om min nuvarande favoriserie; Lipstick Jungle. I vinjetten sjunger de "no time for sleep, there´s too much to do...." jag älskar just den strofen. För så är det. Jag nattsuddar för att hinna med åtminstone en bråkdel av allt jag vill. Hmmm... visserligen så knorrar jag ju lite på morgonen förstås...
Och älsklingssambon, den betydligt mer morgonpigga kraken, låter mig ligga kvar i sängen och gotta mig varje morgon som han inte jobbar. Sååå jag älskar honom för det! För mycket annat också förstås, men det ämnar jag inte gå vidare in på idag.


Livet går sin stilla lunk här i skogen. Vi inväntar nya gäster i fågelholkarna som placerats ut lite här och där på gården.

Det är inte bara vi som längtar, katten Oskar, han håller sig så nära han bara kan, den lilla rackaren.


Det har gått mer än Två veckor sedan jag satt vid farmor och farfars dator och senast knåpade ihop ett inlägg. Herregud vad tiden går fort. Knappt har jag heller hunnit besöka alla er andra. I takt med att vädret blir bättre och bättre, så blir det allt svårare mig att spendera tid framför datorn. Jag vill bara vara ute! Är det samma för Er, eller?


Det som jag främst sysselsatt mig med, förutom allt det dagliga ni vet, som i princip tar hela ens tid i anspråk, är att jag fixat i vår gäststuga. Gudarna skall veta att där finns att göra, men sakta men säkert närmar det sig nu en upplösning.

Det är sent, sent på kvällarna, när jag egentligen borde sova, som ideerna kommer till mig som ett brev på posten. Inredningsideerna alltså.
SÅ när jag låg på en madrass hemma hos farmor och farfar så kom jag plötsligt på att jag MÅSTE måla hallgolvet i gäststugan. Det kommer så starkt till mig, att det nästan känns som att det handlar om liv och död.

Vi hann väl knappt hem så övertalade jag sambon att ta fram slipmaskinen. Så här så golvet ut när det var slipat.

Så när golvet då var målat och fräscht, kändes möblerna där inne hur sunkiga som helst. Jag var tvungen att ge mig ut på jakt.

Ute på altanen fann jag en träbänk, bajsbrun.
Jag slipade, målade ett varv svart och tre varv vitt och så shabbade jag förstås.

CLV-kudden köpte jag på Hjortgården vid senaste besöket där. Älskar CLV-designen från danska House doctor, är det väl?!. Jag köpte ett kuddfodral på Tradera för ett par veckor sedan, det är helt annorlunda i färgen. Kan inte någon kunnig berätta lite mer för mig om CLV-designen. Är det olika sådana kollektioner från år till år, eller? Jag såg också i nummer två av favoritmagasinet, J dA living, något som liknande en pläd. Sådan har jag aldrig sett i någon butik. Den var jätte, jättefin!

Jag älskar även, så som de flesta andra, shabbiga men otroooligt chica bundsförvanter, gamla dokument. Vad är det egentligen med dem som tilltalar så? Historiens vingslag? Att de skrev så mycket vackrare förr i världen? Jag vet inte, men de är ju bara såå vackra och tilltalande ...

Jag lever på sträng ekonomibudget just nu. (Skittrist!) För mig innebär det inte riktigt att leva på bröd, havregryn och vatten, utan kanske mer att inte kunna shoppa inredningsprylar besinningslöst. Istället kolla prislapp och fundera på hur mycket jag verkligen behöver just denna, samt fundera, fundera, fundera på olika budgetvarianter.

En av mina budgetvarianter var att köpa en handduk med gammlt tryck och rama in (98:-), istället för att köpa ett nytryck av ett gammalt dokumet (massor av hundralappar).

Här har jag sytt ett tämligen misslyckat kuddfodral (som jag ska fixa till när jag orkar). Tyget är dock läckert, apropå gamla dokument.


