En titt på det som snart finge vara "det gamla"...

Det går framåt för morfar. Han bygger och står i, från tidig morgon till sen kväll.
I tisdags kväll gav vi honom semester till söndag, men redan igår var han tillbaka. Han konstaterade att det där med semester, det var ingenting för honom... :-) :-)


Innan det är för sent tänkte jag visa lite glimtar från vårt nuvarande sovrum.
"Lite krut" har vi lagt ner där.
-Tak (tidigare murrig furu) målades första året som vi flyttade till huset.
-Väggarna var vid inflytten tapetserade med en jätteblommig tapet, som i och för sig var fin, men det blev nog så mycket blommor. Inte en enda tavla kunde hängas upp för den bara "försvann". Alla väggarna målade vi därför vita för två år sedan.
-Samtidigt målade vi trägolvet vitt.


Sängen. Vår är lånad av min mamma, har ju tidigare vistar hur vår "riktiga" ser ut och som ju inte ryms under det där eländiga snedtaket. Men snart, snart så kan den komma hem igen!!!
Överkastet kommer från Pentik. Hmmm... kan dock nämnas att överkastet aldrig ligger på numer. Nu har jag draperat en fotölj i gäststugan med det. Så kommer det till användning iallafall.
Jag har en passion för överkast, plädar och liknande. Skulle kunna köpa hur många som helst. Köpte ett för ett tag sedan på Tradera. Helt vitt och riktigt bondromantiskt (men jag ska inte visa det förrän det flyttat in i vårt nya sovrum). Eftersom jag så ofta vill göra om och skaffa nytt, så tillfrågade jag min mamma om hon ville gå in "som delägare". Sagt och gjort, så nu har vi bestämt att det överkastet har vi tre månader var i stöten. Smart va?!
Mamma, ja, hon blev dock så förtjust i överkastet att hon frågade om hon fick "köpa ut mig", men icke sa nicke!
Snart ska jag söka övertala henne om ett romantiskt överkast med rosor på också...

De små nattduksborden som skymtar på bilden har jag tillverkat själv av konsoller och hyllplan. Det fanns inte så mycket utrymme att spela på och en viss avlastning är nödvändig för bok, telefon samt barnleksaker (när Husmusen vaknar tidigt så får hon en leksak så får mamman och pappan slumra en liten stund till... )

Mitt emot sängen ser det ut så här. Tavlan högst upp har jag fått i present av min moster Inez en gång för länge, länge sedan. Den har hängt i mitt flickrum och när Lukas föddes så kändes den än mer rätt.

Farmors gamla byrå; förr furu, numer vit.

Till höger skymtar garderoben. Den löper längs med hela väggen. När vi flyttade in var det en sådan där garderob som man gick in i, under snedtaket. Det var definitivt inte lätt för mig och det var nästintill omöjligt för sambon som ju är några decimeter längre.
Under en av min och sambons utlandsresor, snickrade pappa och mamma skjutdörrar istället. Vilken fantastisk överraskning!
Så nu kan vi använda HELA garderoben och gissa hur nödvändigt det är i ett gammalt hus där förvaringsutrymmen inte finns i överflöd.

Gardinstyget är i siden och det har jag köpt under en resa i Thailand.

Toalettbordet har jag fått av min mamma. Hon har berättat att det är den allra första "stora" sak som hon köpt till sig själv, efter att ha sparat pengar länge, länge.

Denna prydnadsfigur i porslin med "fader vår" har tillhört farmor Jenny

Ett fint sk änglaspel fick jag i julklapp av kära kollegan UG (snart ses vi, vännen!).

Ett väggcitat försökte jag mig på att göra för ett par år sedan.

Hängaren har jag fått en jul av sambon. Här hänger en av mina klänningar och en av husmusens.

Sovrummet rymmer förstås också plats för vår lilla Husmus och hennes spjälsäng.
Här sussar hon så sött med armen hängandes utanför.

