Köket i det närmaste färdigt...

Igår rengjordes målarpenseln och målarkläderna lades i tvätten. Vilken känsla!

Detta är min "jobba-med smutsiga-saker"-jacka. Vad säger ni? Väldigt shabby, mycket lite chic. Jag är inte särskilt mycket "fashionista" i vanliga fall, men gården lämnar jag inte utklädd i denna.

Dagen började mycket bra. Jag väcktes vid halv 11 tiden (ja, jag vet- jag nattsuddar alldeles för mycket) av att min älskade sambo bakade muffins till frukost. Det doftade ljuvligt.

De smakade ungefär som scones; så gott det var och så väldigt lyxigt det kändes.

Efter frukosten bar vi in möblerna och jag piffade lite.

Ja, på denna bild var möblerna varken målade eller piffade. Se detta som en sk "före-bild" (normalt har jag ju gardiner i fönstret och inte fullt så stökigt som här). Jag upplever att alla förebilder är tråkigare i sig, alltså om det är en person som ska "göras om" så ser hon/han (här könsdiskriminerar vi ingen) oftast sur ut på förebilden emedan hon/han strålar av lycka på efter-bilden. Nå, egentligen kanske också det har sin naturliga förklaring...

Så här ser det ut nu, i skrivande stund. Viss skillnad eller hur? Jag är riktigt, riktigt nöjd. Jag gillar väldigt mycket de nya gardinerna som jag köpt hos Maud på Hjortgården (hon har webshop om ni inte har möjlighet att åka till kyrkbyn; http://gardsromantik.blogspot.com/), vilket vackert ljusinsläpp det blir med dem. Precis som hon lovade!

Enda smolket i bägaren är kökssoffan. Den vill vi byta tyg på och när vi (mest jag) ÄNTLIGEN hade bestämt oss för ett grå-vitrandigt tyg så är det SLUTSÅLT. Grrrr....vad ledsen jag blev. Så nu får den se ut som den gör tills vi finner någonting annat.

Förutom själva målningen har vi satt upp två nya hyllor. Jag sökte upp brädbitar som jag målade och så fäste vi dem med konsoller som låg och skräpade i källaren.

Så här ser det ut i ett av mina köksfönster. De små urnorna från Myrorna passar perfekt. Blomman, förutom murgrönorna, är en engelsk pelargon som jag fann på Blomsterlandet i Luleå. Ljusbehållaren fick jag i julklapp av min chef och kollega.
Vi är fem stycken på min jobb-avdelning och varje år har vi "lilla julafton" då vi fikar tillsammans, surrar, skrattar och byter små gåvor. Jättemysigt.

Och igår ringde min kära vän Ullis och sa att hon verkligen gillar min blogg och att hon blivit så inspirerad att hon själv ämnar sätta igång och måla innerdörrar på måndag. Så fantastiskt det kändes, att också jag kan inspirera någon. Go girl säger jag bara!
Jag tänker att om vi alla hjälps åt så kan vi utrota all furufärg från jordens yta. Är ni med? Världen skulle bli så mycket vackrare då, tycker jag!

Tänkte idag att jag skulle ta hand om allt det som blivit åsidosatt i veckan; posthögen som jag inte brytt mig om är megahög. Hajar ni hur mycket sk_t som kommer till oss varje vecka? Och stackars brevbäraren som måste släpa omkring på allt.
Högen med smutstvätt har - surprise, surprise- inte försvunnit av sig själv. Den har dessvärre vuxit till ett megaberg. Dammråttor finner man lite varstans, förutom i köket (för är det någonting man kan säga om min mamma så är det att när hon städar så gör hon det, banne mig, riktigt ordentligt. Hur kan det ha gått så fel med hennes dotter? Den frågan tror jag att hon ställer sig ofta, ofta *ler*).
Men jag struntade i allt för jag behövde LUFT och dagsLJUS. Och gick på en fantastisk långpromenad.

Lill-grabben och sambon följde med en bit på väg. Och kolla, nu har byanamnet gjort entre´i bloggvärlden. Jag har svårt att tro att byn nämnts tidigare, men man vet ju aldrig.
Du vet väl att du kan klicka på alla mina bilder för att göra dem större.

Så här såg det ut hos oss i dag. Disigt och dimmigt, -8C, ett underbart vinterväder tycker jag.

Och vad gömmer sig i vagnen då? Titta, en liten prinsessa! Så gott hon sover.

Vi gick i drygt 1,5 h, gumman och jag, och vi mötte endast en bil. Den bilen stannade och mannen presenterade sig, berättade att han bor i grannbyn (en mil österut) och så gav han mig en reflexväst från företaget som han jobbar åt. Det var väl rart?!

Vid något tillfälle när Lukas var liten och vi var ute på promenad (vagnen, som vi köpt begagnad, har rullat hundratals mil i vår ägo, kan jag lova) så inträffade det att bilar stannade till bara därför att de blev så förvånade över att se en barnvagn rulla i dessa trakter. *ler*
Så är livet i skogen!

Min lilla prinsessa blir tre månader gammal idag. Det har hon firat genom att klä sig i en av sina finklänningar. Söt som bara den! Så fort tiden går. Håll i hatten, kära ni!

Ibland är det dock tur att tiden går fort. Bland annat så innebär det att vi snabbt kan glömma Sveriges eländiga handbollsmatch mot Frankrike som spelades ikväll. Det var sannerligen ingen höjdare.

I julklapp har jag fått en söt liten kattbok, tjock som bara den, men inte större än ca 4 cm lång, av min kära vän M (vad många julklappar jag fått förresten- jag måste verkligen ha gjort mycket rätt under 2008). Jag älskar katter och det bor faktiskt en här hemma med oss. Jag har inte presenterat Bianca för er än, men ni vet vad man säger; den som väntar på någonting gott, väntar aldrig för länge. Iallafall vill jag avsluta kvällens inlägg med några rader från kattboken

"...en liten katt i fönstret, en liten katt vid dörren. Och kärlek uppstår."

Kramar från Petra