Vårt älskade hem, långt, långt ute i skogen...

Beläget vid en sjö...
Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Trädgård. Visa alla inlägg

måndag 9 november 2009

Ja, se det snöar...

...då blir det vinter HURRA.


För precis så känns det just nu i skrivande stund. Men om Ni frågar igen i april, har jag en stark känsla av att jag inte kommer att vara lika positivt inställd.

Det var igår det började. Jag har haft en riktig myshelg tillsammans med sambo och barn. Igår bestämde vi oss för att göra en liten skogsutflykt. Ja, alltså åka ännu längre in i skogen, efter små pluttskogsvägar. Emedan vi var ute i skogen så började det snöa och två timmar senare var det massor med snö.

Det är ju så vackert med allt det vita. Vitt inne och vitt ute. Blir man inte lugn och harmonisk då, ja, då blir man det nog aldrig.

Visst är det väl fascinerande med de olika årstiderna?

Så här såg ovanstående vita rabatt ut för ett relativt kort tag sedan.


En del av rosenportalen och en "prydnadsstol" idag...

... Och i slutet av augusti.

Har du någon favoritårstid? Vad utmärker den?
Jag tycker att det är en välsignelse att få bo här i vårt underbara land där det verkligen är skillnad.

Jag älskar sommaren därför att... ja, ni vet... sommar; bada ute, att VARA ute dygnet runt, blommor, goda dofter, grillning, att allt är så enkelt- lite make up, lite kläder, fil duger gott till middag i en hel vecka etc etc.

Jag älskar vintern därför att det är ju så mysigt att kura inomhus, uppkrupen i soffan insvept i en vacker pläd, se på favoritserierna på tv och slippa tänka själv, dricka varm choklad och helt kunna strunta i hur man ser ut i en bikini, blogga runt eller pyssla utan dåligt samvete för att man sitter inne, allt det vita vackra utomhus, JULEN etc etc.

Hösten.. ja, men det är ju bara så vackert, luften är hög och klar ...

Våren.. därför att då börjar jag bli less på att kura inomhus, de bästa tv-serierna slutar och det ges åter hopp om det enkla livet.

Under vår skogstripp igår, passade jag och Lukas på att hämta med oss lite enris. Det använde vi sedan till att "pynta" lite på bron.

Och säga vad man vill om Norrbotten, men nog är det lätt att få julstämning här. Och gissa om jag har det.
Extra mycket blir det också när jag hälsar på andra bloggisar som börjat pynta lite smått, dricker glögg etc. Mmmmm... så mycket härligt vi nu har framför oss.

När man kommer in till oss, så finner man ett av de sista, ännu levande, sommarminnena.

I fönstret blommor en av mina Mårbackapelargoner fortfarande så vackert. Den är strategiskt placerad där för att ge mig en påminnelse om de underbara som varit och om det som åter ska komma. Jag har aldrig provat att övervintra pelargoner, men tänkte göra ett försök i år med fyra stycken.

Jag har varit på ljusparty, bästistjejen Magda har börjat sälja Partylites fantastiska produkter.

Ingenting kunde väl vara mer passande nu. Och jag smälte som smör i solskenet. Det fanns så mycket fint. Och goda dofter.
Under december kommer mitt hem fullkomligt explodera i kanel & laderbärsdoft. Underbart. Jag har också funnit två favoriter för tiden efter jul; vita snöbär samt äpple & rabarber. Magiskt.

Att få gå på ljusparty var terapi för själen på flera sätt, förutom de jättefina sakerna, dels för det mycket trevliga sällskapet och den avslappnande atmosfären och dels för att jag själv nu är inne på månad tre av köpstopp (älskade utbyggnad) . Och nu håller jag på att bli fullkomligt galen, jag fixar det inte längre. Så där på partyt handlade jag lite. Och så har jag kastat in en liten önskelista till tomten utifrån sortimentet.


Linnea Husmus hon behövde ju få vinterskor så nu i veckan fick jag iaf köpa det också.


Hennes första par riktigt skor.

Hon började gå i slutet av augusti, 10 månader gammal. Mycket fall, gråt och tandagnissel (hahhaha... med de fem små tänder hon har), men hon är riktigt duktig vår tjej. Samma dag som hon började gå, kravlade hon sig också upp för hela trappan till övervåningen. Jag gick tätt bakom med hjärtat i halsgropen och trodde inte mina ögon.