Husmusen, som i veckan har börjat ta sig framåt för egen maskin.

Hon är inte uppe på knäna och kryper, utan hon drar sig framåt.
Igår klarade hon inte av att ta sig över trösklar, men det kan hon idag.
Det är så underbart att dagligen få vara med och ta del av all denna fantastiska utveckling. Vilket fantastiskt land Sverige är för alla oss småbarnsföräldrar. Tänk vilket privilegium vi har som får vara hemma så länge med våra barn och dessutom får betalt för det!

Älskade, älskade...

Busungar...

Jag och sambon har gjort stan idag, för allra första gången på länge helt utan barn. I fyra timmar var vi borta och jag hann börja längta efter de små liven.
Men roligt hade vi.

Inhandlade lite somriga kläder till Lilleman

Å till gumman

Pyjamasen med texten "daddys little princess" kunde pappan inte motstå

Mamman fick sitt också; en sväng till rara Maud och hennes butik Hjortgården. En proppfull butik med underbara, underbara saker -som alltid.
En morsdags-present fick jag välja ut. Jag visar den sen därför att den är ju inte min "på riktigt" förrän på söndag.
THE magasin nr 3, Jeanne dÁrc Living, följde med hem, även lite annat smått och gott förstås :-) ,

men vårt huvudsakliga uppdrag var att hämta en present, därför att imorgon ska vi på BRÖLLOP.

Sambon, som idag för första gången faktiskt också kunde titta på saker och inte bara på barnen medans mamman kollade på sakerna (ja, även Maud uppmärksammade att han såg mer avslappnad ut.... hahhahaha),
han har potential.
Älsklingen fastnade för en kudde från Jeanne dÀrc (en som jag själv har sneglat på ganska länge)

och ett tag trodde jag att han faktiskt tänkte köpa den.
Jag tror att detta är första gången, under de snart sju år som vi har varit ett par, som han har visat riktigt intresse för en inredningspryl, I LÖV IT!
Och i bilen när vi åkte därifrån så sa han att den där kudden, den ska vi absolut köpa sen!
"Oh baby, I love it when you talk dirty... "

Och någonting annat som jag är barnsligt förtjust i, det är när jag kollar min blogg och ser att det kommit en ny kommentar. Jag blir så glad. Tack, tack, tack!
En puss till Er alla, söta besökare!


Jag blir också jätteglad över de söta blommorna som växer i ett dike här hos farmor och farfar.

Samt häggen som står i full blom och doftar gudomligt.

Sen så är jag lycklig över att bästsistjejen, tillika gudmodern, börjar att repa sig efter sin operation och att hon om två veckor äntligen får sommarlov och kommer hem!!!

Kramis från Petra

Titta mamma, det är ett hål i huset...

...utbrister Lukas en dag i veckan när han går upp på övervåningen. Och visst, det är ju helt sant- morfar har sågat upp ett hål i vårt hus.
HUR fräckt är inte det?!

Nej, såklart är det vår utbyggnation som startat. Detta blir vår tredje, ni vet;
Alla goda ting är tre. Tredje gången gillt. Etc etc etc
Nu är det dags för det rum som kommer att bli mitt och sambons alldeles egna sovrum...
där kommer vi mysa på, sova lugnt och fridfullt utan att riskera att bli skallad mitt i natten, eller få en liten fot upptryckt i näsan ...
Dream on, antar jag att de mer rutinerade föräldrarna nu tänker....
...rätt eller?

I tidningen Vi Föräldrar, som vi envisas med att fortsätta prenumerera på, trots att vi knappt läser den, finns i det senaste numret en artikel om hur man lär barn att sova i sin egen säng. Någonting som vi katastrofalt har misslyckats med vad gäller vår lille man. Så med ett nytt sovrum som står färdigt inom kort känns det verkligen som att den artikeln kom som på beställning. Inte tusan kan vi ju nu säga upp prenumerationen. Redaktionen är ju tankeläsare!

