Efter många funderingar och ett noggrannt övervägande valde jag att flytta till Nöystugården för snart fem år sedan. Det är min fars barndomshem och jag har spenderat mycket tid här under min upppväxt, tillsammans med farmor Jenny.
Min farmor flyttade härifrån redan i mitten av 80-talet och sedan dess har huset stått tomt förutom när några släktingar varit på besök sommartid. Pappa har sett till att huset ej förfallit, så det var i gott skick när jag flyttade. Det var på det estetiska som jag fick lägga krutet.
Mitt hus är ganska litet. När jag flyttade hit bestod huset av tre rum (varav det ena inte känns som ett riktigt rum för man kommer in i det direkt som man går uppför trappan- så är det dock fortfarande), ett kök, en liten hall, en liten toalett på övre våningen samt en källarvåning där det bla finns dusch och bastu (resten är pannrum samt förvaringsutrymmen).
När jag hade bott här i ett år så gjorde vi den första utbyggnaden. Jag har sådan tur att ha en far som fixar det mesta inom byggnationer, han är dessutom pensionär och älskar att ha häcken full, så han ritade rummet efter mina önskemål och så byggde han med mig och sambon som hantlangare. Det blev ett vardagsrum, femkantigt med en massa fönster. Jag är jättenöjd.
Så blev jag då gravid och vi ansåg att hallen behövde förstoras och att det skulle vara underbart med ett badrum på nedre våningen. När min stora lill-kille var en månad gammal började vi bygga på nytt. I sedvanlig ordning var det pappa som ritade samt byggde med oss andra som hantlangare. Det gick oerhört bra att bygga med ett spädbarn. Han sov ju så stor del av dygnet, så även jag hade mycket tid när jag kunde hjälpa till. Det kan jag verkligen rekomendera till andra som går i renoveringstankar.
Nu i sommar kommer vi att göra det tredje utbyggnaden. Ett extra sovrum på den övre våningen. Vår familj utökades i oktober förra året och jag vill verkligen att båda barnen ska kunna få sina egna rum när de blir större. Dessutom är det ju så fantastiskt ROLIGT att få större utrymme för inredningsivern, eller hur?
Kram Petra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar