Vårt älskade hem, långt, långt ute i skogen...

Beläget vid en sjö...
Visar inlägg med etikett Recept. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Recept. Visa alla inlägg

lördag 20 juni 2009

Jajamensan, balkongen är fixad...

av min flitiga, duktiga pappa.
Det är inte klokt vad bra det går med vår byggnation.

Jag fattar inte riktigt hur det har gått till, men det är nästan, nästan helt färdigt utvändigt.

Att spika igen under balkongen är kvar. Kanske nåt annat småfix som jag inte riktigt fattar. Men annars så...
Jag är såååååååååå jätte, jättenöjd.

Minns ni att Lukas för ett par inlägg sedan uppmärksammade att det var ett hål i huset? Det hålet har blivit ännu större. Och sedan så har en gammal, gammal dörr kommit på plats.


Invändigt är det så där riktigt furumysigt som jag gillar :-)
Pärlsponten på väggarna är helt på plats. Tak och golv snart. Rörmokaren har varit hos oss i veckan och dragit ledningar till ett element som ska placeras under fönstret.
Nu återstår det en massa, massa målerijobb för mig, men det tycker jag ju bara är kul. Särskilt när det är furu som jag får privilegiet att måla över :-)

Vad gillar ni balkongdörren? Det var den som jag hämtade i Umeå. En dörr helt i glas och treglasfönster dessutom, kan berätta att den inte var helt enkel att få upp på övervåningen.

Livet går i 190 nu, min andra arbetsvecka är till ändå. Kul faktiskt att jobba igen kan jag tycka nu, när jag börjar bli varm i kläderna. Men jag hinner ju egentligen inte.
Ni vet, jobba heltid samtidigt som ens hem är en byggarbetsplats, i värsta blomplanteringssäsongen :-)

En liten glimt från vår veranda.

Ett litet vattenblänk...

Jag har fortfarande inte hunnit få alla blommor i jorden, jag gör lite varje kväll när barnen somnat, så sakta, sakta går det framåt.
Och snart, snart vet jag också att saker och ting kommer att lugna ner sig.

Och nu i helgen har vi tjuvstartat med att ta det lugnt. Vi smet iväg till en annan skog för vårt midsommarfirande. Jag var emot att åka iväg, kunde bara tänka att flera dagar "gick till spillo", mina kloka kollegor sa att just därför var det viktigt för mig att åka. Och så rätt de hade; så skönt det varit.
Idag har jag haft sovmorgon, jag har hunnit leka med mina barn, gått på två stycken långpromenader, badat utebastu, läst en inredningstidning och umgåtts med min kära familj (skottat lite sågspån och bakat- men det är en liten parantes) .

Traditionellt matbord med sill, gräslök och färskpotatis smaskade vi på igår.

Ljuvligt doftande syrenkvistar på bordet.

Som komplement till det traditionella så gjorde jag och sambon en laxcheesecake, inspirerade av förrätten på det bröllop som vi var på.
Mums, den var riktigt god!

300 g kavring som smulas fint och blandas med 75 g smör. Plceras i botten på en form med löstagbar kant.
200 g rökt lax som hackas fint och blandas med 2-3 finhackade schalottenlökar samt 2 msk dill.
Rör ihop 2 dl creme fraiche tillsammans med 300 g philadelfiaost. Blanda ihop laxröran med oströran och bred allting över botten.


Hos oss på midsommar severas ingen nubbe till sillen, inte heller någon annan alkohol och DET är jag riktigt glad över!
Vädret har inte gjort oss besvikna och midnattsolen har visat sig från sin allra bästa sida.

En fin liten midsommarpojke som försökte klippa gräset på ängen hemma, innan vi drog iväg

Trött blir man ju, när gräset är så långt, och då måste man pausa...

Lilla Linnea-Husmus, hon är starkt på gång. Förra veckan så...

...reste hon sig själv upp för första gången. Till sin hjälp tog hon storebrors snickarlåda.
Nu vill hon inte göra annat. Och alldeles för stadig på benen är hon. Jag tycker gått att hon kan vänta åtminstone fyra månader till innan hon börjar gå.

Farmor och farfar har bott i gäststugan på gården i två veckor. Så samtidigt som jag och sambon har jobbat, morfar byggt, mormor fixat med allt mellan himmel och jord, så har farmor skött barn och farfar har bland annat gett sig i kast med att slipa och måla köksluckorna i gäststugan. Utan all den fantastiska hjälp som vi får så tror jag att vi ...
...skulle gått under.
Jag är så oerhört tacksam för allt och jag vet inte hur vi någonsin skulle kunna återgälda detta. Är det någon som har något tips?
Tacksam, som alltid, är jag ju också för alla Era besök och söta kommentaren. Hoppas Ni alla haft en fin midsommar och att Ni nu njuter av sommaren!