Lukas lilleman, han har börjat på dagis för ett par veckor sedan. För allra första gången. Han går nu två dagar i veckan och jag tror att han gillar det, han har aldrig bråttom att gå när jag kommer för att hämta honom, men varje morgon när jag lämnar honom så gråter han så hjärtskärande. Det är hemsk. Särskilt de gånger när han håller ett krampaktigt tag om min hals. Då vill jag bara ta honom med och springa fort därifrån. Men det reder sig alltid. Hans fina fröknar har berättat att han lugnar sig mycket snabbt efter att jag gått.

Men eftersom det är dagisdag imorgon och jag är en riktig sömntuta, bör jag nog börja tänka på refrängen nu.

En sista sak bara; om man förälskat sig i en hissgardin som är 140 cm och det attans fönstret är 145 cm. Vad kan man göra då? Är det någon som har något bra tips?

Tack för ikväll och för alla hälsningar ni lämnar efter Er. Jag blir ju så glad.
På snart återseende hoppas jag.

Kram från Petra

lördag 20 juni 2009

Jajamensan, balkongen är fixad...

av min flitiga, duktiga pappa.
Det är inte klokt vad bra det går med vår byggnation.

Jag fattar inte riktigt hur det har gått till, men det är nästan, nästan helt färdigt utvändigt.

Att spika igen under balkongen är kvar. Kanske nåt annat småfix som jag inte riktigt fattar. Men annars så...
Jag är såååååååååå jätte, jättenöjd.

Minns ni att Lukas för ett par inlägg sedan uppmärksammade att det var ett hål i huset? Det hålet har blivit ännu större. Och sedan så har en gammal, gammal dörr kommit på plats.


Invändigt är det så där riktigt furumysigt som jag gillar :-)
Pärlsponten på väggarna är helt på plats. Tak och golv snart. Rörmokaren har varit hos oss i veckan och dragit ledningar till ett element som ska placeras under fönstret.
Nu återstår det en massa, massa målerijobb för mig, men det tycker jag ju bara är kul. Särskilt när det är furu som jag får privilegiet att måla över :-)

Vad gillar ni balkongdörren? Det var den som jag hämtade i Umeå. En dörr helt i glas och treglasfönster dessutom, kan berätta att den inte var helt enkel att få upp på övervåningen.

Livet går i 190 nu, min andra arbetsvecka är till ändå. Kul faktiskt att jobba igen kan jag tycka nu, när jag börjar bli varm i kläderna. Men jag hinner ju egentligen inte.
Ni vet, jobba heltid samtidigt som ens hem är en byggarbetsplats, i värsta blomplanteringssäsongen :-)

En liten glimt från vår veranda.

Ett litet vattenblänk...

Jag har fortfarande inte hunnit få alla blommor i jorden, jag gör lite varje kväll när barnen somnat, så sakta, sakta går det framåt.
Och snart, snart vet jag också att saker och ting kommer att lugna ner sig.

Och nu i helgen har vi tjuvstartat med att ta det lugnt. Vi smet iväg till en annan skog för vårt midsommarfirande. Jag var emot att åka iväg, kunde bara tänka att flera dagar "gick till spillo", mina kloka kollegor sa att just därför var det viktigt för mig att åka. Och så rätt de hade; så skönt det varit.
Idag har jag haft sovmorgon, jag har hunnit leka med mina barn, gått på två stycken långpromenader, badat utebastu, läst en inredningstidning och umgåtts med min kära familj (skottat lite sågspån och bakat- men det är en liten parantes) .

Traditionellt matbord med sill, gräslök och färskpotatis smaskade vi på igår.

Ljuvligt doftande syrenkvistar på bordet.

Som komplement till det traditionella så gjorde jag och sambon en laxcheesecake, inspirerade av förrätten på det bröllop som vi var på.
Mums, den var riktigt god!

300 g kavring som smulas fint och blandas med 75 g smör. Plceras i botten på en form med löstagbar kant.
200 g rökt lax som hackas fint och blandas med 2-3 finhackade schalottenlökar samt 2 msk dill.
Rör ihop 2 dl creme fraiche tillsammans med 300 g philadelfiaost. Blanda ihop laxröran med oströran och bred allting över botten.


Hos oss på midsommar severas ingen nubbe till sillen, inte heller någon annan alkohol och DET är jag riktigt glad över!
Vädret har inte gjort oss besvikna och midnattsolen har visat sig från sin allra bästa sida.

En fin liten midsommarpojke som försökte klippa gräset på ängen hemma, innan vi drog iväg

Trött blir man ju, när gräset är så långt, och då måste man pausa...

