I brevet stod att läsa att vår Husmus, lilla Linnea-flickan tilldelats ett stipendium.
Med andra ord är det inte längre endast kusinen, tillika författaren Ola F Nilsson som får tillfällle att gå på festligheter och utdelningsceremonier. Nej, även vi skogstroll fick förmånen att "gå på bankett", hahahaahha.
Vi besökte utbildning Nords restaurang där Övertorneå Rotaryklubb utdelade stipendium till alla barn som fötts i kommunen under 2008. Kaffe, saft och kanelbulle bjöds vi på. Så var det tal och stipendieutdelning förstås.
-"Hmmm... vad månne det här vara då? Undra om det går att äta... "
Dagen till ära var Husmusen klädd i rött. Hon ansåg den färgen mycket passande för evangemanget. Rött utstrålar ju styrka och mod... samt kärlek...
-"Grrr... jag vann ju!"
Presentkort på 500:- att spendera i valfri butik i Övertorneå.
Vi tackar och niger!
Påskhelgen förlöpte väl här ute i skogen. Det vackra vädret lyste med sin frånvaro ända fram till annandagen, sedan dess har det varit sol varenda dag. För mig kvittar det ju egentligen, jag som är på hemmaplan och mår gott varje dag, men jag lider med de arma stackarna som arbetar (kan fortfarande minnas hur värdefulla de där lediga dagarna var...)
Det blev dock en del skidåkning, mycket god mat, massor av godis samt väldigt trevlig samvaro tillsammans med barnens både mor-samt farföräldrar.
Tiden gick dock alltför snabbt- som alltid när man har roligt.
Lukas tog alla tillfällen i akt för att köra skoter med morfar. Tänk så snabbt de utvecklas, våra små. Vid juletid var han jätterädd för skotern (som mamma) och ville inte alls åka. Tre månader senare vill han aldrig kliva av... (mamman är fortfarande jätterädd...)
Men inte bara skoteråkning. På påskdagen kom den stora kärleken, Cornelia, till byn tillsammans med sin mamma (bästsistjejen Ullis), pappa och lillebror.
Lukas lyckades få ett par kramar, även om han anser i detta fall att "too much is not enoff"...
Denna tingest har för ett par veckor sedan kommit till gården, en snickarmaskin. Det är sambons farfar, Östen, som haft den i sin ägo tills han avled för många år sedan. Sedan har den stått ensam och övergiven och nu har svärfar ordnat så att den kommit hit till oss.
Jag kan ju inte såna här saker, men jag har ju en massa projekt och "vill ha-saker" i huvudet, lyckligtvis så har jag ju också en far som KAN.
Vi har nu gjort vårt första fin-snickeriprojekt tillsammans.
Det resulterade i en tallrikshylla.
Och om han, dvs min far, nu har några invändningar när han läser "tillsammans", så kan jag vid mitt liv försäkra att jag har sågat med sticksåg för första gången (tyckte det var riktigt läskigt eftersom jag inte fick prova först, nej, direkt skulle jag såga på själva hyllan), raspat, slipat, limmat, målat och förstås shabbat.
Sedd från sidan. 
Några "gamla" dokument i ett glas ...
Mitt rececptskrin. Det har jag köpt hos Maud som har butiken Hjortgården i Kyrkbyn samt på www.gardsromantik.se
Jag har placerat hyllan ovanför buffen.
Har tidigare bara haft en liten provisorisk hylla där.
Jag är riktigt nöjd och glad. Har länge velat ha en tallrikshylla, men inte funnit "den rätta". SÅ äntligen!
Veckan har varit mycket bra på andra sätt också.
Bästistjejen, tillika barnens gudmor, Magda har varit hemma i krokarna. Bland annat har hon skämt bort oss med en fantastisk tre-rättersmiddag. Ingen kan som hon! :-)
Tur att det snart, snart är sommar så att jag får ha henne nära länge, länge...
Här är bästistjejen på bild med barnen. Skulle tro att den är tagen i januari någongång. Gummans utstyrsel fick hon i välkommen-till-världen-present av just henne.
Lilleman är otroligt fäst vid sin gudmor. Han pratar ofta om henne även fast det ibland kan gå länge mellan gångerna som de ses.
Idag har jag gjort något jag nästan aldrig gör. På em lade jag mig på sängen med en bok och jag slumrade dessutom till en stund. En och en halv timme fick jag för mig själv innan den lille mannen upptäckte att mamman faktiskt var försvunnen...
När jag vaknade stod middagen på bordet. Det är lyx det! Nybakade kubbar fanns också(Bagaren, med sin trogna assistent Lukas, har slitit hårt de senaste dagarna, så nu är frysen åter på väg att fyllas om någon vill komma förbi och fika ...)
Hittade denna bild i datorn och kunde inte låta bli att ta med den. Gumman och pappan totalt utslagna på dagbädden i Lukas rum (inte bara jag som slumrar på eftermiddagarna alltså...). Gumman var knappt en månad gammal här.
Skönt var det med lite egen-tid, tror nog att jag snart ska göra det igen...
Och nu är jag så pigg så jag tror att jag kan blogga hela natten (vilket jag ju brukar göra även när jag inte slumrat på eftermiddagen... ) ...
Det är ju det här med bloggandet, det finns ju så många fantastiska bloggar och bloggare att besöka. Varje vecka upptäcker jag flera nya som jag vill återvända till gång på gång. Därför duggar mina egna inlägg inte så tätt, tiden är alltid alltför knapp för allt som jag vill göra,
och det är så givande att få besöka andra.
En annan mycket givande sak, är de kommentarer som Ni lämnar. Så mycket jag uppskattar dem ska Ni veta!
Ikväll säger kattboken följande;
"Min katt och jag åldras tillsammans. Vi älskar att sova och äta och låta världen ha sin gång"...
Kör nu försiktigt i livets race!
Tills nästa gång;
Kramar från Petra