Till min stora glädje kunde jag också läsa att barn som vägrar att sova i egen säng, intet på något sätt är otrygga barn, det är endast vanan som det beror på. Vilket jag ju egentligen redan visste, men det är ju alltid skönt att få en barnpsykologs bekräftelse på det.

Vårt nuvarande sovrum, som ligger på övre våningen, ämnar vi göra till barnens sovrum. Ett lekrum finns ju redan på nedre plan. I ett par år antar jag att de små gossetrollen vill sova tillsammans. Sedan finns det ju då två stycken barnrum.
Jag håller sedan en tid tillbaka på att förbereda Lukas för fenomenet "sova i egen säng".
Tidigare har jag och sambon planerat att vi ska åka till Ikea och så ska lilleman själv få välja den sängen som han vill ha. Icke sa nicke, de planerna kan vi glömma. Detta var innan jag och gubben satte oss ner med Ikeakatalogen.
Dessutom vet ju jag redan vilken Ikeabarnsäng som jag vill att han ska ha. Jag älskar järnsängar. Denna i serien "Minnen" är det närmaste man kan komma.
Den finns även i vitt och den skulle passa Husmusen helt underbart bra när hon slutar att sova i spjälsängen (jajamen, hon sover i egen säng... från det att hon var ca två veckor gammal. Lukas har inte sovit en natt i den sängen)

När vi kollar i Ikeakatalogen på sängar så är det dock denna som han säger att han vill ha.
I rosa.
Mammutserien är inte i min smak alls.
Och hur det nu än är, så kommer faktiskt mamma ha sista ordet vad gäller inredningen så länge gosseungarna bor här hemma. Så det så!

Vi har faktiskt nått en kompromisslösning; han går med på den svarta sängen och jag har lovat att han istället då ska få en matta som går i rosa toner :-)
Min plan är att hela rummet kommer att inredas i milda rosa, röda och gröna toner. Längtar så tills jag får sätta igång.

Apropå barn och Ikea-inredning för barn, så vill jag tipsa om denna lekfilt från just Ikea förstås.

Linnea Husmus fick den i "välkommen till världen- present" av bästistjejen Ullis med familj. Den är helt ljuvlig, mjuk och skön och roar gott. Förutom en spegel att spegla sig i, en nyckelpiga som piper när man trycker på den, så finns det en

mask att bita i... (eller är det kanske en snigel, nå, hos oss får det vara en mask iallafall)

en groda att busa med ...

samt en spindel som kan gömma sig inne i lövet

Och så funkar den lika bra inne som ute.

Linneadagen, den firade vi för allra första gången den 13 maj. Husmus- som vanligt glad.

Fick av mamman och pappan ett örngott, broderat med just "Linnea". Traderafynd.

Steorebrorsan, ja, han gillade fikat- som vanligt. Här har han massor av choklad runt munnen. För att inte tala om allt som finns i magen...

Det var dock inte den enda festligheten sedan senaste inlägget. Vi har även varit på kalas och firat kompisen Adrian som fyllde 2 år.

Adrian gillade tårtan som hans mamma hade bakat, presenterna tror jag knappt han hann öppna- det gjorde hans storasyster och några av gästerna istället. Inte lätt att vara liten.

Lukas han var med om "fiskdamm" för första gången och det tyckte han var riktigt roligt. Napp på första försöket. Och här var det minsann ingen slibbig fisk som fastnade på kroken.

Så här såg vårt hus ut för en dryg vecka sedan. Här har vi redan tagit bort det lilla taket över bron. Morfar har hunnit med att snickra upp en egen byggställning samt ta bort vindskivorna. Jag är inte så snabb med kameran. Och för ett par dagar sedan restes alla fem takbjälkarna upp av morfar, pappan och farbrodern.