Lilla Linnea-Husmus, hon är starkt på gång. Förra veckan så...

...reste hon sig själv upp för första gången. Till sin hjälp tog hon storebrors snickarlåda.
Nu vill hon inte göra annat. Och alldeles för stadig på benen är hon. Jag tycker gått att hon kan vänta åtminstone fyra månader till innan hon börjar gå.

Farmor och farfar har bott i gäststugan på gården i två veckor. Så samtidigt som jag och sambon har jobbat, morfar byggt, mormor fixat med allt mellan himmel och jord, så har farmor skött barn och farfar har bland annat gett sig i kast med att slipa och måla köksluckorna i gäststugan. Utan all den fantastiska hjälp som vi får så tror jag att vi ...
...skulle gått under.
Jag är så oerhört tacksam för allt och jag vet inte hur vi någonsin skulle kunna återgälda detta. Är det någon som har något tips?
Tacksam, som alltid, är jag ju också för alla Era besök och söta kommentaren. Hoppas Ni alla haft en fin midsommar och att Ni nu njuter av sommaren!

På återseende,
Stor KRAM från Petra

lördag 30 maj 2009

En titt på det som snart finge vara "det gamla"...


Det går framåt för morfar. Han bygger och står i, från tidig morgon till sen kväll.
I tisdags kväll gav vi honom semester till söndag, men redan igår var han tillbaka. Han konstaterade att det där med semester, det var ingenting för honom... :-) :-)


Innan det är för sent tänkte jag visa lite glimtar från vårt nuvarande sovrum.
"Lite krut" har vi lagt ner där.
-Tak (tidigare murrig furu) målades första året som vi flyttade till huset.
-Väggarna var vid inflytten tapetserade med en jätteblommig tapet, som i och för sig var fin, men det blev nog så mycket blommor. Inte en enda tavla kunde hängas upp för den bara "försvann". Alla väggarna målade vi därför vita för två år sedan.
-Samtidigt målade vi trägolvet vitt.


Sängen. Vår är lånad av min mamma, har ju tidigare vistar hur vår "riktiga" ser ut och som ju inte ryms under det där eländiga snedtaket. Men snart, snart så kan den komma hem igen!!!
Överkastet kommer från Pentik. Hmmm... kan dock nämnas att överkastet aldrig ligger på numer. Nu har jag draperat en fotölj i gäststugan med det. Så kommer det till användning iallafall.
Jag har en passion för överkast, plädar och liknande. Skulle kunna köpa hur många som helst. Köpte ett för ett tag sedan på Tradera. Helt vitt och riktigt bondromantiskt (men jag ska inte visa det förrän det flyttat in i vårt nya sovrum). Eftersom jag så ofta vill göra om och skaffa nytt, så tillfrågade jag min mamma om hon ville gå in "som delägare". Sagt och gjort, så nu har vi bestämt att det överkastet har vi tre månader var i stöten. Smart va?!
Mamma, ja, hon blev dock så förtjust i överkastet att hon frågade om hon fick "köpa ut mig", men icke sa nicke!
Snart ska jag söka övertala henne om ett romantiskt överkast med rosor på också...

De små nattduksborden som skymtar på bilden har jag tillverkat själv av konsoller och hyllplan. Det fanns inte så mycket utrymme att spela på och en viss avlastning är nödvändig för bok, telefon samt barnleksaker (när Husmusen vaknar tidigt så får hon en leksak så får mamman och pappan slumra en liten stund till... )

Mitt emot sängen ser det ut så här. Tavlan högst upp har jag fått i present av min moster Inez en gång för länge, länge sedan. Den har hängt i mitt flickrum och när Lukas föddes så kändes den än mer rätt.

Farmors gamla byrå; förr furu, numer vit.

Till höger skymtar garderoben. Den löper längs med hela väggen. När vi flyttade in var det en sådan där garderob som man gick in i, under snedtaket. Det var definitivt inte lätt för mig och det var nästintill omöjligt för sambon som ju är några decimeter längre.
Under en av min och sambons utlandsresor, snickrade pappa och mamma skjutdörrar istället. Vilken fantastisk överraskning!
Så nu kan vi använda HELA garderoben och gissa hur nödvändigt det är i ett gammalt hus där förvaringsutrymmen inte finns i överflöd.

Gardinstyget är i siden och det har jag köpt under en resa i Thailand.

Toalettbordet har jag fått av min mamma. Hon har berättat att det är den allra första "stora" sak som hon köpt till sig själv, efter att ha sparat pengar länge, länge.