På återseende,
Stor KRAM från Petra

tisdag 10 februari 2009

Vinst(er), klippning, gangbang å kalas...

Jag har vunnit...
och inte bara en gång, utan två gånger!!!!!!!!!!

Först vann jag hos Malmkakan, denna vackra kökshandduk som hennes mamma har broderat. Den ska hänga på min handukshylla i köket, som jag fått av min mamma. Den har jag målat (vit, but of course) och igår var jag och Lukas ute i verksta´n och "shabbade" till den med sandpapper.
Innan målning och shabbning såg den ut så här
Dagen efter den stora vinsten kollade sambon bloggen och sade att jag fått en kommentar av hon som jag vunnit hos. Jag kollade och utbrast- "men den här är ju inte den som jag vann hos igår, jag har vunnit igen"...
Den här gången var det hos Eikkala
The, dessutom en sort jag aldrig smakat, och keramikhjärtan. Lovely!

Så glad jag har varit, jag brukar ju aldrig vinna någonting. Snacka om att få blodad tand.
Om ni tycker att det dyker upp än mer tävlingar än vad som vanligtvis brukar finnas på den högra sidan på min blogg, så förstår ni ju nu vad det beror på...
Kom ihåg att ALLA kan vara med. Det är bara att klicka på bilden för tävlingen och delta.
Mitt egna räkneverk tickar på, snabbare än jag någonsin kunnat tro. Jag vill ju gärna fira när jag når 1000 besökare, måste börja klura på något pris... Håll utkik!

Ni vet väl vad man brukar säga; otur i spel, tur i kärlek... eller tvärtom.. men jag tycker inte att det riktigt stämmer. Sambon fortsätter att skämma bort mig. I förrgår bakade han semlor för att mina jobbarkompisar skulle komma och hälsa på.
Mums, kan lova att det var riktigt smarrigt...

Och så kom då äntligen mina "gangbangers", dvs kollegor, igår. Det var så roligt att träffa dem i några timmar. Saknar fikapauserna på jobbet, dvs vår sociala samvaro, men bäst har jag det ändå här hemma, med mina gosse-ungar.
När Lukas fick höra att jobbarkompisarna skulle komma hit så blev han ängslig "nä, mami jobba, nä" sa han. .
Som vanligt så skämmer kollegorna bort mig. På jobbet är jag "lill-flickan" med allt vad det innebär- mestadels endast positiva saker. Idag hade de med sig presenter, både till mig, Lukas och Linnea.
Blommor (rosa- yes!) och choklad till mamman, de känner mig sannerligen mycket väl. Kan avslöja att jag och Lukas började nalla på chokladen tämligen omgående. Och tulpanerna är så vackra och vårlika. En leksaksförvaring till Linnea; rosa med prinsesskrona. Bättre än så blir det ju inte!
Och inte att förglömma, till den lille mannen; traktor och grävmaskin. Hans lycka var gjord!

Jag bjöd kollegorna på lunch; laxsoppa. Den är riktigt god och superenkel att göra;

potatis
laxfile
vatten, grädde samt fiskfond
massor av dill
gurkmeja för färgens skull
salt och peppar

Dukningen gjorde jag för säkerhets skull redan kvällen (hmmm...snarare natten) innan, men vet ju aldrig vad småfolket kan hitta på så att man hamnar i akut tidsnöd.
Linneduk givetvis. Ingenting annat (ja, tända ljus, men det funkar så dåligt i direkt solljus) är så stämningshöjande.
Och så är det ju roligt att se hur nervösa gästerna blir.. ... hahhaha... skojar bara. Kan berätta, om någon av kollegorna läser; att den är redan tvättad och ALLA fläckarna är ett minne blott...
En sådan vacker dag det blev. Se hur solen fullkomligt strålar in. Den till och med värmde
- hopp om livet.
Mitt "finporslin", säger man fortfarande så förresten? I min familj, ja. Min servis har min mamma samlat åt mig när jag var i ungdomens gröna dagar. Jag gillar att besticken matchar tallrikarna.
Soppterrinen. Jag älskar soppterriner (och soppor också), tyvärr är det alltför sällan som jag använder den. Jag tycker att de är det allra vackraste i en servis.

Servettringarna har jag köpt på en utförsäljning på Duka för flera år sedan. Jag använde dem nu för första gången, de har totalt haft fallit i glömska. Servetterna är från Ikea och de har faktiskt en riktig linnekänsla. Arv Bröllop tror jag att de heter.

