Målarstöket börjar få sin upplösning...

> Lägger in en glimt från mitt badrum bara för att slippa skriva och tänka på målning.
Jaha, så är jag där igen då... grr... fem varv med färg på buffen och lika många på kökssoffan, men nu står de också på plats inne i köket. Stolarna och bordet står på tork i verksta´n, ska ställas på plats imorgon. Äntligen. SÅ less jag har varit. Jag älskar att göra om och fixa nytt och jag drar igång det ena projektet efter det andra, men oj, vad jag alltid tycker det är jobbigt att "hålla på". Jag har förskräckligt dåligt tålamod, vill att det ska bli färdigt PRONTO.
Vi reser till månen, håller på att hitta vaccin mot diabetes, men uppfinna en målarfärg där det räcker med att måla ett varv, nej, det går visst inte.

Inte heller idag har jag skådat dagens ljus. Lilltjejen har skött sig exemplariskt (som alltid), hon har sovit i vagnen i 4,5 h och låtit sin mamma jobba på. Promenader, frisk luft, det är ett minne blott.
Men egentligen är det inte synd om mig alls. Sambon har hjälpt till idag, och jag blev riktigt imponerad. Han kladdar på tjockt med färg och vips så är det inte längre nödvändigt att dutta på fem lager, nej, det räcker med tre. Hur jag än försöker att ta lika tjockt på penseln så vill det sig inte. Hade jag vetat detta från början hade jag överlåtit allt på honom. Oops... plötsligt får jag en känsla av att han inte kommer att ställa sig lika positiv till alla mina förändrings-förslag i fortsättningen.
Ännu en anledning till att det inte är synd om mig är att medans jag målat har min mor storstädat MITT kök- underbara kvinna. Hon har även skött mitt äldsta barn. Vad kan man säga?

Idag var det då dax att ta fram sandpappret för att få möblerna lite "shabby-chica". Det kändes riktigt skumt, här har jag stått i flera dagar och målat och så ska jag rasera det. Dock så blev jag riktigt nöjd med slutresultatet.

Här en närbild från buffen, vet inte inte hur tydligt "patineringen" syns. Det var lite svårt att veta hur mycket eller hur lite jag skulle sandpappra. Nå, det går ju alltid att ta mer om jag finner det nödvändigt, eller hur?

Handboll ikväll, så nära det var att vi kunnat slå Kroatien. Spännande fortsättning som jag ser mycket fram emot. Ni följer väl med?

Nu är klockan sent slagen så jag säger Tack för att Du tittade in och jag hoppas att du snart kommer tillbaka!

Kramar från Petra