Under mitt sökande efter "nya" möbler, fann jag ett vintrinskåp i ett uthus. Jag minns att jag "tjatade till mig" det skåpet av min mamma när jag för ett par år sedan återkom till norrbotten efter att ha varit mer eller mindre på vift under ca tio år tid.

Ritkigt så här illa såg det dock inte ut när det kom i min ägo. Här har jag redan hunnit haka av dörren samt gå på med slipmaskinen.

Efter tre varv med vit färg blev det så här.


Och shabbning med sandpapper förstås.

Hatthyllan i hallen var förkastlig. En gigantisk pjäs härstammande från 70-talet.
70-talet, som enligt min smak, varken inrednings-eller modemässigt, förde något gott med sig. Jag gjorde en egen liten variant.


Hade egentligen önskat den lite bredare, men kunde inte hitta någon bredare bräda och så kunde jag inte vänta heller... hahahahaha....

Skohyllan är av den allra enklaste varianten. Den köpte jag i det förlovade landet Ikea som jag besökte en dag förra veckan. Jag har målat samt shabbat den. Tycker om den, har en precis likadan hemma.

Den här vackra trälådan med handtag kom med posten i fredags. Den har jag beställt från Pia med bloggen http://mittmaleri.blogspot.com/. Jag är jätteglad över den, tycker att den är riktigt fin.

Hittade en av farmors gamla korgar som fick vit färg på sig.

Den är stooor så det är perfekt för att kunna förvara extra täcken, kuddar och filtar i en liten, liten stuga där förvaringsutrymmen inte växer på träd.
Och nej, jag har inte slarvmålat. Det jag har lämnat, där har farmor Jenny Elisabeth skrivit sitt namn och byns namn, någon gång för länge, länge sedan. Det hade jag inte hjärta att måla över utan det får stå kvar så som en påminnelse om den underbara, starka, arbetssamma, varma och hjärtligt glada kvinna, som var min älskade farmor.
Jag är så tacksam över att få bo här på gården, i det som från början var henne hem.
Tänk egentligen så oändligt mycket lättare mitt liv är mot för vad hennes var. Jag har en tvättmaskin i källaren. Farmor Jenny, hon fick knata ner till sjön, sommar som vinter, värma vattnet i vattenvärmaren och tvätta för hand. Ingen toalett hade hon inomhus förrän någongång på 60-talet. Åtta barn fostrade hon. All ära till den kvinnan!
Och om de alla barnen var lika bångstyriga och envisa som min far, så ska hon ha minst åtta stycken guldstjärnor till... :-)

Nu ser det alltså ut så här när man kommer in i hallen i vår lilla gäststuga.
När vi tog över stugan så var allting i hallen i furu; väggarna, taket och golvet. Väggarna målade vi i höstas och jag valde en mycket mild grön färg samt en småblommig tapet till några av väggarna. Taket målade vi vitt i samma veva.

Så här ser det ut, inifrån stugan sett.

Imorse hittade jag en spegel längst inne i en av våra "walk-in-closets". Den har varit min farmors och den var röd som ett hallon. Numera vit och upphängd. Jag glömde dock att fota.

Nu så är jag nöjd och förklarar härmed projekt:
"uppfräschning av gäststugan, del 1"
avslutad.

Inne i vårt riktiga hus så har min lejonstol fått ett nytt överdrag. (Hjortgården).
Nu är jag även helt nöjd med den.


Vilken underbar känsla va, att vara nöjd...
Det är bara att suga på karamellen så länge den varar...

Någonting annat som jag är mer än nöjd med, är ju förstås de små liven här på gården. Vi har sådana underbara dagar tillsammans.

Storebror har sedan sist hunnit med att vara på Öppis och ragga på tjejer, byggt flera stycken takstolar tillsammans med morfar, besökt tandläkaren som tyckte att han hade sååå fina tänder... till mammans stora lycka och glädje! Han har sovit över hos mormor och morfar en natt förra helgen och inatt så sover han tillsammans med farmor.
Tack och lov, vid båda tillfällena sker övernattningen här på gården, så lillgubben är inte långt från mamma ändå. Det känns tryggt!