Om man tittar noga på bilden så ser man "grabbarna Grus" stå däruppe. Här är dock endast den första takstolen på plats. Mellan den andra och den tredje fick morfar blodsockerfall och farbror Mats en migränattack, men efter bara en kort paus lyckades de avluta arbetet med bravur.
Idag har morfar börjat att sätta upp plåttaket. Han är riktig duktig den där gubben. Alla våra utbyggnader har han gjort. Han ritar efter mina önskemål och bygger med sambon och mig som deltids hantlangare. Helt självlärd snickare är han dessutom.

I år har han förstås en riktig duktig kille till sin hjälp.

I lördags gick isen på sjön. Och i helgen kom sommaren nästan hit till nordanlandet. Så mycket lättare och roligare allting blir bara solen är framme och termometern stiger litegrann. Jag och mormor vi målade bland annat 36 kvadratmeter träpanel två varv. Så lite solbränna har det blivit.

På kvällen gick jag ner till sjön.


Svågern hade tagit ut vår båt och varit på premiärfisketur.

Båthuset och bryggan.

Bryggan i kvällssol.
Sommartid går det nästan inte en kväll utan att jag går ner hit.
Tar mitt obligatoriska kvällsdopp.
Läser lite.
Filosoferar över livet.
Bara tar det lugnt.
Gärna med en coca-colaburk i handen.
Är lycklig!

Men vänta nu... är det inte någon i vattnet?!


Den kvinnan, det är min mor. Hon tar premiärdoppet, dagen efter det att isen gått. Jag vågade inte,
jag vågar inte ens tänka på hur kallt det ska vara...
Kan dock nämnas att kvinnan kom upp ur vattnet; glad, pigg och förvånandsvärt lite kall på huden.
Vad finns det mer att säga?!

Gulliga, gulliga ni som lämnar sååå fina kommentarer till mig. Hjärtans tack för Era besök.

Ha det så bra tills vi ses igen,
Stor Kram från Petra

Välbehövd uppfräschning av gäststugan, del 1

Det är med glädje som jag läser att det faktiskt finns någon där ute som funderar på var jag tagit vägen och vill ha uppdatering. Underbara bloggvänner! Jag kan dock ärligt säga att min tanke aldrig varit att hålla någon på sträckbänken, men jag kan lugnt konstatera att dygnet, för mig som för de flesta, innehåller alldeles för få timmar :-)

Jag har ju tidigare berättat om min nuvarande favoriserie; Lipstick Jungle. I vinjetten sjunger de "no time for sleep, there´s too much to do...." jag älskar just den strofen. För så är det. Jag nattsuddar för att hinna med åtminstone en bråkdel av allt jag vill. Hmmm... visserligen så knorrar jag ju lite på morgonen förstås...
Och älsklingssambon, den betydligt mer morgonpigga kraken, låter mig ligga kvar i sängen och gotta mig varje morgon som han inte jobbar. Sååå jag älskar honom för det! För mycket annat också förstås, men det ämnar jag inte gå vidare in på idag.


Livet går sin stilla lunk här i skogen. Vi inväntar nya gäster i fågelholkarna som placerats ut lite här och där på gården.

Det är inte bara vi som längtar, katten Oskar, han håller sig så nära han bara kan, den lilla rackaren.


Det har gått mer än Två veckor sedan jag satt vid farmor och farfars dator och senast knåpade ihop ett inlägg. Herregud vad tiden går fort. Knappt har jag heller hunnit besöka alla er andra. I takt med att vädret blir bättre och bättre, så blir det allt svårare mig att spendera tid framför datorn. Jag vill bara vara ute! Är det samma för Er, eller?


Det som jag främst sysselsatt mig med, förutom allt det dagliga ni vet, som i princip tar hela ens tid i anspråk, är att jag fixat i vår gäststuga. Gudarna skall veta att där finns att göra, men sakta men säkert närmar det sig nu en upplösning.

Det är sent, sent på kvällarna, när jag egentligen borde sova, som ideerna kommer till mig som ett brev på posten. Inredningsideerna alltså.
SÅ när jag låg på en madrass hemma hos farmor och farfar så kom jag plötsligt på att jag MÅSTE måla hallgolvet i gäststugan. Det kommer så starkt till mig, att det nästan känns som att det handlar om liv och död.

