Välbehövd uppfräschning av gäststugan, del 1

Det är med glädje som jag läser att det faktiskt finns någon där ute som funderar på var jag tagit vägen och vill ha uppdatering. Underbara bloggvänner! Jag kan dock ärligt säga att min tanke aldrig varit att hålla någon på sträckbänken, men jag kan lugnt konstatera att dygnet, för mig som för de flesta, innehåller alldeles för få timmar :-)

Jag har ju tidigare berättat om min nuvarande favoriserie; Lipstick Jungle. I vinjetten sjunger de "no time for sleep, there´s too much to do...." jag älskar just den strofen. För så är det. Jag nattsuddar för att hinna med åtminstone en bråkdel av allt jag vill. Hmmm... visserligen så knorrar jag ju lite på morgonen förstås...
Och älsklingssambon, den betydligt mer morgonpigga kraken, låter mig ligga kvar i sängen och gotta mig varje morgon som han inte jobbar. Sååå jag älskar honom för det! För mycket annat också förstås, men det ämnar jag inte gå vidare in på idag.


Livet går sin stilla lunk här i skogen. Vi inväntar nya gäster i fågelholkarna som placerats ut lite här och där på gården.

Det är inte bara vi som längtar, katten Oskar, han håller sig så nära han bara kan, den lilla rackaren.


Det har gått mer än Två veckor sedan jag satt vid farmor och farfars dator och senast knåpade ihop ett inlägg. Herregud vad tiden går fort. Knappt har jag heller hunnit besöka alla er andra. I takt med att vädret blir bättre och bättre, så blir det allt svårare mig att spendera tid framför datorn. Jag vill bara vara ute! Är det samma för Er, eller?


Det som jag främst sysselsatt mig med, förutom allt det dagliga ni vet, som i princip tar hela ens tid i anspråk, är att jag fixat i vår gäststuga. Gudarna skall veta att där finns att göra, men sakta men säkert närmar det sig nu en upplösning.

Det är sent, sent på kvällarna, när jag egentligen borde sova, som ideerna kommer till mig som ett brev på posten. Inredningsideerna alltså.
SÅ när jag låg på en madrass hemma hos farmor och farfar så kom jag plötsligt på att jag MÅSTE måla hallgolvet i gäststugan. Det kommer så starkt till mig, att det nästan känns som att det handlar om liv och död.

Vi hann väl knappt hem så övertalade jag sambon att ta fram slipmaskinen. Så här så golvet ut när det var slipat.

Så när golvet då var målat och fräscht, kändes möblerna där inne hur sunkiga som helst. Jag var tvungen att ge mig ut på jakt.

Ute på altanen fann jag en träbänk, bajsbrun.
Jag slipade, målade ett varv svart och tre varv vitt och så shabbade jag förstås.

CLV-kudden köpte jag på Hjortgården vid senaste besöket där. Älskar CLV-designen från danska House doctor, är det väl?!. Jag köpte ett kuddfodral på Tradera för ett par veckor sedan, det är helt annorlunda i färgen. Kan inte någon kunnig berätta lite mer för mig om CLV-designen. Är det olika sådana kollektioner från år till år, eller? Jag såg också i nummer två av favoritmagasinet, J dA living, något som liknande en pläd. Sådan har jag aldrig sett i någon butik. Den var jätte, jättefin!

Jag älskar även, så som de flesta andra, shabbiga men otroooligt chica bundsförvanter, gamla dokument. Vad är det egentligen med dem som tilltalar så? Historiens vingslag? Att de skrev så mycket vackrare förr i världen? Jag vet inte, men de är ju bara såå vackra och tilltalande ...

Jag lever på sträng ekonomibudget just nu. (Skittrist!) För mig innebär det inte riktigt att leva på bröd, havregryn och vatten, utan kanske mer att inte kunna shoppa inredningsprylar besinningslöst. Istället kolla prislapp och fundera på hur mycket jag verkligen behöver just denna, samt fundera, fundera, fundera på olika budgetvarianter.

En av mina budgetvarianter var att köpa en handduk med gammlt tryck och rama in (98:-), istället för att köpa ett nytryck av ett gammalt dokumet (massor av hundralappar).

Här har jag sytt ett tämligen misslyckat kuddfodral (som jag ska fixa till när jag orkar). Tyget är dock läckert, apropå gamla dokument.


Under mitt sökande efter "nya" möbler, fann jag ett vintrinskåp i ett uthus. Jag minns att jag "tjatade till mig" det skåpet av min mamma när jag för ett par år sedan återkom till norrbotten efter att ha varit mer eller mindre på vift under ca tio år tid.

Ritkigt så här illa såg det dock inte ut när det kom i min ägo. Här har jag redan hunnit haka av dörren samt gå på med slipmaskinen.

Efter tre varv med vit färg blev det så här.


Och shabbning med sandpapper förstås.

Hatthyllan i hallen var förkastlig. En gigantisk pjäs härstammande från 70-talet.
70-talet, som enligt min smak, varken inrednings-eller modemässigt, förde något gott med sig. Jag gjorde en egen liten variant.