Denna prydnadsfigur i porslin med "fader vår" har tillhört farmor Jenny

Ett fint sk änglaspel fick jag i julklapp av kära kollegan UG (snart ses vi, vännen!).

Ett väggcitat försökte jag mig på att göra för ett par år sedan.

Hängaren har jag fått en jul av sambon. Här hänger en av mina klänningar och en av husmusens.


Sovrummet rymmer förstås också plats för vår lilla Husmus och hennes spjälsäng.
Här sussar hon så sött med armen hängandes utanför.

Husmusen, som i veckan har börjat ta sig framåt för egen maskin.

Hon är inte uppe på knäna och kryper, utan hon drar sig framåt.
Igår klarade hon inte av att ta sig över trösklar, men det kan hon idag.
Det är så underbart att dagligen få vara med och ta del av all denna fantastiska utveckling. Vilket fantastiskt land Sverige är för alla oss småbarnsföräldrar. Tänk vilket privilegium vi har som får vara hemma så länge med våra barn och dessutom får betalt för det!

Älskade, älskade...

Busungar...

Jag och sambon har gjort stan idag, för allra första gången på länge helt utan barn. I fyra timmar var vi borta och jag hann börja längta efter de små liven.
Men roligt hade vi.

Inhandlade lite somriga kläder till Lilleman

Å till gumman

Pyjamasen med texten "daddys little princess" kunde pappan inte motstå


Mamman fick sitt också; en sväng till rara Maud och hennes butik Hjortgården. En proppfull butik med underbara, underbara saker -som alltid.
En morsdags-present fick jag välja ut. Jag visar den sen därför att den är ju inte min "på riktigt" förrän på söndag.
THE magasin nr 3, Jeanne dÁrc Living, följde med hem, även lite annat smått och gott förstås :-) ,

men vårt huvudsakliga uppdrag var att hämta en present, därför att imorgon ska vi på BRÖLLOP.


Sambon, som idag för första gången faktiskt också kunde titta på saker och inte bara på barnen medans mamman kollade på sakerna (ja, även Maud uppmärksammade att han såg mer avslappnad ut.... hahhahaha),
han har potential.
Älsklingen fastnade för en kudde från Jeanne dÀrc (en som jag själv har sneglat på ganska länge)

och ett tag trodde jag att han faktiskt tänkte köpa den.
Jag tror att detta är första gången, under de snart sju år som vi har varit ett par, som han har visat riktigt intresse för en inredningspryl, I LÖV IT!

Och i bilen när vi åkte därifrån så sa han att den där kudden, den ska vi absolut köpa sen!
"Oh baby, I love it when you talk dirty... "

Och någonting annat som jag är barnsligt förtjust i, det är när jag kollar min blogg och ser att det kommit en ny kommentar. Jag blir så glad. Tack, tack, tack!
En puss till Er alla, söta besökare!


Jag blir också jätteglad över de söta blommorna som växer i ett dike här hos farmor och farfar.

Samt häggen som står i full blom och doftar gudomligt.

Sen så är jag lycklig över att bästsistjejen, tillika gudmodern, börjar att repa sig efter sin operation och att hon om två veckor äntligen får sommarlov och kommer hem!!!

Kramis från Petra

söndag 10 maj 2009

Välbehövd uppfräschning av gäststugan, del 1

Det är med glädje som jag läser att det faktiskt finns någon där ute som funderar på var jag tagit vägen och vill ha uppdatering. Underbara bloggvänner! Jag kan dock ärligt säga att min tanke aldrig varit att hålla någon på sträckbänken, men jag kan lugnt konstatera att dygnet, för mig som för de flesta, innehåller alldeles för få timmar :-)

Jag har ju tidigare berättat om min nuvarande favoriserie; Lipstick Jungle. I vinjetten sjunger de "no time for sleep, there´s too much to do...." jag älskar just den strofen. För så är det. Jag nattsuddar för att hinna med åtminstone en bråkdel av allt jag vill. Hmmm... visserligen så knorrar jag ju lite på morgonen förstås...
Och älsklingssambon, den betydligt mer morgonpigga kraken, låter mig ligga kvar i sängen och gotta mig varje morgon som han inte jobbar. Sååå jag älskar honom för det! För mycket annat också förstås, men det ämnar jag inte gå vidare in på idag.


Livet går sin stilla lunk här i skogen. Vi inväntar nya gäster i fågelholkarna som placerats ut lite här och där på gården.