Måndag blev en riktig höjdardag. Brukar ju sällan vara det, men mitt liv har tagit en underbar vändning sedan öppis ändrade sina öppettider till em på mådagar. Nu behöver jag inte längre ha en klump i magen söndagkväll. Ni vet, sådan där som man har när man jobbar kontorstid månd-fred.
Jag och Lukas var till frissan tillsammans. Han är så söt när han är där. Första gången han klippte sig var till hans 2-års dag. Då visste vi ju inte hur det skulle gå, men vår frissa är världens underbaraste så det var inga som helst problem.
Salongen som vi klipper oss på, heter "Stuk". Det är två störtsköna tjejer som driver den. De har inrett riktigt supertrendigt. När man går in genom dörren så glömmer man för en stund bort att man befinner sig i Överkalix. Kunde vara i vilken storstad som helst.

Elegant ställe att sitta på medans man bläddrar i frisyrtidningar och drömmer sig bort, i väntan på sin tur...
En lekhörna för barnen (eller kanske för vuxna med leksinnet kvar). Som förälder älskar jag lekhörnor, dock inte för egen del. Som affärsinnehavare tror jag att man kan tjäna massor på en sådan. Barnen håller sig lugna så att mamma (eller pappa) får gå omkring i lugn och ro... samla mer och mer...

..än att mamman (pappan) bara rusar in, grabbar tag i det som hon/han abslout måste ha och sedan tvingas springa ut igen...
Lurvig var han när vi kom, den lille mannen...

Här ser han ganska tillfreds ut. Som vanligt så bjöds han ju på en cappucino under klippningen, min lilla kaffe-kille. Det är "standard procedure" när han går till frissan.

Och hur tuff är det egentligen legalt att vara- inte ens tre år fyllda...

På Öppis tyckte de att han var jättefräsig. Han kände sig nog så också, för jag har aldrig förr sett honom "mopsa" så mycket mot de äldre tjejerna, 4-5 år gamla, som han gjorde då.

Ni kommer nog inte att tro mig, men i helgen hade vi ytterligare en jubilant i släkten. Den här gången var det barnens mormor. Lukas målade en bild som han uppvaktade med, vi andra uppvaktade med blommor och lotter.

Födelsedagsbukett.

Födelsedagstårta. Riktigt god.

Glad liten tjej på kalas.
Hennes fina klänning är en "välkommen till världen"-present från min moster samt kusin.

Tre kalas på mindre än en vecka. Några semlor däremellan. Dop på lördag.
Ni förstår vad det innebär?! Snart kommer jag inte att kunna stänga mina byxor längre...
Å andra sidan var jag ju tämligen nyligt höggravid, så allt är ju faktiskt relativt. Nu kan jag ändå använda "riktiga" byxor (inte bara "mamma-byxor") och jag kan ju fortfarande, i skrivande stund iallafall, stänga dem...
Pust... stön.....

Jag vill tacka Er alla för lämnade kommentarer; här på bloggen, via mail eller muntligt. Jag blir så himla glad när jag får höra att jag kunnat inspirera någon i det lilla (eller stora).

Avslutningsvis;
"en väldigt liten katt kan fösa en väldigt storväxt kvinna mot kanten på hennes säng. Och, om så krävs, över den"...

Jag kan sannerligen skriva under på detta!

Kramar från Petra


torsdag 29 januari 2009

Paj, dop och tapetbryderi...


Ett barndomsminne, min första sko, placerad i glasklockan som jag köpt på Hjortgården.
Min mamma har sparat det mesta från när jag var liten och en del kommer Linnea att kunna använda. Det är kul. Dock är mycket 70-talsaktigt och det är inte direkt min "favoritepok".

Så synd att jag inte föddes vid förra sekelskiftet, så mycket vackert det hade funnits då. Å andra sidan skulle jag ju nu varit riktigt, riktigt gammal och jag skulle med allra största sannolikhet inte suttit här och bloggat.

Tack, tack, tack för alla kommentarer. Som vanligt blir jag glad som en lärka.
Och kusin Peter, så underbart. Honom har inte jag träffat på massor, massor av år. Hoppas dock att vi får tillfälle att ses snart- till sommaren i Kiilisjärvi, ok?! Här finns både hjärterum och stjärterum för honom och hela hans familj! Lukas, 3 år i april. Trotsig som bara den. Får raseriutbrott som inte är av denna värld. I tisdags höll han på att driva mig till vansinne. Det är precis som att någon annan, elak, intar hans kropp när han får sina utbrott. Man talar ju mycket om att föräldrar "curlar" för sina barn, vilket många gör. Tyvärr. Med Lukas är detta omöjligt därför att vi kan aldrig veta vad som kommer att föranleda hans utbrott, därför kan vi heller inte stävja dem.

