jag har känt mig lite nere i ett par dagar. Har gått på "två smällar" på kort tid. Så kollar jag då min blogg ikväll och upptäcker att jag fått kommentarer och e-mail. Jag blev glad igen. För ett par veckor sedan hade jag aldrig kunnat föreställa mig att bloggvärden kunde göra så mycket gott. Tack alla snälla!
Bianca är vår vackra, underbara kissemiss som igår fyllde 15 år. GRATTIS. Födelsedagen firade hon i allsköns ro, resten av familjen var borta precis hela dagen.
Jag blev väckt
redan 07.30, trodde sambon hade blivit tokig när han väckte mig så attans tidigt, hade inget minne då av att jag föregående kväll bestämt att vi skulle lämna byn tillsammans med honom när han skulle till jobbet. Men det var bara att kliva upp, väcka barnen som vi tog med iförda pyjamas och vinteroverall.
Frukost, påklädning samt tandborstning hos mormor (barnens alltså). Öppis. Lunch på lokal tillsammans med farbror Mats och sambon. Hem till farbror Mats för att hänga upp tavlor, spegel etc. Blev fint. Underbart besök hos min kära, kära vän Ullis och hennes goa små barn. Vi kunde till och med umgås "på riktigt"och prata, trots att fyra barn var närvarande. Tack mormor C för att vi mammor också gavs tillfälle att gå ut och "lufta oss" emellanåt. Vi stannade där länge, Lukas bjöds på både middag och kvällsmat. Sedan hem till farbror Mats igen- Lukas undersökte fiskedrag, körde racerbil samt klädde åter på pyjamas. Hämta sambon från jobbet 21.00. Körde hem. Lukas somnade i bilen, bara att bära upp till sängen. Lovely. Pusta ut.
Och givetvis firade vi ju Bianca. Med grädde, mys och gourmet-kattmat.
En härlig dag, men så trött jag blir. Är ju varken van att vara hemifrån eller socialisera så länge. Lukas klarade det så himla bra, jag var rädd att det skulle bli för jobbigt för honom, med alla miljöombyten, alla människor etc, men han är en tapper liten man.
Åter då till dagens huvudperson, Bianca. En helig birma, född och uppvuxen i Norrköping. Hon flyttade hem till mig när hon var 5 år gammal. Det var en arbetskamrat som frågade mig om jag ville ha en katt. Jag åkte och tittade på henne och hon var det vackraste jag någonsin sett. Hon följde med mig hem på stört. En söndag. Hon gjorde inte annat än blängde på mig samt fräste åt mig dagligen. Fram tills att jag kom hem från jobbet fredag kväll.
Då hoppade hon upp i min famn när jag kollade tv och sedan dess har det bara varit kärlek oss emellan.Hon släpper inte någon inpå livet så lätt. Min sambo accepterades efter ca två-tre år.
Hon förefaller vara extremt respektingivande. Jag har svårt att förstå det, min katt- världens snällaste mot mig och som bara väger tre kilo. Ett exempel på respekt (eller är det snarare fruktan); min mor har ett hus ute i skogen (inte i vår skog utan i en helt annan skog, ca tio mil bort) och där har hon grannar ca 100 m från sitt hus. EN sommardag kom grannen förbi och berättade att när de haft sin ytterdörr öppen så hade en vit katt sprungit in. De försökte få ut katten, men denne hade lagt sig på deras säng, blängde och fräste åt dem och hade inte den ringaste avsikt att flytta sig därifrån.
Även min kusin O, som varje sommar spenderar ett par veckor här på gården, har haft en liknande "Bianca-upplevelse"...
Citat från kattboken;
"Det är bara att inse att katterna i tysthet har tagit över världen..."
Hennes liv har drastiskt förändrats sedan kottarna kom till. Hon är livrädd för Lukas och han tar ju förstås alla chanser han får till att jaga henne. De kommer, från hennes sida, aldrig att bli nära vänner -han låter alldeles för illa tycker hon.Vi ser egentligen inte till henne så mycket numer. Hon sover í princip hela dagarna, kliver upp när Lukas går och lägger sig på kvällen. Men någongång på kvällen blir det alltid lite "gosande" och hon kommer varje kväll med mig när jag går och lägger mig. DÅ ligger hon på min högra arm och spinner mig till sömns.