Det är inte bara vi som längtar, katten Oskar, han håller sig så nära han bara kan, den lilla rackaren.


Det har gått mer än Två veckor sedan jag satt vid farmor och farfars dator och senast knåpade ihop ett inlägg. Herregud vad tiden går fort. Knappt har jag heller hunnit besöka alla er andra. I takt med att vädret blir bättre och bättre, så blir det allt svårare mig att spendera tid framför datorn. Jag vill bara vara ute! Är det samma för Er, eller?


Det som jag främst sysselsatt mig med, förutom allt det dagliga ni vet, som i princip tar hela ens tid i anspråk, är att jag fixat i vår gäststuga. Gudarna skall veta att där finns att göra, men sakta men säkert närmar det sig nu en upplösning.

Det är sent, sent på kvällarna,
när jag egentligen borde sova, som ideerna kommer till mig som
ett brev på posten. Inredningsideerna alltså.
SÅ när jag låg på en madrass hemma hos farmor och farfar så kom jag plötsligt på att jag MÅSTE måla hallgolvet i gäststugan. Det kommer så starkt till mig, att det nästan känns som att det handlar om liv och död.

Vi hann väl knappt hem så övertalade jag sambon att ta fram slipmaskinen. Så här så golvet ut när det var slipat.

Så när golvet då var målat och fräscht, kändes möblerna där inne hur sunkiga som helst. Jag var tvungen att ge mig ut på jakt.

Ute på altanen fann jag en träbänk, bajsbrun.
Jag slipade, målade ett varv svart och tre varv vitt och så shabbade jag förstås.

CLV-kudden köpte jag på Hjortgården vid senaste besöket där. Älskar CLV-designen från danska House doctor, är det väl?!. Jag köpte ett kuddfodral på Tradera för ett par veckor sedan, det är helt annorlunda i färgen. Kan inte någon kunnig berätta lite mer för mig om CLV-designen. Är det olika sådana kollektioner från år till år, eller? Jag såg också i nummer två av favoritmagasinet, J dA living, något som liknande en pläd. Sådan har jag aldrig sett i någon butik.
Den var jätte, jättefin!

Jag älskar även, så som de flesta andra, shabbiga men otroooligt chica bundsförvanter, gamla dokument. Vad är det egentligen med dem som tilltalar så? Historiens vingslag? Att de skrev så mycket vackrare förr i världen? Jag vet inte, men de är ju bara såå vackra och tilltalande ...

Jag lever på sträng ekonomibudget just nu. (Skittrist!) För mig innebär det inte riktigt att leva på bröd, havregryn och vatten, utan kanske mer att inte kunna shoppa inredningsprylar besinningslöst. Istället kolla prislapp och fundera på hur mycket jag verkligen behöver just denna, samt fundera, fundera, fundera på olika budgetvarianter.

En av mina budgetvarianter var att köpa en handduk med gammlt tryck och rama in (98:-), istället för att köpa ett nytryck av ett gammalt dokumet (massor av hundralappar).

Här har jag sytt ett tämligen misslyckat kuddfodral (som jag ska fixa till när jag orkar). Tyget är dock läckert, apropå gamla dokument.


Under mitt sökande efter "nya" möbler, fann jag ett vintrinskåp i ett uthus. Jag minns att jag "tjatade till mig" det skåpet av min mamma när jag för ett par år sedan återkom till norrbotten efter att ha varit mer eller mindre på vift under ca tio år tid.

Ritkigt så här illa såg det dock inte ut när det kom i min ägo. Här har jag redan hunnit haka av dörren samt gå på med slipmaskinen.

Efter tre varv med vit färg blev det så här.


Och shabbning med sandpapper förstås.

Hatthyllan i hallen var förkastlig. En gigantisk pjäs härstammande från 70-talet.
70-talet, som enligt min smak, varken inrednings-eller modemässigt, förde något gott med sig. Jag gjorde en egen liten variant.


Hade egentligen önskat den lite bredare, men kunde inte hitta någon bredare bräda och så kunde jag inte vänta heller... hahahahaha....

Skohyllan är av den allra enklaste varianten. Den köpte jag i det förlovade landet Ikea som jag besökte en dag förra veckan. Jag har målat samt shabbat den. Tycker om den, har en precis likadan hemma.

Den här vackra trälådan med handtag kom med posten i fredags. Den har jag beställt från Pia med bloggen http://mittmaleri.blogspot.com/. Jag är jätteglad över den, tycker att den är riktigt fin.