Vi hann väl knappt hem så övertalade jag sambon att ta fram slipmaskinen. Så här så golvet ut när det var slipat.

Så när golvet då var målat och fräscht, kändes möblerna där inne hur sunkiga som helst. Jag var tvungen att ge mig ut på jakt.

Ute på altanen fann jag en träbänk, bajsbrun.
Jag slipade, målade ett varv svart och tre varv vitt och så shabbade jag förstås.

CLV-kudden köpte jag på Hjortgården vid senaste besöket där. Älskar CLV-designen från danska House doctor, är det väl?!. Jag köpte ett kuddfodral på Tradera för ett par veckor sedan, det är helt annorlunda i färgen. Kan inte någon kunnig berätta lite mer för mig om CLV-designen. Är det olika sådana kollektioner från år till år, eller? Jag såg också i nummer två av favoritmagasinet, J dA living, något som liknande en pläd. Sådan har jag aldrig sett i någon butik. Den var jätte, jättefin!

Jag älskar även, så som de flesta andra, shabbiga men otroooligt chica bundsförvanter, gamla dokument. Vad är det egentligen med dem som tilltalar så? Historiens vingslag? Att de skrev så mycket vackrare förr i världen? Jag vet inte, men de är ju bara såå vackra och tilltalande ...

Jag lever på sträng ekonomibudget just nu. (Skittrist!) För mig innebär det inte riktigt att leva på bröd, havregryn och vatten, utan kanske mer att inte kunna shoppa inredningsprylar besinningslöst. Istället kolla prislapp och fundera på hur mycket jag verkligen behöver just denna, samt fundera, fundera, fundera på olika budgetvarianter.

En av mina budgetvarianter var att köpa en handduk med gammlt tryck och rama in (98:-), istället för att köpa ett nytryck av ett gammalt dokumet (massor av hundralappar).

Här har jag sytt ett tämligen misslyckat kuddfodral (som jag ska fixa till när jag orkar). Tyget är dock läckert, apropå gamla dokument.


Under mitt sökande efter "nya" möbler, fann jag ett vintrinskåp i ett uthus. Jag minns att jag "tjatade till mig" det skåpet av min mamma när jag för ett par år sedan återkom till norrbotten efter att ha varit mer eller mindre på vift under ca tio år tid.

Ritkigt så här illa såg det dock inte ut när det kom i min ägo. Här har jag redan hunnit haka av dörren samt gå på med slipmaskinen.

Efter tre varv med vit färg blev det så här.


Och shabbning med sandpapper förstås.

Hatthyllan i hallen var förkastlig. En gigantisk pjäs härstammande från 70-talet.
70-talet, som enligt min smak, varken inrednings-eller modemässigt, förde något gott med sig. Jag gjorde en egen liten variant.


Hade egentligen önskat den lite bredare, men kunde inte hitta någon bredare bräda och så kunde jag inte vänta heller... hahahahaha....

Skohyllan är av den allra enklaste varianten. Den köpte jag i det förlovade landet Ikea som jag besökte en dag förra veckan. Jag har målat samt shabbat den. Tycker om den, har en precis likadan hemma.

Den här vackra trälådan med handtag kom med posten i fredags. Den har jag beställt från Pia med bloggen http://mittmaleri.blogspot.com/. Jag är jätteglad över den, tycker att den är riktigt fin.

Hittade en av farmors gamla korgar som fick vit färg på sig.