Här är Lukas iklädd "päls", Bianca till ära. Bilden togs i september 2006 när han var ca fem månader gammal.
Och Linnea i samma utstyrsel, 2 år och 5 månader senare. Fotot togs i förrgår, gumman är drygt tre månader gammal.Jag älskar denna "jacka". Lukas fick den av min vän Camilla när vi besökte henne och hennes familj i Norge i augusti -06.
Rubriken Bianca och badrum har en rimlig förklaring. När vi gjorde utbyggnaden som kom att innefatta bland annat vårt badrum så installerade vi golvvärme. Vad gillar katter? Just det, värme. Bianca kan ligga på badrumsmattan i timmar och när man tar på henne så är hon alldeles varm. Hon är faktiskt den i familjen som spenderar allra mest tid därinne.
Här, ett badrum från den underbara tidningen Jeanne´d Arc living. Så vackert. Till och med jag skulle nog piggna till fort på morgonen om jag möttes av den ljuva synen...
Denna pryder dörren in till badrummet. Hittade den på Överkalix marknad förra sommaren och jag tycker att den är så söt. Och rolig; "Tryckeriet".
Denna pryder dörren in till badrummet. Hittade den på Överkalix marknad förra sommaren och jag tycker att den är så söt. Och rolig; "Tryckeriet".
Insidan av badrumsdörren. Det var min far som av en slump hittade dörren i min mors föräldrahem. Den låg slängd uppe på en vind i ett uthus. Lycka för mig. Den var dock för kort, så pappa har förlängt den. Den var grönmålad när han fann den, mamma slet som bara den med att få bort all den gamla färgen. Jag tänkte förstås måla den vit, men när jag såg den så tyckte jag att den var så vacker precis som den var.
Hyllan fick jag i julklapp förra året, hade planer på att ha den på ett helt annat ställe men råkades av en händelse luta den mot dörren och såg då att den matchade exakt. Den liksom smälter in i dörren.
Och så mitt underbara badkar. När vi började bygga badrummet var planerna att vi skulle ha en jazzuci där, men när jag hittade detta badkar på en butik i Kalix så blev jag handlöst och hjälplöst förälskad. Så jag älskar att bada skumbad och koppla av här.
Tror inte att jag skulle blivit hälften så lycklig av att ligga i en jazzuci...
Och blir jag sugen på det, så kan jag gå som dag-gäst till Floraklinikens spa i Luleå. Gjort det någongång? Jag rekomendera det varmt, underbart!
Underbara lejontassar! Även dessa matchar med Bianca, vi brukar säga att hon är vår "lejoninna".
När vi installerat badkaret, mitt under högsommaren -06, var vattennivån mycket låg i vår brunn (här i byn finns ingenting som kallas för kommunalt vatten). För att klara oss under den torraste tiden, när vi dessutom var extra mycket folk på gården, brukade vi pumpa upp vatten från sjön, för att använda i utebastun och bevattning av trädgården.
Jag längtade så mycket efter att få "inviga" mitt badkar, men vågade inte fylla det. Då bar min älskade sambo hink efter hink med vatten från bastun, värmde på spisen, allt för att jag skulle få bada. Är inte det kärlek?!
Våra blandare ger en gammeldagskänsla... me like (Ullis-uttryck :-) )!Det var det för idag. Jag tackar och niger för att ni åter låtit mig ta er dyrbara tid i anspråk.
Lämna gärna en kommentar innan ni går. Har fått veta att många önskat lämna kommentarer, men inte vetat hur de ska gå tillväga.
Anvisning;
Under detta inlägg står det "kommentarer" och där klickar ni. Skriv det ni önskar i textrutan under "skicka kommentar". Välj profil "anonym" eller alternativet "namn/webadress".
Ja, inte ni bloggare förstås, men ni vet ju redan hur man gör.
Kattboken ligger här vid min sida (ja, det gör faktiskt katten Bianca också) avslutar i vanlig ordning med ett citat;
" Människor attraheras av katter därför att de är våra motsatser - självständiga, eleganta, avslappnade, trygga..."
Kramar från Petra