Hittade en av farmors gamla korgar som fick vit färg på sig.

Den är stooor så det är perfekt för att kunna förvara extra täcken, kuddar och filtar i en liten, liten stuga där förvaringsutrymmen inte växer på träd.
Och nej, jag har inte slarvmålat. Det jag har lämnat, där har farmor Jenny Elisabeth skrivit sitt namn och byns namn, någon gång för länge, länge sedan. Det hade jag inte hjärta att måla över utan det får stå kvar så som en påminnelse om den underbara, starka, arbetssamma, varma och hjärtligt glada kvinna, som var min älskade farmor.
Jag är så tacksam över att få bo här på gården, i det som från början var henne hem.
Tänk egentligen så oändligt mycket lättare mitt liv är mot för vad hennes var. Jag har en tvättmaskin i källaren. Farmor Jenny, hon fick knata ner till sjön, sommar som vinter, värma vattnet i vattenvärmaren och tvätta för hand. Ingen toalett hade hon inomhus förrän någongång på 60-talet. Åtta barn fostrade hon. All ära till den kvinnan!
Och om de alla barnen var lika bångstyriga och envisa som min far, så ska hon ha minst åtta stycken guldstjärnor till... :-)


Nu ser det alltså ut så här när man kommer in i hallen i vår lilla gäststuga.
När vi tog över stugan så var allting i hallen i furu; väggarna, taket och golvet. Väggarna målade vi i höstas och jag valde en mycket mild grön färg samt en småblommig tapet till några av väggarna. Taket målade vi vitt i samma veva.

Så här ser det ut, inifrån stugan sett.

Imorse hittade jag en spegel längst inne i en av våra "walk-in-closets". Den har varit min farmors och den var röd som ett hallon. Numera vit och upphängd. Jag glömde dock att fota.

Nu så är jag nöjd och förklarar härmed projekt:
"uppfräschning av gäststugan, del 1"
avslutad.


Inne i vårt riktiga hus så har min lejonstol fått ett nytt överdrag. (Hjortgården).
Nu är jag även helt nöjd med den.


Vilken underbar känsla va, att vara nöjd...
Det är bara att suga på karamellen så länge den varar...


Någonting annat som jag är mer än nöjd med, är ju förstås de små liven här på gården. Vi har sådana underbara dagar tillsammans.

Storebror har sedan sist hunnit med att vara på Öppis och ragga på tjejer, byggt flera stycken takstolar tillsammans med morfar, besökt tandläkaren som tyckte att han hade sååå fina tänder... till mammans stora lycka och glädje! Han har sovit över hos mormor och morfar en natt förra helgen och inatt så sover han tillsammans med farmor.
Tack och lov, vid båda tillfällena sker övernattningen här på gården, så lillgubben är inte långt från mamma ändå. Det känns tryggt!

Husmusen, hon börjar bli duktig på att sitta. Hon kvittrar som en fågel, älskar att leka med skedar och med tandborstar. Hon blir ledsen när mamma går ut ifrån ett rum och riktigt glad när jag kommer tillbaka. (Yes!)
Hon har börjat äta mer och mer mat. Tycker för det mesta att maten är helt ok, förutom lax, och hon gapar jättestort när det handlar om fruktpureer.

Vatten älskar hon ...och storebror ser förstås till att hon får det som hon vill ha :-)

Förra veckan fick både jag och älsklingssambon uppleva något vi aldrig varit med om förut.

Vi flaskmatade ett barn för första gången när vi började att ge Linnea välling. Lukas har aldrig ätit välling, han är en grötkille!
Så skumt det kändes till en början, men riktigt, riktigt mysigt.

Lillgumman, hon är så glad och nöjd, slukar flaskinnehållet i en rasande takt.


Fröerna som jag sådde alldeles för sent tittar nu upp. Blir spännande att se om de verkligen kommer att hinna bli plantor innan hösten är här...
I år har jag köpt en sådan här pluggbox.


Luktärterna är en bra bit på väg och det är det absolut viktigaste.

Det är många som undrat över var man kan finna Örträskrosen som jag skrev om i förra inlägget. Den finns på en handelsträdgård i Norrfjärden, Astra plant, tror jag att handelsträdgården heter. Jag har bokat ett par stycken till mig. De kostar runt 100:- styck, lite beroende på storlek.

Tack för alla kommentarer och mail! Så jag längtar efter att besöka Er alla!
Må väl, kära Ni!
Kramar från Petra