Husmusen, hon börjar bli duktig på att sitta. Hon kvittrar som en fågel, älskar att leka med skedar och med tandborstar. Hon blir ledsen när mamma går ut ifrån ett rum och riktigt glad när jag kommer tillbaka. (Yes!)
Hon har börjat äta mer och mer mat. Tycker för det mesta att maten är helt ok, förutom lax, och hon gapar jättestort när det handlar om fruktpureer.

Vatten älskar hon ...och storebror ser förstås till att hon får det som hon vill ha :-)

Förra veckan fick både jag och älsklingssambon uppleva något vi aldrig varit med om förut.

Vi flaskmatade ett barn för första gången när vi började att ge Linnea välling. Lukas har aldrig ätit välling, han är en grötkille!
Så skumt det kändes till en början, men riktigt, riktigt mysigt.

Lillgumman, hon är så glad och nöjd, slukar flaskinnehållet i en rasande takt.


Fröerna som jag sådde alldeles för sent tittar nu upp. Blir spännande att se om de verkligen kommer att hinna bli plantor innan hösten är här...
I år har jag köpt en sådan här pluggbox.


Luktärterna är en bra bit på väg och det är det absolut viktigaste.

Det är många som undrat över var man kan finna Örträskrosen som jag skrev om i förra inlägget. Den finns på en handelsträdgård i Norrfjärden, Astra plant, tror jag att handelsträdgården heter. Jag har bokat ett par stycken till mig. De kostar runt 100:- styck, lite beroende på storlek.

Tack för alla kommentarer och mail! Så jag längtar efter att besöka Er alla!
Må väl, kära Ni!
Kramar från Petra

Stugöppningar och kattpiss.. är det vår då?!

Vintern vill inte släppa greppet om oss stackars människor som valt att bosätta oss här uppe i nordanlandet. Det har snöat massor med gånger den senaste veckan och jag är så less, så less. Jag har slutat att sopa bron, tänker att det får tina bäst det vill (eller inte vill).
Idag har temperaturen knappt orkat sig över plusstrecket.

Några vårtecken har jag dock uppmärksammat;

1. Morfar och mormor har börjat sova i sin sommarstuga som finns här på gården. Lukas är morfars trogna följeslagare på gården, de har projekt hela tiden.

2. Lilleman förefaller ha vårkänslor, han vill vara ute hela tiden.

Han är minsann inte less på snön utan gladeligen fortsätter han att skotta med sin lilla traktor.
Nöystugården inrymmer, förutom vårt hus och mormor och morfars sommarstuga, ytterligare en stuga. Den har tidigare varit i några släktingars ägo. Under de senaste två åren har de utsatt mig för en förtalskampanj som heter duga. Stundtals har jag varit alldeles förtvivlad över att allt som jag fått höra, men nu har jag kommit till den punkten att det inte längre berör mig. Det är tragiskt med människor som inte kan styra över sin missunnsamhet, och som inte kan bete sig på annat sätt än genom att såra och ljuga för att få andras sympatier.
Nå, hursomhelst, förra sommaren blev vi mer eller mindre tvingade att köpa denna stuga. Det kändes inge vidare till en början, ytterligare en stor kostnad, men idag är jag riktigt glad för det. Vi fick hjälp med den första avbetalningen av farmor och farfar och det är en utmärkt liten gäststuga som vi också så småningom kommer att börja hyra ut (så om någon är intresserad av lite semester i skogen; varmt välkommen att höra av sig).

3. Ikväll kommer till vår stora glädje farmor och farfar. De kommer att bo i stugan ända tills efter påsk. Så, det är alltså det tredje vårtecknet; att vi öppnar upp den igen för säsongen.

När det då känns ruggigt ute så är det ju underbart att få gå in i stugvärmen. När man kommer hem till oss, så ser det ut så här


Vi gjorde en utbyggnad för två år sedan eftersom den gamla hallen inte räckte till. Lilleman var på väg (under planeringsstadiet) och vi ville bland annat ha så pass stort utrymme att en barnvagn skulle kunna få plats. Vi tyckte också att det skulle vara skönt med en hall där man inte behövde känna att man "stod på varandra" om mer än en person vistades där samtidigt.

