Med målarpensel´n i handen...

Hejsan kära vänner,

jiippii....jag har fått nya kommentarer- tack, tack, tack! Jag känner mig verkligen som ett barn på julafton. Tack också alla Ni som skickat e-mail och sms och gratulerat till bloggen. Hoppas att ni alla kommer fortsätta att titta in!

En del har inte kunnat lämna kommentarer. Maila mig gärna om ni dessa stöter på sådant problem, så får jag försöka att åtgärda det (inte för att jag har den blekaste aning om hur, men det går säkert att klura ut).


Så.... sent i söndagskväll kom vi hem från Luleå, tidigt i måndagsmorse tog jag mig an mina köksmöbler.... stopp!!!!!.... det är någonting som inte stämmer här... just det, alla som känner mig vet att hemma hos mig händer det INGENTING tidigt på dagen, för då ligger hela familjen och sussar.

Nattsuddare som jag är, har jag till och med välsignats med en bebis som sover 9 h i sträck- VARENDA natt sedan hon var tre veckor gammal. Efter dessa 9 h käkar hon litegrann och så somnar hon i några timmar till. Lilla Linnea sover lika bra nu som Lukas började göra när han var 2 år gammal.

Det är en underbar känsla som förälder till ett spädbarn, att varje morgon vakna utsövd.

Här, en liten bild på min älskade sömntuta

Framemot 12-tiden på dagen börjar familjen ha avklarat alla morgonbestyren och vi kan då ge oss i kast med dagens alla uppgifter.

Köksmöblerna ja. Ni vet ju att jag vill ha dem vita. Och nu är jag på god väg.


Ämnade ta en före-bild, men kom på det först när jag hade börjat slipa.

Jag ville verkligen bara gråta när jag målat det första varvet. Min älskade möbel, arvegods efter mormor och morfar- vad har jag ställt till med?

Men ikväll när jag lämnade verksta´n så började det arta sig. Pust! Jag har målat tre varv med grundfärg och det lär bli ett varv till för det lyser fortfarande igenom. Sen ska jag gå på med sandpappret.

Jag har även hunnit med att måla kökssoffan tre varv samt slipat köksstolarna.

På gården har vi en byggnad som vi kallar för verksta´n, där kan man hålla på med allehanda projekt och man behöver inte oroa sig för målarfärg på golvet, att det dammar när man slipar och så. Det är sannerligen fantastiskt. Slipdamm, finns det något värre? Det tar sig ju verkligen överallt! Usch!

En inredningstokig flickas bästa vänner, eller hur?!

Idag känns det som att jag inte har sett dagens ljus, men jag är så angelägen om att allt ska bli klart så fort som möjligt. Jag avskyr att leva i ett totalt kaos så som vi gör nu. Tänk att tre stora förvaringsmöbler har tömts på sitt innehåll och placerats ut på köksgolv samt i angränsande rum...

Efter middagen (givetvis tillagad av sambon; idag bjöd han på lövbiff, potatis och rotfrukter- gott!) var det bara att fortsätta jobba på. Som tur var fick jag hjälp.

Lukas på väg till verksta´n- snickarlådan har han i handen

Och inne i verksta´n visade det sig ju att även motorsågen och hjälmen fanns på plats. Tur! Han är så go, min lilleman! Allra goast är han dock just nu- när han sover *ler*

På posten idag kom en inbjudan till en tjejfest den 14 februari. Så glad jag blev! Som ammande mor är det ju inte lätt att gå på fest, men någon timme ska jag nog kunna smita iväg iallafall.

Imorgon måste jag lämna by för att åka in till samhället och inhandla mer färg samt vax. En tur till "öppis" (öppna förskolan) ska det nog också bli. Hur vi nu ska hinna dit innan de stänger kl 12? Nå, det är bara att ställa väckaren- men I hate it!

Jag har ju berättat att jag är en hejare på att sätta min far i arbete. Imorgon ämnar jag visa hans senaste bidrag och hur man på ett billigt och relativt enkelt sätt kan piffa upp sina dörrar.

Tack för ikväll, sköt om Er!

Kramar från Petra