Den är stooor så det är perfekt för att kunna förvara extra täcken, kuddar och filtar i en liten, liten stuga där förvaringsutrymmen inte växer på träd.
Och nej, jag har inte slarvmålat. Det jag har lämnat, där har farmor Jenny Elisabeth skrivit sitt namn och byns namn, någon gång för länge, länge sedan. Det hade jag inte hjärta att måla över utan det får stå kvar så som en påminnelse om den underbara, starka, arbetssamma, varma och hjärtligt glada kvinna, som var min älskade farmor.
Jag är så tacksam över att få bo här på gården, i det som från början var henne hem.
Tänk egentligen så oändligt mycket lättare mitt liv är mot för vad hennes var. Jag har en tvättmaskin i källaren. Farmor Jenny, hon fick knata ner till sjön, sommar som vinter, värma vattnet i vattenvärmaren och tvätta för hand. Ingen toalett hade hon inomhus förrän någongång på 60-talet. Åtta barn fostrade hon. All ära till den kvinnan!
Och om de alla barnen var lika bångstyriga och envisa som min far, så ska hon ha minst åtta stycken guldstjärnor till... :-)

Nu ser det alltså ut så här när man kommer in i hallen i vår lilla gäststuga.
När vi tog över stugan så var allting i hallen i furu; väggarna, taket och golvet. Väggarna målade vi i höstas och jag valde en mycket mild grön färg samt en småblommig tapet till några av väggarna. Taket målade vi vitt i samma veva.

Så här ser det ut, inifrån stugan sett.

Imorse hittade jag en spegel längst inne i en av våra "walk-in-closets". Den har varit min farmors och den var röd som ett hallon. Numera vit och upphängd. Jag glömde dock att fota.

Nu så är jag nöjd och förklarar härmed projekt:
"uppfräschning av gäststugan, del 1"
avslutad.

Inne i vårt riktiga hus så har min lejonstol fått ett nytt överdrag. (Hjortgården).
Nu är jag även helt nöjd med den.


Vilken underbar känsla va, att vara nöjd...
Det är bara att suga på karamellen så länge den varar...

Någonting annat som jag är mer än nöjd med, är ju förstås de små liven här på gården. Vi har sådana underbara dagar tillsammans.

Storebror har sedan sist hunnit med att vara på Öppis och ragga på tjejer, byggt flera stycken takstolar tillsammans med morfar, besökt tandläkaren som tyckte att han hade sååå fina tänder... till mammans stora lycka och glädje! Han har sovit över hos mormor och morfar en natt förra helgen och inatt så sover han tillsammans med farmor.
Tack och lov, vid båda tillfällena sker övernattningen här på gården, så lillgubben är inte långt från mamma ändå. Det känns tryggt!

Husmusen, hon börjar bli duktig på att sitta. Hon kvittrar som en fågel, älskar att leka med skedar och med tandborstar. Hon blir ledsen när mamma går ut ifrån ett rum och riktigt glad när jag kommer tillbaka. (Yes!)
Hon har börjat äta mer och mer mat. Tycker för det mesta att maten är helt ok, förutom lax, och hon gapar jättestort när det handlar om fruktpureer.

Vatten älskar hon ...och storebror ser förstås till att hon får det som hon vill ha :-)

Förra veckan fick både jag och älsklingssambon uppleva något vi aldrig varit med om förut.

Vi flaskmatade ett barn för första gången när vi började att ge Linnea välling. Lukas har aldrig ätit välling, han är en grötkille!
Så skumt det kändes till en början, men riktigt, riktigt mysigt.

Lillgumman, hon är så glad och nöjd, slukar flaskinnehållet i en rasande takt.


Fröerna som jag sådde alldeles för sent tittar nu upp. Blir spännande att se om de verkligen kommer att hinna bli plantor innan hösten är här...
I år har jag köpt en sådan här pluggbox.


Luktärterna är en bra bit på väg och det är det absolut viktigaste.

Det är många som undrat över var man kan finna Örträskrosen som jag skrev om i förra inlägget. Den finns på en handelsträdgård i Norrfjärden, Astra plant, tror jag att handelsträdgården heter. Jag har bokat ett par stycken till mig. De kostar runt 100:- styck, lite beroende på storlek.

Tack för alla kommentarer och mail! Så jag längtar efter att besöka Er alla!
Må väl, kära Ni!
Kramar från Petra