Hade egentligen önskat den lite bredare, men kunde inte hitta någon bredare bräda och så kunde jag inte vänta heller... hahahahaha....

Skohyllan är av den allra enklaste varianten. Den köpte jag i det förlovade landet Ikea som jag besökte en dag förra veckan. Jag har målat samt shabbat den. Tycker om den, har en precis likadan hemma.

Den här vackra trälådan med handtag kom med posten i fredags. Den har jag beställt från Pia med bloggen http://mittmaleri.blogspot.com/. Jag är jätteglad över den, tycker att den är riktigt fin.

Hittade en av farmors gamla korgar som fick vit färg på sig.

Den är stooor så det är perfekt för att kunna förvara extra täcken, kuddar och filtar i en liten, liten stuga där förvaringsutrymmen inte växer på träd.
Och nej, jag har inte slarvmålat. Det jag har lämnat, där har farmor Jenny Elisabeth skrivit sitt namn och byns namn, någon gång för länge, länge sedan. Det hade jag inte hjärta att måla över utan det får stå kvar så som en påminnelse om den underbara, starka, arbetssamma, varma och hjärtligt glada kvinna, som var min älskade farmor.
Jag är så tacksam över att få bo här på gården, i det som från början var henne hem.
Tänk egentligen så oändligt mycket lättare mitt liv är mot för vad hennes var. Jag har en tvättmaskin i källaren. Farmor Jenny, hon fick knata ner till sjön, sommar som vinter, värma vattnet i vattenvärmaren och tvätta för hand. Ingen toalett hade hon inomhus förrän någongång på 60-talet. Åtta barn fostrade hon. All ära till den kvinnan!
Och om de alla barnen var lika bångstyriga och envisa som min far, så ska hon ha minst åtta stycken guldstjärnor till... :-)

Nu ser det alltså ut så här när man kommer in i hallen i vår lilla gäststuga.
När vi tog över stugan så var allting i hallen i furu; väggarna, taket och golvet. Väggarna målade vi i höstas och jag valde en mycket mild grön färg samt en småblommig tapet till några av väggarna. Taket målade vi vitt i samma veva.

Så här ser det ut, inifrån stugan sett.

Imorse hittade jag en spegel längst inne i en av våra "walk-in-closets". Den har varit min farmors och den var röd som ett hallon. Numera vit och upphängd. Jag glömde dock att fota.

Nu så är jag nöjd och förklarar härmed projekt:
"uppfräschning av gäststugan, del 1"
avslutad.

Inne i vårt riktiga hus så har min lejonstol fått ett nytt överdrag. (Hjortgården).
Nu är jag även helt nöjd med den.


Vilken underbar känsla va, att vara nöjd...
Det är bara att suga på karamellen så länge den varar...

Någonting annat som jag är mer än nöjd med, är ju förstås de små liven här på gården. Vi har sådana underbara dagar tillsammans.

Storebror har sedan sist hunnit med att vara på Öppis och ragga på tjejer, byggt flera stycken takstolar tillsammans med morfar, besökt tandläkaren som tyckte att han hade sååå fina tänder... till mammans stora lycka och glädje! Han har sovit över hos mormor och morfar en natt förra helgen och inatt så sover han tillsammans med farmor.
Tack och lov, vid båda tillfällena sker övernattningen här på gården, så lillgubben är inte långt från mamma ändå. Det känns tryggt!

Husmusen, hon börjar bli duktig på att sitta. Hon kvittrar som en fågel, älskar att leka med skedar och med tandborstar. Hon blir ledsen när mamma går ut ifrån ett rum och riktigt glad när jag kommer tillbaka. (Yes!)
Hon har börjat äta mer och mer mat. Tycker för det mesta att maten är helt ok, förutom lax, och hon gapar jättestort när det handlar om fruktpureer.

Vatten älskar hon ...och storebror ser förstås till att hon får det som hon vill ha :-)

Förra veckan fick både jag och älsklingssambon uppleva något vi aldrig varit med om förut.

Vi flaskmatade ett barn för första gången när vi började att ge Linnea välling. Lukas har aldrig ätit välling, han är en grötkille!
Så skumt det kändes till en början, men riktigt, riktigt mysigt.

Lillgumman, hon är så glad och nöjd, slukar flaskinnehållet i en rasande takt.


Fröerna som jag sådde alldeles för sent tittar nu upp. Blir spännande att se om de verkligen kommer att hinna bli plantor innan hösten är här...
I år har jag köpt en sådan här pluggbox.


Luktärterna är en bra bit på väg och det är det absolut viktigaste.

Det är många som undrat över var man kan finna Örträskrosen som jag skrev om i förra inlägget. Den finns på en handelsträdgård i Norrfjärden, Astra plant, tror jag att handelsträdgården heter. Jag har bokat ett par stycken till mig. De kostar runt 100:- styck, lite beroende på storlek.

Tack för alla kommentarer och mail! Så jag längtar efter att besöka Er alla!
Må väl, kära Ni!
Kramar från Petra