En garderob byggd i samma panel som övriga väggar, för att den ska smälta in så mycket som möjligt.
Underbart med en garderob i hallen där man kan gömma undan de mesta av vinterkläderna.

En väggbonad broderad av min farmor Jenny för länge, länge sedan.


Här skymtar dörren in till toaletten som också byggdes i samma veva.

Några foton av Lilleman pryder väggen. Givetvis ska lillan också komma upp där, men det har liksom inte blivit av än.

För de stora att hänga av sig sina kläder...

... och för de små.

Om man står vänd från andra hållet så ser det ut så här.

En korg för vardera familjemedlem. Och så den nu vita spegeln som tidigare var svart.

Jag önskade mig också en platsbyggd bänk. Det ordnade morfar. Där stuvar vi in skor som inte används dagligen, gummans voksipåse och annat smått och gott. Fantastiskt hur mycket som egentligen kan få plats... det förundras jag över varje gång som jag städar där...
Jag har sytt förhängetdraget av ett gammalt lakan. Och kudden känner ni väl igen; min första och hittills enda egentillverkade.

Rosor i fönstret tillsammans med lite spets och en numer shabbad ljusstake som tidigare var mörkbrun-läskig.

Ytterligare en ros. Den här krukan var tidigare riktigt dassig. Med lite vit färg och spets på sig tycker jag nu att den är fin.

Och om man har riktigt, riktigt tur så kan man finna denna filuren lutad mot ytterdörren hemma hos oss.
Lilleman som har 3-års kalas imorgon. Massor av småtjejer kommer hit... hahha... Den riktiga födelsedagen är dock på måndag.

Annars under veckan så har lillgumman börjat med smakportioner.

Spännande till en början...

Men vad ska man egentligen tycka om detta?!

Jag har stått med tassarna i många olika målarburkar under många, många timmar i veckan. Vad jag målat kan jag inte berätta än därför att det är en överraskning för någon som jag vet följer min blogg...

Vi har överlevt nästan ett dygn utan vatten. Vattenpumpen gav till slut upp för gott i onsdagskväll och det var några dystra timmar som då väntade tills elektrikern kunde komma på torsdagseftermiddagen samt en ny pump införskaffas.
Usch, det är verkligen pest och pina att inte ha vatten.

Idag tänkte jag inte avsluta med något citat från kattboken, däremot vill jag uttrycka min sorg och förfäran över vad som hänt katten Oskar. Eller hänt mina föräldrar. Eller mänskligheten. Eller vem som det nu har hänt.


I veckan har min mor fått ett brev från miljönämnden, någon har anmält henne för att hon inte skulle ta hand om katten Oskar därför att han springer och pissar på andras gårdar.
Nog är det väl ändå bra märkligt att katten Oskar inte känner till vilka kvadratmeter tomt som han tydligen endast har rätt att vistas på...
Visst är det otrevligt med kattpiss, det håller jag med om, men vad är det egentligen för några människor som blandar in myndigheter istället för att ta kontakt med den person (eller katt hahha) som det berör?! Dessa anmälare, har de alldeles tappat begreppet hederlighet? Eller har de kanske någon egen definition på det?!
Ja, detta övergår mitt förstånd sannerligen.
Och till min mor samt alla andra kattägare som råkat ut för samma sak är mitt råd; bry er inte om det.
Och till alla människor som inte tycker att katter ska få springa lösa, säger jag bara - piss off, för katter har precis samma rätt att gå fritt som vi människor har.

Och nu, i skrivande stund, visar sig solen äntligen, denna tidigare så grådassiga lördag.

Var riktigt snälla mot varandra, visst? Och kom gärna och ät tårta imorgon, ni som har vägarna förbi...

Kramar - massor av dem- från Petra