Igår var han åter som en liten ängel. Både jag och sambon helt chockade. SÅ snäll och go hade vi inte upplevt honom på länge. Men hur det än är, och hur han än beter sig, så älskar jag honom mest (och Linnea förstås). Men gud så skönt det ska bli när han blir vuxen och flyttar hemifrån *ler* (säger mamman som vägrat lämna honom ifrån sig en enda natt tills han blev drygt två år gammal).












Så här mysigt har vi det på eftermiddagarna när sambon är på jobbet och lilltjejen sover. Angående min favorittidning "Allt i hemmet" som ligger på bordet, så gör jag ju vad jag kan för att få honom intresserad av annat än traktorer, snickrande och snabba bilar (snickrandet är dock bra om han bibehåller intresset för- mamman har ju ständigt en massa projekt på g som hon behöver hantverkskunnig hjälp till). Och jag tycker ju att han verkar trivas!

Det var en mysig fikastund ja, men i mitt huvud rådde total kaos.
Bryderi, bryderi, bryderi....
Igår efter besök på öppis, lunch hos (barnens) mormor och morfar så besökte jag och barnen T i målarbutiken.

(bilden är lånad från www.tapetterminalen.se)

Tapeter, tapeter, tapeter... åh, alla dessa ljuvliga, underbara tapeter.
Jag är på jakt efter vita tapeter med ornament, till mitt kök. Jag har en mycket klar bild i mitt huvud på hur de ska se ut, men som vanligt så motsvarar inte verkligheten mina tankar. Jag kollade igenom några kataloger (stressigt, stressigt, med en liten Lukas som hela tiden var på väg ut genom dörren, till parkeringen, där det kör massor av bilar... stress, stress, kolla i ögonvrån - nej, han är borta, söka, söka, var är han? Jaha, där bland alla penslarna... pusta ut en sekund...å nej, nu är han borta igen... osv osv)
men jag hittar inte den som är exakt överensstämmande.
Men massor som är hur ljuvliga som helst. ...


(även denna bild lånad från http://www.tapetterminalen.se/. Jag gillar tapeterna massor, stolen och lampan däremot No, No, No- inte min stil alls).

Jag har funnit mina favoritkandidater hos Decor Maisons kollektion "modern classics". Kan någon tipsa om något annat märke/kollektion som har vita ornament så tager jag med stor tacksamhet emot detta.
Hur ska jag, en velpotta, kunna bestämma mig?

Sambon han suckar, tycker inte det är nödvändigt, kökstapeterna är ju så fina. Och det är dom, jag försökte räkna igår hur många våder som kan tänkas gå åt. Det var inte lätt för det är så otroligt vältapetserat att man inte ser några som helst skarvar. Min far!
Det är bara det att jag är less på den gula färgen och jag vill istället under ett par års tid stirra mig less på vita väggar.
Detta är den stora faran för mig med att vara hemma på dagarna; jag ser ju allt hundra gånger om, tankarna spirar och jag spritter av lust att göra om.

Dessvärre är det ju också under denna hemmatid som det svider i plånboken. Uppskattningsvis har jag sänkt min månatliga inkomst med ca 70% för att jag "snålar" med barndagar så mycket som är möjligt. Allt för att jag och sambon ska kunna vara hemma med våra barn så länge som möjligt och de små ska slippa slitas upp på morgnarna (ni vet ju vilka "sjusovare" vi är) för att köras till dagis där andra, främmande människor, ska ta hand om dem. Så det är verkligen värt det. Och målarfärg är ju inte såååå dyrt....



Trots allt kaos i huvudet så har jag ÄNTLIGEN kommit mig för att boka in Linneas dop samt ordna lokal. Inbjudningskorten är fixade och till och med postade. Allt inom loppet av två timmar.

Här är lillprinsen på hans dopdag i augusti 2006. Då hade vi stor fest här hemma på gården. 40-50 gäster tror jag. Guds tur att det inte regnade för något partytält hade jag inte ordnat, jag kände på mig att turen skulle stå oss bi.
Sambons släktingar, som kom hit för första gången, var nog lite chockade. Några uttryckte det som så, att nog måste Jonas (ja, så heter han) vara riktigt kär som gått med på att bosätta sig mitt ute i skogen.....


Jag älskar paj och igår gjorde jag min favorit, Quiche Lorraine, en fransk ostpaj.


Det passar ju alldeles utmärkt till den franska inredningsstilen, eller hur?

Vill dela med mig till Er min tolking av hur den skall tillagas

Ni kommer väl ihåg att alla mina bilder blir större om ni klickar på dem.

Bon appetit!

Timmen börjar nu, som vanligt när jag hamnat i bloggandets värld, vara sent slagen. Jag vill tacka för ikväll med följande

"En hund skulle desperat söka efter bollen du kastade iväg. En katt skulle be dig att hämta den själv".


Kramar från Petra