Vårt älskade hem, långt, långt ute i skogen...

Beläget vid en sjö...

söndag 25 oktober 2009

Man kan väl lugnt konstatera att jag hållit mig tämligen osynlig...

...under en tid.
Man kan väl tycka att det hade varit på sin plats att utlysa en bloggpaus..., dock har min tanke aldrig varit att ta en sådan. Nej, så gott som varje vecka har jag ämnat sätta mig ner vid datorn och skriva ett inlägg, men den ena underbara sommarveckan har avlöst den andra.
Det bara blev så att sommaren var så underbart fantastisk. Varje dag. Så länge. Hur förvånad blev inte jag när det på Aftonbladets förstasida, en dag i augusti, stod att läsa;
"Regnigaste juli på 50 år".
Visste inte om jag skulle skratta eller gråta, men återigen fick jag det bekräftat att vi här uppe, ja, vi räknas liksom inte på samma sätt. Så är det bara.


Jag är ett riktigt utefreak. Alltså på sommaren vill jag vara ute varenda liten stund jag kan, insupa varje liten gnutta sommardoft och lukt som bara är möjlig. Det är viktigt för mig för att jag ska orka hålla ångan och humöret uppe, även under den betydligt mörkare och kallare tiden. Jag tankar ljus helt enkelt. Som ett solcellsdrivet batteri (men jag är hellre ett sånt än en duracell-kanin... hahahah).
Trådlös internetuppkoppling har saknats hemma hos mig. Alltså internet= sitta inomhus.

Så istället för att vara här hos Er har jag spenderat många kvällstimmar, efter att de två små sötisarna har somnat in för kvällen, på vår brygga. Vid min alldeles egna sjö.
Hahhaha... när man bor så ensligt till som jag, så känns det faktiskt så.

Alltid med en bok. Ofta också tillsammans med en iskall coca-cola. Jag har slukat böcker som aldrig förr denna sommar. Underbart. Allt från kära kusinen Ola F Nilssons enastående och fascinerande berättarstil till smaskiga, blodiga deckare.

I slutet av förra sommaren fyndade vi dessa airondeckstolar på... Jula - av alla ställen. Det var sannerliga fynd för de kostade nästan ingenting. Med två lager vit färg så tycker jag att de blev hur snygga som helst. Mycket bekväma är de också, som en parantes. För ni håller väl med om att "look is everything..." ?! Ev bekvämlighet, ja, det är ju isåfall bara ett extra plus i kanten...
Min sambo har lite svårt att acceptera detta tankesätt. Han tänker ibland tvärtom.
Hemska värld... hahhahahah

Sommartid är i princip endast tisdagkvällarna innekvällar. Då är det tvkväll för mig och sambon, but of course, Morden i Midsomer.
Vi brukar då passa på att mumsa till det med lite glass.

Ben och Jerrys alldeles för goda har lanserats även i min glesbygd i sommar. Som synes var det någon annan liten familjemedlem som också uppskattade den och krävde....

Inte bara pga det fantastiska vädret, bryggan och glassen har vi haft en fantastisk sommar.
Nej, vi har haft förmånen att ha riktigt mycket trevligt besök som sannerligen berikat våra liv. Kram till er alla som hälsat på!

Först ut var min, tidigare nämnda, kusin Ola. Han är en riktig konstnärssjäl som varje sommar lämnar ett nytt avtryck på gården.


I sommar gjorde han den sista touchen på vår senaste utbyggnad.

Stöd för balkongen, vackert utsnidade.


För ett par år sedan gjorde han en staty av en torrfura som han funnit ute i skogen.

Ett jättefint och annorlunda blickfång på gården.
Massor, massor av annat fint har han också åstadkommit.
Nu planerar vi att kommande sommar ev göra någonting av båthuset som står nere vid sjön. Sätta in stora fönsterpartier ex. Ola vill ha det som en skrivarstuga och jag vill ha den som en mysig plats att "hänga på", i skydd från myggen :-)


Genom alla roliga besökare vi haft hos oss, så upptäckte jag vid ett tillfälle att jag inte hade lämnat skogen på två veckor.


En kväll i juli åkte jag iallafall iväg. Det var 20-års jubileum.
Ja, jag vet, när man ser mig så är det omöjligt att tro att det faktiskt är 20 år sedan jag gick ut grundskolan... hahahah...

(Mary Kay förstås. Världens bästa hudvårdsprodukter som jag ju till och med säljer genom home parties. Sååå... nu behöver ni inte leta längre. Maila mig eller skriv i kommentarerna om ni vill få förmånen att ta del av dessa underbara produkter som INTE kommer att göra er besvikna. Slut på dagens reklamavbrott.... hahhaha)


Två raringar från parallellklassen ordnade en lokal på natursköna Brännaberget och bjöd in oss alla som lämnade grundskolan i Överkalix 1989 .
Det blev en liten "walk down the memory lane". Väldigt trevligt och mycket avslappnat.
Smått nostalgiskt och sentimentalt över att ha festen på Brännaberget där jag och mina kompisar har haft så mycket roligt tillsammans.

Samtidigt med vetskapen att den, defintivt en av Sveriges vackraste platser, i princip är helt ödelagd, förutom några enstaka personer som åker upp och beundrar utsikten för en stund.

Det är så oerhört ledsamt att bo i och älska en glesbygd med en av de högsta avfolkningstendenser i hela landet.
Innan jag skaffade barn spelade det eg inte så stor roll, men nu.

Tjena, fem flickor föddes samma år som Linnea. I hela kommunen. Så när jag blir häcklad över att jag bosatt mig i en by där det inte finns andra barn, så undrar man ju om det verkligen finns så många andra lekkamrater även om vi skulle ha valt att bo i centralorten.

Lagidrott, eller någon annan form av fritidssysselsättning som kräver mer än en eller ett par deltagare, ja, det lär ju inte ens vara att tänka på när mina barn blir lite större.
Om det nu inte blir så att alla barn i samma årskull kommer att vara intresserade av att göra exakt samma saker... sannolikheten för det?!

Blääää... nu blev jag ledsen. Detta är alltid jobbigt att tänka på. Än så länge är ju barnen så pass småa att de inte lider någon nöd. Och både jag och min sambo är lyckligt lottade att fortfarande ha varsitt jobb. Och vad framtiden för med sig, det vet ju ingen. Eller?!


Stoppar idag med denna smått sentimentala smak i munnen.
Det som dock skänker glädje är känslan av att äntligen vara tillbaka i bloggvärlden igen. Längtar efter att besöka er andra bloggisar också.

Tack till alla er som läser. Var rädda om er.
Kram från Petra